Det var före sekelskiftet vid 1900-talet som de första privata arbetsförmedlingarna uppstod. Det rörde sig både om vinstdrivande förmedlingar som drevs av något man kallade för kommissionärer och kooperativa förmedlingar som drevs av fackföreningar och arbetsgivare, samt om helt filantropiska arbetsförmedlingar.
De privata arbetsförmedlingarna fyllde en funktion den tid då det inte fanns någon offentlig arbetsförmedling i landet. Branschen lockade till sig lycksökare vilket ledde till att den började regleras. År 1884 bestämdes det att samtliga kommissionärer behövde tillstånd för att bedriva verksamhet i Sverige.
År 1902 inrättades den första offentliga arbetsförmedlingen i Helsingborg och efter 1906 – när regeringen Karl Staaff beslutade att införa statsbidrag till kommunala arbetsförmedlingar – steg antalet snabbt. År 1936 trädde en lag om förbud mot vinstdrivande arbetsförmedlingar i kraft, med planen att de offentliga arbetsförmedlingarna successivt skulle ta över de privatas roll, och 1942 lade man till personaluthyrning i den förbjudna delen. Lagen tillät dock att redan existerande privata förmedlingar skulle få fortsätta sin verksamhet fram till 1950, något som förlängdes till 1968.
Efter det pågick juridiska processer i stort sett konstant fram till 1993 (då regeringen Carl Bildt legaliserade vinstdrivande arbetsförmedling och personaluthyrning). Att personaluthyrning och privat arbetsförmedling var olagligt stod klart, men flera företag bedrev verksamhet i en gråzon mellan uthyrning och som underleverantörer av tjänster. I riksdagsvalet 1991 vann den borgerliga sidan och den 1 juli 1993 legaliserades vinstdrivande arbetsförmedling och personaluthyrning.
Under 1990-talet expanderade bemanningsbranschen kraftigt och den har sedan dess fortsatt växa, med undantag för en nedgång under de ekonomiska kriserna 2001 och 2008-2009. År 2010 var fler 45 000 personer anställda inom något av de 35 största företagen inom Bemanningsföretagen.
Centralorganisationen för branschföretagen heter Bemanningsföretagen och ingår i förbundsgruppen Almega. Under senare år har man där även lyft fram den nytta företagen gör på integrationsområdet. När regeringen tillkännagav att man i budgeten för 2017 satsade på att korta vägarna till arbete för nyanlända välkomnade man satsningen och förklarade att man hade mycket att bidra med.
– Vi välkomnar regeringens satsningar på kompetenskartläggning och fler arbetsplatsförlagda moment. Nu hoppas vi att alla marknadens aktörer ges möjlighet att bidra, kommenterade Bemanningsföretagens nytillträdda förbundsdirektör Ann-Kari Edenius.
Manpower är Sveriges största bemanningsföretag enligt Bemanningsföretagen.
Placering efter marknadsandel 2016. Siffrorna inom parentes anger 2015 års placering samt marknadsandel.
1 Manpower 15,78% (1) (16,88%)
2 Proffice 11,01% (2) (12,07%)
3 Adecco 10,65% (3) (10,80%)
4 Lernia Bemanning AB 8,07% (4) (7,77%)
5 Academic Work 7,20% (5) (6,66%)
6 Uniflex Bemanning 3,86% (7) (4,62%)
7 Arena Personal 3,65% (9) (3,20%)
8 Logent 3,54% (6) (4,75%)
9 Randstad 3,43% (8) (3,92%)
10 StudentConsulting AB 2,63% (10) (2,61%)
11 Poolia 2,03% (11) (2,13%)
12 NGS Group AB 1,99% (12) (2,02%)
13 PEMA People 1,78% (14) (1,52%)
14 Dedicare 1,73% (13) (1,56%)
15 OnePartnerGroup AB (EPAB) 1,54% (18) (1,18%)
16 Palm Partners 1,41% (22) (0,94%)
17 Industrikompetens 1,33% (24) (0,92%)
18 Söder & Co. 1,29% (19) (1,13%)
19 Perido Skills 1,27% (17) (1,29%)
20 Framtiden 1,26% ( – ) ( – )
21 SJR in Scandinavia AB 1,25% (15) (1,33%)
22 Speed 1,24% (16) (1,30%)
23 Centric 1,18% (20) (1,12%)
24 Montico 1,15% (21) (1,06%)
25 Wikan Personal 1,13% ( – ) ( – )
