Åza Zastell gick ut ekonomisk linje på gymnasiet 1986. Hon fick sommarjobb inom äldrevården och fortsatte där efter sommaren. Till hösten 1987 fick hon jobb på Swedbank i Sköllersta, som förstås inte hette Swedbank på den tiden utan Sköllersta sparbank, och har hållit sig inom koncernen sedan dess. Nu arbetar hon som företagschef på Swedbank Örebro, med 6 000 kunder i registret.

 

Du började din bankbana i Sköllersta, och sedan dess har du arbetat inom det som nu är Swedbank. Berätta.

– Ja, jag började på Sköllersta sparbank. Det var en fristående sparbank där det arbetade tio–tolv personer, något sånt. Sedan kom jag till Föreningssparbanken i Pålsboda. Efter det så har jag bytt kontor och arbetsuppgifter, och har arbetat med allting från privat- till företagsmarknaden. Jag har fått lära mig arbetet från grunden kan man säga.

 

Har du aldrig varit sugen på att göra annat? 

– Nej, det har varit många olika arbeten och utmaningar under den här tiden, och jag har haft möjlighet till internutbildningar under hela vägen. Jag brukar säga att på Swedbank är det ”vill man så får man” som gäller, inom rimliga gränser. Visar man framfötterna så finns det stora möjligheter. Att jag har varit kvar hela tiden har just varit att jag haft bredden, att jag har fått arbeta med olika saker. Det är fördelen med små kontor – man får jobba med allting.

 

Är den här erfarenheten någonting du tjänar på i din nuvarande roll?

– Ja det tycker jag. Man får en förståelse – dels för alla yrkesroller, alla olika roller som personalen har. Men framför allt får man en förståeles för olika kunders behov, från den lilla till den stora. På mindre kontor lär man verkligen känna sina kunder, jämfört med i Örebro där vi har 6 000 kunder i vår kundbas på företagssidan – och 98 000 kunder totalt.

 

Det är lite mer av industri då, kan jag tänka mig.

– Inte industri, men det klart att det tar längre tid att lära känna 6 000 kunder i en större stad än 600 i en mindre. Framför allt får man dela in kunderna i olika kategorier och medarbetarna i olika ansvarsområden.

 

Vilken roll har du som företagschef?

– Jag ansvarar för helheten. Det handlar egentligen om att bereda en väg för medarbetarna så att de kan göra affärer med våra kunder på bästa möjliga sätt. Det handlar om att delegera ansvarsområden och att se till att rätt personer arbetar med rätt kunder. Men självklart så är jag även mycket ute hos kund tillsammans med företagsrådgivarna.

 

Som företagschef underställd bankchefen, är du den näst viktigaste personen på kontoret då?

– Haha, nej det tycker jag inte! Det tycker jag att alla medarbetare är, det är ju de som utför arbetet. Framförallt så är det ett lagspel. Alla måste vara med och bidra, annars blir det ingenting. Jag gillar idrott, jag liknar ofta arbetet med hur det är i lagidrotter, det går inte bara att köra soloräder.

 

Att likna företaget vid ett fotbollslag är en klassisk grej, men det verkar onekligen fungera.

– Ja det är klassiskt, och sen får man väl ha respekt för att alla inte idrottar eller kan se liknelsen. Men då får man hitta alternativa sätt att kommunicera sitt buskap på.

 

Är du sportintresserad?

– Ja, egentligen är jag allätare men jag är framförallt intresserad av fotboll. Jag har spelat fotboll i många år, men så fort det är en boll inblandad i en idrott så är jag intresserad. Även mina döttrars intresse för konståkning har blivit mitt intresse.

 

Går du och tittar på fotboll? KIF eller ÖSK?

– Jag går på KIF:s matcher då och då men oftare på ÖSK:s matcher, det har jag gjort sen jag var liten. Jag och min bästa kompis satt alltid på Västra trä. Det satt alltid en gubbe framför oss och rökte, och vi viftade bort röken med våra programblad. Sen har det hängt i, man lider med dem i motgång och gläds åt dem i framgång.

 

När du spelade fotboll, vilken position hade du då?

– Jag var målvakt, sist spelade jag i Glanshammar.

 

Det sägs att målvakter alltid är lite speciella, stämmer det?

– Haha, ja jag tror det – man måste våga framför allt. Jag har stått i mål både i handboll och fotboll, och provade även bandy några gånger.

 

Gör det inte väldigt ont att stå i mål i sporter som handboll och bandy?

– Jo men det gör det ju. Men man överlever, jag tror inte att någon har dött av att stå i mål i handboll. Men man tänker inte på det under matcherna, man har sitt jobb – att stoppa skott. Det handlar om att inte vara rädd – man ska inte vara dumdristig så klart – men det handlar mer om att lära sig att falla rätt och såna saker. Det är egentligen som livet i allmänhet, det gäller att vara förberedd på olika sätt.

 

För att fortsätta på temat – är du en person som tar grejer på volley?

– Det kan vara både och, ibland är det viktigt att stanna till och fundera på saker. Även om jag gärna vill ta snabba beslut kan man inte alltid ta dem på volley.

 

Hur mycket spelrum att arbeta på sina egna sätt har man som lokalt Swedbank-kontor?

– Det finns riktlinjer centralt, men det finns ett stort nytrymme att forma arbetet själv utifrån de lokala förutsättningarna. Generellt finns det ”såhär ska vi arbeta på företagsmarknaden”, men på lokal nivå kan grundstockarna se väldigt olika ut. I Örebro har vi kanske inte så mycket verktsadsindustri, men har istället mycket kunskaps- tjänste- och fastighetsbolag.

 

Där skiljer sig Örebro mycket från liknande städer som till exempel Västerås.

– Det sitter mycket i tradition. Men samtidigt hade det kunnat bli helt annorlunda i Örebro, för inte alls länge sedan var vi kända för vår kex- och skoindustri.

 

Har jag fattat rätt när jag säger att Swedbank är den största banken på företagssidan i Örebro?

– Tittar man på SCB:s statistik så är vi det, men vi ska vara ödmjuka inför det. Det räcker med att ha ett konto för att vara kund, det är svårare att bedöma hur många de aktiva kunderna är.

 

Är konkurrensen hård här?

– Ja det är den, och det måste man också vara ödmjuk inför. Man måste alltid vara på tå för att kunna göra affärer, för att vara attraktiv för kunden. Egentligen har vi samma villkor och produkter som de andra bankerna, skillnaden är vilka som jobbar och hur vi gör det. Hur proaktiva och omtänksamma vi är. Våra ledord är ”enkel, öppen, omtänksam” och det spelar ingen roll hur de olika räntorna och produkterna ser ut om vi inte kan agera på det sättet.

 

Är nätverkande en viktig del av ditt arbete?

– Att nätverka är jätteviktigt i min roll, syns man inte så finns man inte. Det är absolut ett uppdrag jag har, att vara ute på marknaden och vara lyhörd – att ta reda på vad man eftersöker hos banken, hos Swedbank.

 

Lägger du mycket tid på att nätverka?

– Ja det gör jag absolut. Vi pratade om ÖSK förut, där Swedbank är Team ÖSK-partner, och de har verkligen lyckats med att ha ett aktivt nätverk. Luncherna man är med på tycker jag är jätteviktiga. Det är inte bara för att umgås, utan jag kan verkligen se att det är affärer – etablera kontakter och upprätthålla dem. Men det finns självklart också många andra bra nätverk i Örebro.

 

När jag googlade dig såg jag att du även är medlem i Rotary. 

– Rotary har en humanitär inriktning som jag tycker passar mig. Lokalt så arbetar vi till exempel med ett sommarkollo för barn i Örebrotrakten. Örebro Rotaryklubb är en aktiv klubb som har ett bra nätverk med bra föreläsare.

 

Hur bra är Örebro kommun på att stödja det lokala företagandet?

– Jag tycker att kommunen är aktiv, man är på frågorna mer och mer. Nu har vi en ny näringslivschef och då är det nya samtal. Sen är det lite olika – jag pratade med en företagare som sa ”det beror mycket på en själv”. Det håller jag med om, det gäller att se det positivt, se hur man kan få hjälp av och nyttja kommunen, Och inte minst att tänka – vad kan jag själv göra för örebro?

 

Det där tycker jag är en intressant tråd, jag upplever det som att örebroare ofta nedvärderar Örebro – att de har lite dåligt självförtroende apropå staden. 

– Det håller jag med om. Närkingar kan vara lite gnälliga och stoppa huvudet under armen, men vi måste bli bättre på att stå upp för att vi är örebroare, vi måste våga tycka att vi är bra. Egentligen behöver alla träna på sin pitch, på att berätta vad vi är stolta överm på att tala om för andra vad som är bra. Och som företag: varför har vi etablerat oss här, vilka fördelar finns det?

– Sen tror jag också att vi kan bli bättre på att hitta arbeten till medflyttande, om det skulle gå att samverka företag till företag i den frågan så skulle det vara väldigt positivt. Man vill inte tappa etableringar eller arbetskraft på grund av att deras partners inte kan få ett arbete i staden.

 

Hur engagerade är Swedbank i samhället?

– Samhällsengagemanget är jätteviktigt för oss på Swedbank. Sen är inte det vårt huvuduppdrag, men det är viktigt för oss. Speciellt nu under Michael Wolffs ledning har vi sagt att vi ska tillbaka till rötterna, och rötterna är samhällsengagemang.

 

Hur ser man detta engagemang i Örebro?

– I Örebro har vi projektet Unga Jobb, för att få in fler arbetssökande ungdomar på arbetsmarknaden. Det gör vi genom att tillsammans med Arbetsförmedlingen para ihop ungdomar med praktikplatser på företag. Vi är även engagerade i Tegelbruket i Markbacken. Vi tycker att det är viktigt för ungdomarna, men vi är inte med bara för att de ska ha något vettigt att göra, utan också självklart för att göra reklam för oss själva. Förhoppningsvis blir de kunder längre fram.

 

Hur har den rådande konjunkturen påverkat företagen i Örebro?

– Det är klart att det finns en del företag som har det tufft beroende på branch, men jag tycker ändå att det efter 2008 har skett en återhämtning. Jag tror också att man drar i handbromsen tidigare än tidigare. Företagen är duktigare på att dra ner kostnader och på att varsla folk. Och sen är det också så att de som precis klarade sig förra gången åkte ner snabbare den här gången. Medan de som hann förbereda sig kan hantera det på ett bättre sätt.

 

Är det många företag som har kursat?

– Min känsla är att de konkurser som har hänt har framförallt har varit inom handelssektorn, men att det inte varit några mängder. Det är faktiskt många företag som går väldigt bra just nu, det ska man veta om. Men regeringen har ett stort ansvar och en svår uppgift just nu, man får inte dra åt för mycket och man får inte gasa på för mycket. Det kan tippa åt det ena eller andra hållet, men jag är optimistisk.

 

Du representerar Swedbank i styrelsen för Drivhuset, kan berätta om det? 

– Ungdomarna är viktiga för oss, så även unga entreprenörer. Vi var med och startade Drivhuset en gång i tiden, och därför har vi en styrelseplats där. Jag tycker att det är viktigt att samverka med universitetet, det är där framtiden finns. Vi är också engagerade i Ung Företagsamhet även om vi inte sitter i styrelsen där. Vi tar emot många ungdomar därifrån när de ska starta upp konton för sina företag, där lägger vi mycket tid. Det kanske inte betalar sig direkt men vi vill att man ska veta vad som händer när man startar ett företag. Det blir mycket att lära ut, vi har en tjej som heter Pia som enbart jobbar med UF-företag, föreningar, och mindre bolag.

 

Och så sitter du i styrelsen för universitetssjukhusets Nyckelfond också.

– Nyckelfonden är en stiftelse som hjälper tlil med forskningspengar. Mycket utifrån donationer och gåvor. Man ansöker om medel till forskning ur stiftelsen, och sen sitter det sakkunniga och behandlar ansökningarna.

 

Nätverk och styrelseposter – du får verkligen träffa ett tvärsnitt av Örebros företagare. 

– Ja och sen är det kul, för om jag inte hade suttit i de här styrelserna och varit med i nätverken så hade jag inte fått veta så mycket om Örebro som jag vet nu. Det blir ett slags allmänbildning.

 

Jag har läst att 30 procent av Örebros företagare var kvinnor 2011, är det en andel som ökar?

– Jag vet faktiskt inte. Men vi har varit med i ett projekt kring kvinnligt företagande utifrån bankens perspektiv, det var Länsstyrelsen som drev det här för några år sedan. Det var egentligen en diskussion kring ämnet, huruvida man blev förfördelad om man är kvinna. Det är alltid bra att lära sig och tänka till, även fast vi tycker att vi inte förfördelar någon, oavsett kön. Vi försöker se till affärsidén och personen. Om man ställer två personer bredvid varandra och den ena har en konkret plan och affärsidé och den andra inte har det – och den ena är en kvinna och den andra är en man – då ska inte könet spela någon roll. Det skulle egentligen vara roligt att göra ett blindtest på det här.

 

Samma år stod kvinnliga företagare för 20 procent av företagslånen. Finns det skillnader i hur kvinnor och män säljer in sig själva?

– Mm, jag tänkte att jag skulle komma till det. Det kan vara så att kvinnor behöver stå – väldigt generellt nu – på sig mer och känna ”det här gör jag bra”. Det gäller att tro på sig själv och sin idé. Känner man sig osäker inför mötet med banken är det bra att ta med någon som kan stötta och och svara på frågor, det gäller alla oavsett kön. Det kan vara så att man har en jättebra idé men inte är bra på att presentera den. Då kanske man behöver ta hjälp av en partner, eller en affärsängel, för att genomföra idén..

 

Har du några tips inför mötet med banken?

– Ja oavsett kön så tycker jag att man ska vara så förberedd som möjligt. Att veta vad man har för affärsidé, vad man ska tjäna pengar på, vad man vill med sitt företagande. Ju mer förberedd man är desto mer spontan kan man vara, och då slipper man ge intryck av att man inte har koll. Det är bättre att säga ”det hade jag inte tänkt på” än att gissa. Och ställ gärna motfrågor – vi vill gärna bli mer av rådgivare och bollplank för våra kunder, för vi sitter ju med enorma resurser både kompetens- och kontaktmässigt.

 

Om du har en ledig dag, vad gör du då?

– Jag går väldigt mycket. Det är skönt att vara ute i naturen, jag går gärna i skogen och plockar svamp när det är säsong. Sen umgås jag naturligtvis mycket med familj och vänner, precis som alla andra. Vi lagar mycket mat tillsammans i familjen och även med vänner, det är trevligt att göra det tillsammans. Jag bakar en del också – jag brukar säga att om inte jag bakar så mår jag inte bra. Och så blir det en del utförsåkning, slalom. Jag var precis i Alperna faktiskt – lössnö var en ny upptäckt.

 

Jag har aldrig åkt i lössnö, hur var det?

– Det var underbart, det var som att åka i grädde. Och ju mer man åker desto mer vill man åka.

 

Mitt efternamn:

Åzas efternamn Zastell skapades när hon 2008 gifte sig med sin man Leo. Det bygger på familjemedlemarnas förnamn och står för, i tur och ordning, ÅZa, André (son), Sophie (dotter), Tobias (son), Evelina (dotter), Leo (man), samt Lycka.