ABF nystartar Bokmässan Örebro i april på Conventum. Den nya projektledaren Maria Stenberg har varit på plats sedan i augusti förra året.

– Det var som att komma hem, säger hon. Hon är rädd för att det kan låta lite töntigt. Men känslan är sann.

 

ABF:s värdegrund både vad gäller människor och samhälle väcker djup genklang i henne.

– Och framför allt att kulturen är något för alla och inte bara för en elit. Det går jag igång på. Jag har väldigt lätt för att bli passionerad när det gäller vissa saker. Och har jag blivit engagerad släpper jag det inte. Det här var också en chans att få ett jobb med större frihet och mera ansvar.

Maria Stenberg kommer närmast från ett jobb som informatör och kommunikatör på den ideella stiftelsen Cesam (Centrum för samhällsarbete och mobilisering) som driver IUC (Ideellt Utvecklingscentrum). Det är en liten stiftelse med bara fyra heltidsanställda där hon var involverad i 18-20 projekt. Alla med bäring på demokrati och samarbete människor emellan.

– Jag fick göra allt mellan himmel och jord, från att skriva stora EU-ansökningar till att ta emot studiebesök.

Där har hon haft ett hjärtebarn som hon uttrycker det: EKSAM. En mötesplats öppen för alla örebroare där man få hjälp att reda upp sin ekonomi. Också anonymt.

– Det är ingen ersättning för budget- och skuldrådgivning utan det handlar om att ett fånga upp människor i ett bredare perspektiv och att få en kontaktyta. När man har ekonomiskt trubbel handlar det om så mycket mer. Det gäller också att förebygga sådana situationer.

Hon är bekymrad över att de ekonomiska klyftorna i samhället växer. En av följderna är att skillnaderna ökar mellan hur olika grupper i samhället tar till sig kultur.

 

Palme och Jesus

Maria Stenbergs engagemang och rättvisepatos växte fram tidigt.

– Jag skrev i mina kompisars vänböcker, sådana där som man hade när man var barn, att jag hatade krig, orättvisor och kåldomar. Det gäller fortfarande.

Den omedelbara hemkänslan i ABF emanerar nog ur barndomen. Hon är född och uppvuxen i sörmländska Vingåker i en socialt engagerad familj, oerhört aktiv i lokalsamhället. Hennes pappa var mellanstadielärare och hennes mamma jobbade inom äldreomsorgen.

– Mina föräldrar var kulturintresserade. Men framför allt var mina föräldrar väldigt aktiva inom föreningslivet. Jag har en frikyrklig bakgrund. De var aktiva inom baptist- och pingstförsamlingarna i Vingåker. Det är liten ort. I dag har flera av kyrkorna gått samman.

Pappa Ingemar var samtidigt väldigt tydligt socialdemokrat.

– En härlig kombination. Palme och Jesus låg väl ungefär på samma nivå. De var pappas stora idoler.

Hon var ett väldigt energiskt barn. Det har inte gått över. Hennes föräldrar fann henne en aning svårhanterlig och försökte få in henne på idrottsbanan när hon var åtta. De var aktiva också inom Friluftsfrämjandet och Båsenberga slalomklubb. Båsenberga backe ligger nära Vingåker.

– På nätterna vintertid sprutade han snö på Båsebergabacken så att hans barn kunde åka skidor. Jag satt på pappas rygg redan som sex månaders baby och åkte skidor med honom.

 

Kärleken till teatern

Maria Stenberg tävlade lite i slalom när hon var åtta. Sedan hon kommit fyra två gånger på raken ville hon inte vara med längre.

– Jag var en otroligt dålig förlorare. Det säger mycket om mig som barn och kanske också som vuxen.

Ett smittande skratt och humorglimt i ögonen muntrar upp utsagan.

Men mamma Bodil fann på råd för hon visste att dottern var något av en teaterapa.

– Mamma lyckades mer eller mindre övertala den lokala teaterföreningen att ta in mig trots jag var för ung. Jag var bara åtta – och tio skulle man vara. Där började min kärlek till teatern. Och den var allt för mig i väldigt många år.

När det dags för gymnasiet var det teater som gällde. Hon hann med en hel vecka på estetprogrammet på Karro i Örebro 1999. Det var svårt att flytta hemifrån vid sexton, och hon hade väldigt höga krav på utbildningen. Det var si och så med motivationen hos alltför många av eleverna som sökt ett annat program i första hand.

 

Utflykt till Gällivare

Besviken flyttade hon hem igen och började på det samhällsvetenskapliga programmet på Duveholmsskolan i Katrineholm.

Det andra året på gick hon på gymnasiet i Gällivare där hennes mamma bodde sedan föräldrarna skilt sig.

– Jag var lite vild när jag var sexton och min bror David gjorde lumpen så min pappa tyckte att jag skulle prova att bo i Gällivare och lugna ner mig lite.

En lyckad norrländsk utflykt där hon återupptäckte sin kärlek till skidåkning och framför allt snowboard. Hon kom tillbaka till slalombacken men slutade spela teater.

Och så var det dags för det sista gymnasieåret i Katrineholm.

 

Guidad tur in i konsten

Som sommarjobbande turistvärd efter gymnasiet fick hon chansen att göra PR för sin hemkommun.

– Det är inte fy skam. Det handlade om allt från badplatser till sommaraktiviteter. I jobbet ingick också att vara konstguide. Kommunen hade nämligen sedan tidigt 90-tal satsat på konstutställningar under sommaren på det egna slottet Säfstaholm. Så småningom satsades det på att lyfta fram kvinnliga svenska konstnärer.

På så sätt fick hon chansen att stiga in i konstens värld.

– Jag förälskade mig i några av våra stora kvinnlig konstnärer. Genom att guida om Sigrid Hjertén, Siri Derkert och Agda Holst upptäckte jag också konstens historia med de stora mästarna från da Vinci till Cezanne. Dom har jag alltså lärt känna genom svenska kvinnliga konstnärer. Ett spännande perspektiv.

– Jag fick vara med om ett par expansiva säsonger när publiktalet ökade något enormt.

”Hon har talang – tyvärr” hette utställningen 2003. Den uppmärksammades i en stor artikel i DN.

– Pang och telefonen ringde nonstop och alla frågade var Vingåker låg. Och om det gick att ta tunnelbanan eller pendeln dit. På den tiden stannade inte ens tågen i Vingåker.

 

Stats- och religionsvetare

Maria Stenberg är akademiker. En av dessa välutbildade unga kvinnor med breda meriter.

– Jag är alltså en forskarinriktad statsvetare och har tagit en magisterexamen med inriktning på statsvetenskap.

Hon har skrivit om Ryssland och Venezuela och valprocesserna där.

Från början hade hon tänkt åka till Lund för att studera islamologi men pappa Ingemar drabbades av en cancersjukdom som skulle ta hans liv. Och hon ville vara nära. Därför blev det statskunskap i Örebro.

Men hon är också religionsvetare.

– Jag har läst på Örebro teologiska högskola till kandidatnivå. Jag har alltid gått min egen väg. Jag är inte medlem i någon kyrka och inte troende utan en ateistisk religionsvetare vilket är en fantastisk kombination.

Religions- och statsvetenskap är grundelementen i hennes bildningsgång. Hon har byggt på med nationalekonomi, genusvetenskap, ryska och franska. Allt på universitetsnivå.

 

Från Akademia till ABF

Maria Stenberg kallades till forskarintervju på Södertörns Högskola – men hon snubblade på målsnöret.

– Där någonstans hände det något med mig. Okej jag kan inte bli forskare i dag. Men jag kan ju inte sitta och vänta på att det ska dyka upp forskartjänster med min smala inriktning. Jag måste göra något annat.

Hon sökte sig därför till stiftelsen Cesam som informatör och gjorde lite gig med annat emellan. Och nu är hon alldeles ny i ABF- världen.

– Jag trivs väldigt bra. ABF i Örebro län ligger väldigt långt framme när det gäller kulturpolitiska diskussioner och föreläsningsverksamhet. Tankarnas trädgård som Eva Marcusdotter var med och drog igång utgör tankefröet till att ABF tog över Bokmässan.

När Maria kom till ABF i augusti mötte hon för första gången den teckenspråkiga världen.

– Jag blev otroligt varmt omhändertagen och jag är på när det gäller teckenspråket. Det är ju det andra största språket i stan.

 

Berättelsens former

Bokmässan Örebro drivs formellt som en ekonomisk förening. Det finns inget vinstsyfte även om den hyr ut utställarplatser. Allt eventuellt överskott ska investeras i läsfrämjande åtgärder. Det är en viktig drivkraft till varför ABF tar över Bokmässan Örebro.

– Vi har ansökt om pengar från Kulturrådet och fått 150 000 för att arbeta med ett brett projekt ”Berättelsens tusen former” i samverkan med Stadsbiblioteket och Biblioteket i Kumla för att jobba med barn och unga.

Hon vet av egen erfarenhet vilka avgörande läsupplevelser man kan ha i unga år.

– Min alltime bästa bok är Charlotte Brontës ”Jane Eyre”. Den upptäckte jag när jag var fjorton och börjat bli feminist och söka min politiska identitet. Jag har alltid varit historiskt intresserad. Och här har vi en roman skriven tidigt 1800-tal med en otroligt stark kvinnoskildring. Jag har läst den fyra gånger på engelska och åtta gånger på svenska.

Hon började läsa deckare när pappan blev sjuk. Det har hon fortsatt med. Agatha Christie finns numera på hennes bokhylla. Deckarläsandet har erbjudit den ultimata avslappningen under hennes mest intensiva studieperioder. Det avspeglas och i Bokmässans program där den nordiska deckaren är ett fokusområde.

 

Uppväxling av projektet

När Maria Stenberg steg ini handlingen var vissa beslut fattade. Flytten till Conventum var självklar. Den stavas tillgänglighet för såväl bokpallar som funktionshindrad publik. Slottet kan inte konkurrera där. Däremot behålls Vasaborgen på loggan eftersom den är stark örebrosignal.

Hon fick ge sig i kast med två och en halv sida beskrivande text om önskvärt innehåll.

– Jag har konkretiserat, strukturerat, byggt upp och kontaktat varenda författare. Ett fyrtiotal är klara. Sedan har vi en del som vi håller på med. Det har varit mycket ensamjobb fram till den senaste månaden. Nu växlar vi upp så in i bängen. Det är ett stort projekt.

På ABF finns en laganda där man hela tiden går in i varandras projekt och stöttar med den egna specialkompetensen.

 

Folkfestlig bredd

– Det ska bli en jävla bred bokmässa. En folkfest på temat Läsfest för alla och med fyra fokusområden.

Den överraskande svordomen ger extra tyngd åt breddningen.

Den nordiska deckaren är som nämnts ett läsarkärt fokusområde. Mat och klimat är ett annat.

– Det lär släppas en och en halv kokbok om dan. Och matlagningsintresset är stort. Det är bara att kolla på tv. Här kommer publiken möta allt från LCHF-dieten till hur man gör sin egen el. ABF arbetar för att bli hållbart; det är väl en bra twist.

Ett tredje område är serier, fantasy och manga. Där möter vi till exempel Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren författarduon bakom ”Cirkeln”. Sveriges Twilight om sex unga häxor på en bruksort. Och Fantasyförfattaren Erik Granström med en stor publik unga och vuxna. Det gäller att vara vaksam och förbereda sig på hur man överlever en zombieapokalyps. Det går bra i en studiecirkel i ABF:s regi i vår. Det är nämligen läge för ett zombieinspel på Bokmässan som börjar den fredagen 13 april.

 

Mässa i teckenspråkets tecken

Det fjärde fokusområdet är teckenspråkskultur.

Maria Stenberg och WeSign testade Bokmässan i Göteborg i höstas för att se hur personalen svarade när den ställdes inför en döv besökare som frågade hur hon skulle kunna ta del av innehållet. Det uppstod nervositet och svaret blev föga övertygande att frågan aldrig ställts tidigare.

Nu görs det en storsatsning på teckenspråkskultur. Bokmässan ska bli teckenspråkstillgänglig.

– Vi kommer att ha aktiviteter och seminarier där teckenspråk är första språk med tolkning till svenska.

Mingeltolkar kommer också att finnas på plats. Det händer mycket i år när det gäller teckenspråkskultur. Det är rätt – Örebro måste leva upp till sin status som Europas teckenspråkshuvudstad. Med tecken skapar man böcker – och kontakt mellan människor.