Jag åkte ut till Närkes kil för att möta Annika Bergman, en person jag visste höll på med många olika saker i sitt yrkesliv. Men efter cirka en timmas samtal insåg jag att det fanns så mycket mer i hennes yrkesportfölj än vad jag räknat med. Så var börjar man en sådan intervju? Hur får man ihop den? Jag får bara köra så får vi se var det tar vägen.

Det var en typisk höstdag, grå och dyster himmel men med vackra färger på träd och buskar, när jag satte mig i bilen för att åka till Närkes kil och en adress utan vägnamn. ”Dit hittar jag utan problem”, tänkte jag och åkte förstås fel. Drog igång GPS:en som tog mig på en rundtur via en guppig hårt packad grusväg och jag anlände från helt fel håll, ringde på en dörr med ett känt ansikte som överraskande öppnade – men det var fel ansikte. Han pekade, efter att vi skrattat en stund, mot andra sidan grusvägen där jag till sist parkerade och en röst hördes vid den halvöppna dörren.

– Ja, du har kommit rätt. Välkommen in!

En nyfiken engelsk springer spaniel mötte upp i hallen och vi satte oss vid köksbordet och började samtala. Jag har aldrig träffat någon som pratat så innerligt vackert och målande om naturen och relationen till djur och natur och de naturliga kretslopp som vår jord bjuder på. På frågan om vad Annika först fastnade för med den gröna näringen så far hon ut i en rent filosofisk utläggning.

– Det är en fullständig passion och den lever ständigt i mig. Att leva nära naturen och se årstidsväxlingarna, du får hela tiden en ny chans, det går runt hela tiden, du får avslut, vila och sen går det igång igen. Det är en livscykel som hänger ihop med naturen och den är så skön att känna. Det är likadant när man har djur. Det föds djur sen har man hela cirkeln tills de går på slakt eller att de ska mjölkas. Man lever nära den biologiska rytmen, man lever nära jorden, klimatet och vädret. För mig är det en tokförälskelse och så meningsfullt. Det vi gör är också något som alla andra människor behöver. Vare sig vi producerar veganska bönor eller griskött så finns det en människa där ute som vill ha det vi producerar. Vi skulle alla behöva vara bönder om inte ett effektivt lantbruk fanns. Allting började med att man kunde ta tillvara på fröna på växten, sen hittade man växtförädlingen så man kunde göra ett till hundra. I den avkastningsökningen så frigjorde man arbetskraft för att göra annat. Hade inte den växtförädlingen funnits så hade vi alla behövt odla maten som vi äter.

Annika Bergman är från Halland, Träslövsläge, och hade som ni nu förstått tidigt en passion och längtan mot lantbruket. Det kom i första hand via djur där hon levde nära kor och hästar. Det i sin tur gjorde att hon började läsa ämnet och utbilda sig till Lantmästare på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp strax norr om Malmö.

På skolan träffade hon Johan ifrån Närkes kil som precis tagit över grisgården Elgesta och efter utbildningen flyttade Annika dit för att driva gården tillsammans med Johan. De har tre barn tillsammans som alla jobbar på gården. Annika och Johan lever inte längre ihop men Annika är fortfarande delaktig i verksamheten. Hon äger en fastighet, är delägare i företaget och sköter ekonomin med löner och personal medan Johan äger gården och är huvudägare i företaget.

Annika Bergman har även ett eget företag med hemsida som heter Agromind och går man in där så börjar man inse bredden i det hon gör. Grisproduktion, styrelsearbete, föredragshållare, utbildare, krönikör, ledarskapsförfattare och jobbar med rekrytering.

Det kommer att dyka upp mer under den här intervjun men låt oss inleda med det hon själv ser som sin huvudsyssla.

– Passionen i det gröna näringslivet ledde mig in i den styrelseresa som jag har gjort. Det började med ordförandeskap i Grisföretagarna och numer har jag nästan bara styrelseuppdrag. De senaste femton åren har jag levt enbart på styrelseuppdrag och det har varit en stor bredd på dem.

Här räknar Annika upp företag och organisationer som LRF:s riksförbundsstyrelse, Folk- och försvars styrelse, Gröna arbetsgivarna, Länsförsäkringar Bergslagen och XL bygg.

– Från början var det bara det gröna näringslivet men sedan blev det bredare. Idag har jag en handfull styrelseuppdrag. I Örebro är jag styrelseledamot i Länsförsäkringar Bergslagen sedan har jag  SLU holding och Fabo. Jag är ordförande för Avium förlag och Naturbokhandeln.

Foto: Pressbild.

Annika Bergman låter verkligen som så kallat ’styrelseproffs’ vilket inte är ett epitet hon är helt bekväm med.

– Hos gemene man så tror jag att det låter lite märkvärdigt och högfärdigt men jag är en hårt jobbande styrelsemänniska, för man sitter inte i en styrelse utan man verkligen arbetar. Det är även ett stort ansvar, vilket kanske inte är något man tänker på dagligdags, men är det ett aktiebolag så har man ett personligt ekonomiskt ansvar.

Berätta mer om det!

– Jag tror att många ser styrelseuppdrag som ganska hedersamt men det är någonting bortom det. Det är naturligtvis ett förtroende men även ett stort ansvar. Så för mig var det helt naturligt att gå Styrelseakademiens utbildningar för att verkligen se till att jag kan det.

– På den tiden jag har varit involverad i styrelsearbete så har det ändrats väldigt mycket. Idag sitter jag i styrelser som är mer jämnt könsfördelade, till exempel. Tidigare har jag suttit i manligt dominerade styrelser vilket förvisso berott på att det varit traditionellt manliga branscher, som byggbranschen och lantbruk. Dessutom är det mycket mer proffsiga styrelser numer.

Vad kan det bero på?

– Till viss del tror jag att man kan tacka digitaliseringen för det. Allt har blivit mer transparent, man kan inte glida in och öppna kuvertet i hallen innan man går in i styrelsemötet. Alla handlingar ligger på nätet, man ser om de är öppnade, det ställs generellt mycket högre krav. Det gäller även gentemot företagarna. I ett större spektrum så handlar det numer inte bara om att vara lönsamma utan man ska vara hållbart lönsam, man ska göra gott i samhället, det är så många fler dimensioner över ett företagande idag än vad det var för säg 25 år sedan.

Du sitter ju som styrelseordförande i två styrelser. Hur jobbar du och vad är viktigt tycker du?

– Det handlar nog mycket om att känna av vad just den här styrelsen behöver och vad det här bolaget behöver. Är det nyetablerat eller är det i en väldigt tuff bransch, sådant styr mycket. Sedan jobbar jag väldigt mycket med lagandan för att ta vara på hela kompetensen, att verkligen få alla att bidra. Då har jag några små trix eller vad man kan kalla det. Att till exempel alltid börja styrelsemötet med någon sorts omvärldsspaning. Då får alla bidra och säga någonting och då är det lättare att senare komma in och tala. Dessutom, när det ska tas beslut så brukar jag ibland vända på turordningen så att jag ställer frågan till någon annan än de som normalt tar initiativet och räcker upp handen. Och när första inlägget är lagt så händer det inte alltid så mycket nytt.  Vänder man på det så får man ofta en helt annan diskussion. Som ordförande har man även en viktig roll att inte cementera de här strukturerna som kan finnas ibland utan istället bryta dem.

Vad är det som driver dig till att sitta i så många styrelser i olika branscher, varav de två du är ordförande i?

– Jag tror att man drivs av någon sorts utvecklings- och förbättringspatos. Men det förutsätter också att man är i rätt sammanhang, att mina styrkor är sådana som jag kan ta tillvara på där. Att företaget kan utvecklas och att jag kan utvecklas. Jag har en ganska stark analytisk förmåga och kan se röda trådar, trender och tendenser. Mina egenskaper har passat i den typen av arbete. Sen har jag även ett stort mod och det behövs i ett styrelsearbete samt att ha sin moral intakt så att man kan se sig själv i spegeln. För det kan vara tufft, det kan finnas särintressen, det kan finnas jävproblematik och någon gång har det hänt att en vd har skott sig och det handlade om rätt stora pengar. Då var det lite hotfullt. Men jag är väldigt rak och tydlig i min kommunikation så det har nog varit till fördel för mig.

Du nämnde tidigare att du rört dig i relativt manliga branscher. Är den gröna näringen med lantbrukare så manligt dominerande som mina fördomar säger?

– Ja det är en väldigt manlig bransch men samtidigt en väldigt bra skola, det tror man kanske inte om man kommer från näringslivet, men alla de här kooperationerna som till exempel Lantmännen och Arla, där är det en hög nivå på styrelsearbetet och det har det alltid varit i den här typen av folkrörelseföretag och ekonomiska föreningar. Så jag har fått en väldigt god grund att stå på då det var väldigt professionellt och formellt arbete. Det jag har märkt när jag kommer ut i det vanliga näringslivet är att kunskapen inte alltid varit så stor kring styrelsearbete, inte respekten för det heller.

Så du menar att det finns en viss bildningstradition inom den gröna näringen?

– Ja det tycker jag att det finns. Svagheten i den branschen är istället att ägaren inte är lika personligt tydlig och ansvarig som i ett aktiebolag. För om 30.000 bönder äger Lantmännen så blir det per definition en ganska stark men svag ägare. Där ska konsensus fram men när man väl bestämt sig så rullar det på. I ett aktiebolag däremot kan man få ett otroligt tight och tydligt ägardirektiv som man vet precis vad man ska leverera på.

Men nu är det så att Annika Bergman inte enbart agerar som styrelseproffs utan hon har även andra positioner. Som jag skrivit tidigare så är hon bred och mångsidig.

– För tillfället är jag tillförordnad vd hos Hushållningssällskapet i Halland. Det är faktiskt första gången som jag är operativ i ett företag som jag inte äger. För jag har i princip under hela mitt vuxna liv jobbat med styrelser. Så det är verkligen en ny upplevelse att sitta på andra sidan.

På vilket sätt? Berätta.

– Jag vet ju ungefär vad styrelsen vill ha och jag ser vilka möjligheter jag har, vilket jag i och för sig såg redan när jag satt på andra sidan. Att jag som vd har ganska stor möjligheter att själv sälja in vissa delar. En vd har ganska mycket makt att styra styrelsen och det får man fundera över så man är klar vad man vill se och vilka uppföljningar man behöver göra. Som vd har man alla möjligheter att peka på någonting och inte prata så mycket om något annat. Det jag gjort är att försöka att verkligen fokusera på dagsaktuella frågor i strategiskt perspektiv, det tror jag inte att så många gör. Utan strategier lägger man ofta fem till tio år men det är ju ganska många dagsaktuella frågor som kan ha en avgörande påverkan på varumärkets renommé, arbetsplatsens attraktivitet på arbetsmarknaden. Misslyckas man med de frågorna så är de också per definition strategiska.

– Man bör ta in styrelsen även i taktiska frågor och inte enbart strategiska. Även om de taktiska ligger på vd och ledningsgrupp så kan de faktiskt påverka även de här viktiga frågorna.

När vi har nått hit i berättelsen om Annika Bergman så vill jag hoppa tillbaka till inledningen och resonemanget om anledningen till att att hon blev bonde och kärleken till odlandet, naturen och de gröna näringarna. Vi går just nu igenom en global kris och pandemi. Många länder vänder sig inåt för att bevara sitt eget. Inte för att vi hamnat i en livsmedelskris på något sätt men tanken på att det skulle kunna ske gör att jag blir nyfiken på hur Annika Bergman ser på vår självförsörjning.

– Den frågan är spännande, jag har suttit i Folk och försvars styrelse länge. Försörjningen av livsmedel i Sverige har varit en ickefråga sedan muren föll eller åtminstone sedan vi gick med i EU. Det är inte så länge sedan jag var på Folk och försvars rikskonferens och frågade Anders Ygerman om detta och då svarade han att vi får förlita oss på att grannarna producerar mat. Då tycker jag att det är intressant, nu när Coronan kom, hur blixtsnabbt det här Europasamarbetet stängdes. Det var det kanske ingen som trodde att det skulle hända. Vi är ju med i EU och där är det öppna gränser men så kom en pandemi och då stängde vi och då var det inte fritt att transportera varor längre.

– Vi kommer kanske aldrig mer bygga upp sådana här beredskapslager längre men när man handlar kan man ju tänka sig att handlar jag det som finns i närheten i större utsträckning så är chansen större att det även finns i kristid.

Finns det så pass många i Sverige som håller på och odlar och producerar livsmedel så att vi skulle kunna försörja Sverige idag?

– Vi kan försörja Sverige med kolhydrater och proteiner. Men – då ser inte menyn ut som den gör nu. Det blir en helt annan kost. Spannmål, morötter och socker har vi tillräckligt av. Så morotskakor kan vi göra, ha ha.

– Det finns en stark rörelse i bondevärlden just nu att vi ska börja odla egna proteiner, man hittar nya spännande ärtor och bönor till exempel. Så det händer något i branschen.

Men så flaggar Annika Bergman för ett helt annat problem som kommer före själva livsmedlen.

– Innan problematiken med maten dyker upp så kommer vi bli av med energi. Dagens lantbruk klarar sig inte utan energi. Så egentligen behövs en stor omställning till förnyelsebart för att klara av en total avstängning. Får man idag inte tag i el eller diesel så går det inte.

Vad är det då som behövs menar du?

– Det finns ju alla möjligheter att ställa om framöver med biogaser och olika restprodukter som man tar fram. Men det går för långsamt. Sen är allt det här väldigt komplext för i slutändan handlar det ju om att få lönsamhet i verksamheten. Hur mycket kostar den här förändringen här och nu? Får vi för dåliga villkor så kan vi inte matcha importen från Danmark till exempel. Allt hänger ihop så tajt. Får vi för tuffa åtaganden i Sverige blir konkurrensvillkoren relativt sätt bättre i Danmark. Det är hela tiden en balansgång. En intressant effekt av Coronan uppstår när folk går lite mer sällan på restaurang och äter lite mer hemma. Då ökar det svenskproducerade, man väljer i högre grad det. Fulköttet, som jag kallar det, som är producerat under helt andra förutsättningar och en annan syn på djurens väl och ve, har ofta gått till restauranger. Så den nuvarande situationen gynnar svenska bönder, vi har inte känt av krisen.

Vi börjar närma oss slutet på intervjun och det blev precis så svårt att fånga upp alla delar som jag trodde. Vi har pratat om människor och ledarskap som Annika brinner för, med inriktning på mindre företag och gärna på landsbygden i de gröna näringarna. Hon föreläser och har skrivit en bok i ämnet där man kan få en ny tanke och inspiration. Hon skriver på sin hemsida:

”Det här är en bok om ledarskap som är väldigt långt från fina gatans pretentiösa ledarskapsglorifiering.”

Annika Bergman är en mångsysslare, hon poddar om det gröna näringslivet, hon sitter som nämndeman i Göta hovrätt och har ett stort samhällsengagemang och det märks i varje ord och mening som hon levererar. Men allt får inte plats i denna intervju tyvärr. Så jag backar tillbaka en sista gång men tar mig samtidigt framåt.

Annika pendlar numer mellan västkusten där hon bor och Närkes kil där hon fortfarande är delägare i företaget, och hon älskar båda två. Men det som drar mest i Närkes kil är förstås barn och barnbarn.

– Den här bygden i Närkes kil har blivit min hembygd också även om jag är inflyttad. Mina barn är väldigt trogna Närkes kil och de jobbar på gården. Det är ett härligt område att bo i med en speciell stämning. Det finns en stark bygdegemenskap och anda. Sen har alltid närheten till skogen tilltalat mig. Det är en otroligt vacker bygd, när man ser bergen på hösten och de skimrar i blått. Dessutom kulturlandskapet i Tysslinge. Det växlar hela tiden här, det brukade emot skogen och sjön, djur som betar, det är så levande och aktivt.

När jag frågar om hon är på väg bort härifrån trots allt så svarar Annika Bergman:

– Jag är nog lite av en nomad, jag känner det som att jag rör mig mellan sommar- och vintervistelse. Jag älskar att resa och tycker att det ligger något fint i att få bo vid kusten på sommaren och det är fantastiskt, men här är det en fin höst och ofta riktig vinter. Jag vill fortfarande suga ut det bästa av bägge ställena.

Jag har alltid gillat havet trots att jag bott i Örebro större delen av mitt liv, det är något med frihet och havet. Håller du med?

– Jag brukar jämföra bergen med havet för i Halland har jag alltid upplevt att man har ryggen fri, för där finns havet. Men här finns bergen och det är något storslaget även över det. Det finns en frihet även i detta landskap, avslutar Annika Bergman.