Agneta Bloms titel är universitetslektor inom institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap. Hon är statsvetare och kommunfullmäktiges ordförande i Örebro. Hon är starkt engagerad i frågor gällande demokrati och mänskliga rättigheter och har jobbat på uppdrag för Regeringskansliet till exempel för att motverka idrottsrelaterat våld och för en positiv supporterkultur. En vecka innan EU-valet hade vi ett långt samtal om politik, demokrati, mänskliga rättigheter och det politiska läget i världen.

 

Agneta är född och uppvuxen i Uppsala, med en pappa som var 50 år när hon föddes, han var född 1912 och växte upp på landet utanför Uppsala. Mamma växte upp i en statarfamilj och flyttade runt en hel del, men med ett ursprung i Dalarna och Uppland. Fast hon föddes i Västernorrland. Där morfar arbetade som lantarbetare. 

Själv är Agneta uppväxt i ett miljonprogramsområde i Uppsala som heter Valsätra-Gottsunda. Där tillbringade hon sina grundskoleår och de åren har präglat henne. Även fast det inte var så många år så menar Agneta att det ofta är de åren som hon tänker tillbaka på. 

En ganska vanlig tjej beskriver hon sig som men jag undrar ändå med tanke på den bakgrunden om hon ändå inte är lite speciell. Universitetslektor, statsvetare, kommunfullmäktiges ordförande och flera uppdrag åt Regeringskansliet. Jag undrar hur vägen dit såg ut?

– Jag är född 1962 och har haft tre äldre syskon, som är betydligt äldre än vad jag är. Ingen av dem läste vidare på det sättet som jag hade möjligheten att göra. Min generation var kanske den första där det blev självklart att man läste vidare, på gymnasiet till exempel, även om det kunde se väldigt olika ut.

Agneta läste treårig humanistisk linje, som det hette då, vilket hon menar var obegripligt varför hon gjorde det. Varför då, undrar jag?

– Jag borde ha läst samhällsvetenskapligt för det var de intressen som jag redan då hade. Inom humaniora skulle man specialisera sig, som till exempel att läsa språk. Förvisso läste jag humanistisk med samhällsinriktning när jag gjorde mina val, så det blev rätt ändå.

Agnetas mamma var mittenbarnet i en syskonskara på elva, där fanns det inte resurser för att mer än en av dessa skulle läsa vidare och det blev inte mamman eftersom hon ansågs så stark att hon skulle klara sig ändå. 

– En lärare sa till till henne att ”du, Brita, behöver inte oroa dig för du kommer att klara dig ändå”. Det hade mamma alltid med sig som bagage. Jag kommer ihåg när jag växte upp, när jag blev äldre, så pluggade hon hela tiden. Det var alltid någon kurs som hon gick. För henne betydde det jättemycket att jag skulle få läsa vidare. Det var inte längre en kostnadsfråga då min generation växte upp. Så jag har alltid blivit uppmuntrad att läsa vidare.

– Men själv hade jag tänkt mig att bli fritidsledare, det var mitt mål, jag hade inte tänkt mig att läsa på universitetet. Efter gymnasiet så jobbade jag ett år på en fritidsgård eftersom man var tvungen att ha gjort praktik för att komma in på fritidsledarutbildningen som var en folkskoleutbildning. Men sen åkte jag till London och blev au pair och under det året bestämde jag mig ändå för att söka in på universitet.

Agneta ville absolut inte söka till Uppsala universitet trots att hon hade en relation dit då hennes mamma var administratör där. Men steget ifrån hennes uppväxt till den akademiska världen i hemstaden blev för stor. Det tillsammans med en nyfikenhet att alltid titta vad som finns runt hörnet gjorde att hon till sist hamnade i Lund.

– Det var kanske ingen slump att jag hamnade där då jag sökt dit, men faktum är att jag sökte Göteborg i första hand men vågade inte vänta in den sista antagningen så jag tackade ja till Lund. Jag flyttade dit utan någon bostad och utan att jag kände någon där. Jag hade ingen relation till Skåne överhuvudtaget. Men jag var 20 år och hade enbart mig själv att ta reda på. Jag packade ner lite kläder, en kudde och en kastrull, som jag faktiskt fortfarande har kvar. Den kastar jag aldrig, haha. Men allt löste sig och det är det fantastiska i den åldern att allt löser sig på något sätt.

Agneta började läsa statskunskap och gick ifrån att vara en ganska skoltrött person under gymnasiet till att inte göra någonting annat än att plugga. 

– Hela världen öppnade sig, det var fantastiskt roligt. Jag träffade också på lärare som såg det och uppmuntrade mig. En av de lärarna är fortfarande en av mina riktigt goda vänner. Fortfarande har jag tät kontakt med honom och det är så otroligt roligt. Han har följt mig från första dagen då jag klev in på universitetet  tills idag. 

 

Vad var det som gjorde att du tyckte att det var så oerhört roligt? 

– Helt plötsligt hjälpte studierna och böckerna mig att se världen. Att förstå världen på nya sätt och nya ord att sätta på verkligheten. Den kärleken till mitt ämne har jag sedan behållit, jag är fortfarande lika förälskad i mitt ämne. Här drivs jag verkligen över att kunna få överföra lite grann av det till mina studenter att tycka att det är spännande att förstå samhället utifrån det statskunskapliga perspektivet.

 

När och var började du undervisa?  

– Jag började undervisa väldigt tidigt, på hösten 1986 i Lund. Samma år som jag tog min examen. Då blev jag direkt anställd på institutionen som en administrativ assistent och höll mina första föreläsningar redan på hösten 1986. Då var jag 24 år och undervisade på något som hette hälsosjukvård- och administration. 

 

Det måste ha varit tufft? 

– Det var väldigt tufft, där läste i huvudsak kvinnor som hade utbildat sig i vårdyrken och ville göra karriär genom att kunna bli klinikchef till exempel. Där kom jag som ung tjej. Det var ett ganska kallt dop kan man säga och det var bara att simma. 

 

Berätta om statskunskap. Vad innebär det?

– Statskunskap är läran om politik och förvaltning. Det består av fyra grundklossar kan man säga:

1. Dels politisk teori som handlar om teorier om staten, teorier om vad politik är, politiska ideologier, man får lära sig om upplysningstidens filosofer och hur man såg på makt och hur demokrati har vuxit fram. 

2. Sen är det en del som handlar om hur politiska system är uppbyggda, hur bygger man stater, hur bygger man valsystem, hur ser kommuner och regioner ut och så vidare. 

3. Därefter finns det en del som handlar om förvaltning, administration, hur man skapar underlag för politiska beslut, hur man skapar rättssäkra institutioner. Mötet mellan den folkvald demokrati och professionell och elitistisk förvaltning som ska bygga på professionell kunskap. 

4. Till sist finns en del som handlar om internationell politik. Den står ofta över staters organisationer, där finns inga grundlagar som styr. Inom staten finns alltid ett lagsystem som man kan luta sig mot. Om man till exempel bryter mot FN:s konventioner finns inte sådana klara regler men om regeringen bryter mot den svenska konstitutionen så finns regler för hur vi avsätter regeringen.

 

Jobbar du med alla dessa delar?

– Det jag kan mest och jobbar mest med är förvaltning och det politiska systemet. Det är mitt huvudfokus. Sen har jag jobbat mycket med demokratifrågor för att jag är besjälad av det. Det är mer en passion jag har. Sen har jag också sysslat en hel del med våld inom ramen för demokrati.

Kan du definiera demokrati och mänskliga rättigheter för mig?

– Hmm, det är inte så lätt. Men om man gör det enkelt så bygger demokrati på att folket styr sig själva. Man kan se världen som föreningar på olika nivåer. Om man börjar att titta på föreningen Sverige, svenska staten, så innebär svensk demokrati i grunden att alla människor som är svenska medborgare är med och bestämmer vilka som ska styra den svenska staten. Du kan också vara med dem som styr Sverige men du måste vara svensk medborgare för att sitta i riksdagen och du behöver vara med i ett parti då vi har partidemokrati i Sverige.

– Vem som helst har möjlighet att gå in i ett politiskt parti och börja engagera sig och kanske sitta i riksdagen. Det är också så om man tittar på de som sitter i riksdagen att det är verkligen människor från alla möjliga bakgrunder och alla möjliga vägar in i det.

– Det är demokratins idé att människor själva har en möjlighet att vara med och påverka. Genom att vi röstar och att vi kan organisera oss och engagera oss och vara med. Det skiljer ju från en diktatur där det är andra saker som bestämmer om man kan vara med i makten. Det allra viktigaste är att man inte kan avsätta sina ledare. 

 

Men tanke på det. Hur ser du på den politiska utvecklingen i världen?

– Det finns anledning att vara orolig för vad som ska hända i länder som just nu inskränker demokrati. Där röstar man bort möjligheten att rösta bort folk vilket är lurigt. En av demokratins viktigaste egenskaper är kanske att den som tvingas kliva av får vara en god förlorare. 

– När till exempel Donald Trump blev vald till president i USA så lämnade Barack Obama över makten till honom i alla dess delar. Detta trots att de står väldigt långt ifrån varandra politiskt eftersom det är så systemet fungerar. Hade det varit i en icke fungerande demokrati så hade kanske makthavaren inte lämnat över makten.

 

Finns det några fler delar i detta för medborgarna?

– Ja vi har rätt till yttrandefrihet, att säga och tycka vad vi vill. Vi har även rätt att ha åsikter som är väldigt provocerande, vi har också rätt att tycka att demokratin gör fel och uttrycka den åsikten. Vi har också rätt och möjlighet att ta positioner och vara med att utöva makt i en demokrati. Vilket aldrig är enkelt. Men vi kan göra det. En diktator har det mycket enklare då man inte behöver fråga någon annan. 

 

Att du brinner för demokratifrågor är helt klart men finns det några fördelar i en diktatur?

– Det blir sällan bättre utan oftast sämre. Demokratiska beslut är oftast långsamma och de blir kompromissade, alla är ofta lite missnöjda med ett demokratiskt beslut men de kommer att hålla mycket längre just för att man blivit lyssnad på. Så även om det inte är perfekt så skapar det många möjligheter. 

 

Mänskliga rättigheter. Hur kommer det in i detta?

– Mänskliga rättigheter är i grunden att du har rätten att vara vem du vill och tycka det du vill. Med det följer även ett ansvar naturligtvis. Jag har rätten att vara vem jag vill så länge jag inte begår våld på dig. Det är ytterst det som ligger i mänskliga rättigheter. Du har ett ansvar att vara snäll mot den andra. Men kokar man ner det så handlar det om religionsfrihet, yttrandefrihet, rättighet att älska vem du vill och rättigheten att inte utsättas för våld. 

 

Det låter enkelt men verkar vara svårt om man ser sig omkring? 

– Ja det är svårt eftersom vi bara är människor. Vi kommer att göra en massa fel mot varandra, både på enskild nivå och systemnivå och därför är det otroligt viktigt att hålla det vid liv hela tiden, att tänka på att idealet är att alla människor har lika rätt och lika värde. Och människors lika värde är grundläggande rätt till eget liv på egna villkor så länge man inte skadar någon annan.

 

Hur står sig dessa värden idag om man tittar historiskt på det?

– Demokratin ställs inför väldigt stora utmaningar just nu. Utmaningar i och med växande våldsanvändning, både i ordnat våld som i krig men också att man hotar och trakasserar människor till tystnad. Den tystnaden kommer ofta långt innan det blir farligt på riktigt. Vi pratar i princip varje dag om det här. Så det har ökat men vi pratar också mer om det, vilket det finns någonting gott i. 

– Sen finns alla miljöhot och vi pratar om klimatångest, om alla hot som uppvärmning, förändring av väder och vind. Det riskerar att göra så att man börjar hitta på enkla lösningar. Att vi inte kan ha de här tröga demokratiprocesserna där man måste kompromissa om utsläppen utan nu måste vi ha en upplyst despot som fixar det här.

 

En upplyst vänlig despot som vill väl alltså?

– Det man vet historiskt är att när diktaturer uppstår så finns det väldigt få diktaturer som inte missbrukar den makt man får. Så antagligen är demokratin som process den som har störst förutsättningar att få oss att komma någonvart. Men den kräver också mod av människor att ta svåra beslut och mod hos människor att ge ledare mandat. Där ser vi också idag att vi har en tendens att inte ge våra ledare mandat utan vi röstar på något annan. Vi splittrar våra röster till många partier och i och med det ger vi ingen mandat. Vi måste samarbeta mer.

 

Vad tänker du om det som hände efter riksdagsvalet och den processen?

– Den var smärtsam eftersom så många hade målat in sig i sina hörn. Men det visade ändå att i ett läge där man måste positionera sig för att få någon att ta ansvar så fungerade den processen. Även om den fortsätter att vara jobbig så innebär den ändå att det blir många aktiva val och vi får möjlighet att fundera igenom olika frågor. Sen ställer det ett krav på oss vanliga medborgare att faktiskt sätta oss in i frågor och inte gå på enkel information.

 

Vilken väg tror du politiken kommer att ta? Det ser onekligen mörkt ut generellt i världen om man är för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter?

– Det är inte alls säkert att vi är på väg mot någon sorts armageddon. Även om olika värden ifrågasätts, det gör ju att vi måste prata mer om det också. Så vi behöver inte alls vara på väg mot något tredje världskrig utan vi kan lika gärna hitta fredliga vägar. Men om vi börjar att slåss då går det åt helskotta. 

 

Finns det paralleller att dra ifrån historien när det har smällt i jämförelse med dagens politiska oro?

– Historien upprepar sig aldrig på samma sätt men visst finns paralleller att dra. Vi lever i en mer osäker värld där man känner ett behov av att säkra upp försvarsmakten, säkerhetspolitiken blir viktigare. Vi ser även stora flyktingströmmar som bidrar till stora påfrestningar mellan människor. Man diskuterar hur vi i den kristna världen är upplysta men muslimerna där borta, det är farliga människor. Vi bygger ”vi och dom”-tänkande och det kan aldrig leda till något konstruktivt.

 

Var finns de nya radikala politiska rörelserna? Finns de överhuvudtaget?

– De finns. Inom statsvetenskapen talar vi om hur vi håller på och byter från en vänster-höger-skala till något som man kallar för Galtan-skalan. ”Gal” står för grön, alternativ och liberal medan ”tan” står för traditionell, auktoritär och nationalistisk. Då kan man se hur det där vrider sig. Är det kanske det vi ser i den svenska politiken med de svängningar som är där?

 

Är det även en internationell rörelse?

– Ja det är en internationell trend. Man ser att det håller på att växa fram nya rörelser och då blir det så att öppenhet, demokrati, det icke materiella, miljö, det gröna med omställning till en annan värld kontra  de traditionella värdena med familjen, det auktoritära styresättet står som alternativ till det. Världen går att förstå på det viset idag. Allting lever förvisso samtidigt men genom att sätta på sig det perspektivet istället så öppnas det nya sätt att se på det. 

 

Hur tror du att man kommer att se tillbaka på den tiden vi lever i nu? 

– Det är alltid lätt att stå med historiens ljus och döma de som tagit beslut innan. Men man kan också försöka sätta sig in i hur de såg på det. Vad ville de åstadkomma? Vad kan vi lära av det och förändra så att det blir bättre?

 

Avslutningsvis: Vilken väg är den bästa för att nå det hållbara samhälle som många eftersträvar just nu?

– Då är vi tillbaka till demokrati. Om vi trodde att den auktoritära staten med sina snabba enkla beslut skulle lösa detta så vore det idealiskt. Men det finns ingenting i världshistorien som visar att människor klarar av det. Utan det är enbart tråkiga, jobbiga, sega demokratiska processer som kommer att kunna leda till någonting hållbart.