På lördag, 17 augusti, får East West besök av det anglo-svenska bandet We Ghosts. Spelningen blir bandets sista i Sverige på ett bra tag innan de ger sig ut på en lång Englandsturné. Vi tog tillfället i akt och ringde upp den svenska halvan av bandet, Jenny Woodall, för att kolla läget och bättra på våra kunskaper om den flitigt turnerande duon.
We Ghosts består av svenskan Jenny Woodall, sång och kompgitarr, och engelsmannen John Christopher, leadgitarr. Jenny är född och uppvuxen i Göteborg och hennes unika röst och sångteknik utgör en viktig del av bandets speciella sound. I ackompanjemang av Johns kompetenta gitarrspel blandar de pop, jazz, blues, soul och folk och skapar något de själva kallar ”anglo-swedish acoustica”. Sedan starten 2003 har de gjort hundratals spelningar om året, släppt en handfull skivor och turnerat i både Skandinavien, Storbritannien och USA. Sommaren har varit fullbokad med spelningar i Norge och på den svenska västkusten – och om en dryg månad påbörjar de en omfattande Englandsturné.
Har ni haft en bra sommar?
– Ja, vi hade ett par lediga dagar i augusti och då var vi på Orust, som är vår utgångspunkt när vi är i Sverige. Det är en stor kontrast i jämförelse med London där man hör folk och sirener dygnet runt. Annars har det varit jobb tre–fyra dagar i veckan här i Sverige. I England brukar vi i och för sig ha fem–sex spelningar i veckan, så där är det ju ännu mer jobb. Men man ska inte klaga på att man känner sig lite trött när man spelar på en pub och samtidigt vet att de som jobbar där sliter i 15 timmar varje dag.
Berätta hur We Ghosts bildades.
– Jag och John träffades i en studio i Göteborg i samband med inspelningen av ett soundtrack till en teaterpjäs. Jag stod för text och sång, John spelade gitarr. Även om jag kanske inte hade värsta musikkarriären bakom mig … jag var ju ganska ung … men man kan säga att John drog igång mig igen. Du vet hur det är, det är viktigt att träffa folk man verkligen kan spela tillsammans med. Det klaffade verkligen och jag fick en nytändning där. Sen är John så oerhört erfaren och duktig. Det var en rejäl utmaning för mig. Jag slängde mig direkt i den djupa änden av bassängen. Då var det bara att skärpa sig och försöka hänga med i svängarna.
Och sedan flyttade du till England?
– I början av mitt och Johns samarbete åkte jag mellan Sverige och England, men jag tillbringade mer och mer tid i London och sen flyttade jag. Jag har alltid gillat England och dessutom är det en fördel att bo där när man skriver texter på engelska. De går raka vägen in, jämfört med att sjunga på engelska i Sverige. Och sen finns det en helt annan kultur kring det här med livemusik i England. Det är ett fantastiskt land för livemusik. Man märker att det är svårare i Sverige. Det finns inte samma scen. Istället blir det mer och mer dj:s som spelar, men det där går väl i vågor också.
Hur är London annars?
– Det är bra. Vi svenskar har faktiskt ganska hög status just nu. De har börjat kolla på Wallander och Beck och tycker att det är jättesofistikerat. Haha, det trodde jag aldrig att man skulle få uppleva!
Ni kallar er musik för ”acoustica”. Vad innebär det egentligen?
– Grunden utgörs av akustiska instrument, lite åt samma håll som Simon & Garfunkel och Nick Drake. Men när vi spelar live blandar vi in en del elektroniska inslag också. John har framförallt mycket effekter till sin gitarr och så har vi en harmonizer, som gör sången fylligare. Och när vi spelar i Örebro kommer vi ha med en kille på Cajón för att få ännu mer livekänsla i det.
Kan man säga att det finns någon speciell sinnesstämning där?
– Oj, det var svårt. Texterna är ganska melankoliska, men samtidigt är det bra energi när vi spelar live. Kanske inte på det rockiga sättet där vi hoppar runt och svetten sprutar, men det är bra energi.
We Ghosts firar tio år som band i höst. Hur känns det?
– Väldigt konstigt. Det var absolut inget jag hade i åtanke när jag började spela … att det skulle hålla i tio år. Men samtidigt har vi rest runt väldigt mycket och spelat på en massa ställen, både konstiga och underbara. Om man tittar på vad vi faktiskt har gjort är det uppenbart att det behövs tio år för att hinna med allt det där.
Och snart släpper ni en ny EP med titeln Decade också?
– Ja, den ska mastras nu. Men det tar lång tid eftersom det ska göras av någon utomstående och sen vill man ju att det ska låta som det gör på datorn hemma, fast på riktigt. Det är svårt. Däremot kan man köpa vårt album Almost Alone, som vi släppte 2012. Det säljer faktiskt ganska bra, kanske mest på våra spelningar, men även en del online och då främst i USA och Australien.
Vad har du för relation till Örebro?
– Jag har faktiskt aldrig varit i Örebro själv, men jag har hört mycket bra om både staden och publiken från andra band som har spelat där. Som jag förstår det är East West ett bra ställe som har lyckats få dit en hel del internationella akter, så det ska bli kul att spela i en ny stad.
Varför ska man komma och lyssna på er på East West på lördag?
– För att det inte finns någon annan som gör det vi gör. Det är originellt och nytt. Det låter kanske kaxigt, men så är det.
Mer om We Ghosts: Webbsida | Facebook
Vi har fått möjligheten att erbjuda en förhandslyssning av spåret Home Is Where the Heart Is. Låten kommer finnas med på We Ghosts kommande EP Decade. Lyssna!
[soundcloud url=”http://api.soundcloud.com/tracks/104682747″ params=”color=4ab5eb&auto_play=false&show_artwork=true” width=” 100%” height=”166″ iframe=”true” /]
