När Nollnitton träffade örebroarna i The Bland (då The Bland Band) i våras var de upptagna i studion och fick tacka nej till en hel del spelningar. Nu släpper man sin första LP Strangers On the Side of the Street på egna skivbolaget Siv Sol Records. Nollnitton träffar Axel Öberg, sång och trummor, och Anton Torstensson, multiinstrumentalist, och pratar folkmusik, lockelsen från USA och musikvideon till Changes.
Vad har hänt sedan sist?
– Vi spelade in hälften av låtarna på skivan ”för hand” i vår egen replokal och gjorde allt ljudtekniskt själva. Den senare delen spelade vi in i studio och märkte då att resultatet blev mycket bättre, så vi spelade in den första halvan igen, efter förra sommaren. Samtidigt började vi spåna på musikvideon till Changes och på att lägga upp en strategi för vårt albumsläpp. Vi bröt med vårt skivbolag i samma veva, eftersom vi kände att vi kunde sköta det mesta själva, och startade då Siv Sol Records.
Hur ser agendan ut för The Bland i vår, efter skivsläppet?
– Vi kommer att spela så mycket vi bara kan, och skriva ny musik. Målet med skivsläppet är att få till en sommarturné, vilket oftast bokas under de första månaderna på året. Vi har precis signat med PR-agenten Elin Hedman som bland annat även är PR-ansvarig för The Tallest Man On Earth. Det känns som vi har fått en bra kontakt genom henne; det är rätt skönt att veta att någon annan än en själv jobbar med att sprida ordet. Vi har redan fått lite radiointervjuer och så genom Elin.
Varför bytte ni namn från The Bland Band till The Bland?
– Vi kände att folk såg oss mer som ett coverband än ett band som skriver och framför sina egna låtar. Namnet kom till under en blöt kväll i Australien, och vi skrattade åt att namnet ju betyder typ ”det urvattnade bandet”. Men folk gillade det ändå så därför behöll vi det fram tills nu. Vi hade en omröstning där 3 mot 2 röstade för ett namnbyte. Demokratin fick segra.
Ni blir jämförda med band som Of Monsters & Men och Mumford & Sons. Kommentar?
– Så fort man tar in en banjo blir man jämförda med Mumford & Sons. När vi släppte singeln Changes visste vi att folk skulle tycka att den var lik det Mumford & Sons gör, på grund av att den är ganska taktfast och att banjon river igång låten på riktigt. Men resten av skivan låter inte alls så. Folk är rädda för att bli jämförda med M&S, men det är bara smickrande eftersom de är riktigt tunga.
Er nya video till Changes, gjord av Papercut Film, släpptes på SVT:s musikblogg PSL för en tid sedan. Kan ni berätta om videon?
– Det är riktigt kul att videon släpptes på PSL. Genom den kanalen kunde vi nå ut till lite mer nischat folk i branschen samtidigt som vi var väldigt nöjda med videon. Alla kände att Changes skulle bli den första singeln, och då tog vi ett möte med Papercut Film som gjorde musikvideon till vår låt Pålsboda Jam och började spåna. Vi kände att vi ville ge tillbaka lite av deras generositet mot oss; de jobbar gratis eftersom bandet konstant ligger back rent ekonomiskt och tiden de lagt ner går inte att återgälda. De hade en vision om att filma barn i en skog, för att uppnå kontraster och skillnader i storlek mellan de små barnen och de stora träden och all bråte som finns i skogen. Vi tyckte att det lät spännande och körde på det.
Alla i bandet är upptagna akademiker; musikskapandet och bandet har fått leva i symbios med studentlivet. Hur kommer ni tackla framtidens erbjudanden?
– Min inställning till livet är att om det går bra med musiken skiter jag i allt annat. Sådana här grejer händer ju inte över en vecka, så jag tror ändå att folk kommer hinna klart med sina utbildningar. Jag själv har 2,5 år kvar på min läkarutbildning och lär förmodligen hinna klart den, säger Axel
– Det skulle samtidigt vara väldigt svårt att släppa allting om det ringde någon från USA och sa: ”Kom över, nu!”, säger Anton.
– Då skulle man ju åka, så klart, säger Axel.
