När The Bandettes släppte videon till skägghyllningslåten The Beard Song fick folk från hela världen upp ögonen för bandet. Videon, som är gjord av Timbermen Productions med Örebrokillen Philip Juliusson som en av producenterna, dök upp i både skäggbloggar och på Leif Pagrotskys Facebook och fick flera tusen visningar på bara några dagar. Vi ringde upp bandmedlemmarna Anna Linnéa Edström och Hannah Billing för att prata framgångar, skägg och läget inför spelningarna på Live at Heart.
Hur känns det nu när ni har fått smak på framgången?
Anna: Vi har inte riktigt förstått det än. Nu har folk börjat säga det till oss, även om det är lite svårt att förstå på vilket sätt vi har någon slags framgång. Men den tydligaste markören för att det faktiskt är så kom när några kompisar som är med i ett coverband var i Lysekil och spelade. De körde Jolene och lite annat åt det hållet. Efter spelningen kom det fram en kille och sa: ”Fan vad bra ni var, men har ni inte hört den här nya låten, The Beard Song? Den borde ni köra!”. Då fick man en liten aha-upplevelse. Vad är det som händer liksom? Folk känner till vår låt och kan sjunga med i den. Det är helt crazy!
Hade ni kunnat föreställa er att videon till The Beard Song skulle ha en sådan genomslagskraft som den har haft?
Anna: Den har ju delats så jävla många gånger. Vi försökte att spåra delningarna på Facebook ett tag i början och hittade den bland annat i franska gaykretsar och på olika skäggbloggar. Första veckan hade vi åtta lyssningar i Saudiarabien och det hade jag ju aldrig chansat på. Samtidigt är det många som har sagt att de gillar låten, så någon slags genomslagskraft hoppades man väl på, men inte så här fort och så internationellt kanske.
Hannah: Och en häftig grej är väl att den har fått ett eget liv nu. Den delas och visas flera gånger om dagen och vi gör ingenting för att promota den längre.
Anna: Men folk tror att vi har blivit rika, och så är det ju inte riktigt.
Varför tror de det?
Hannah: För att vi säljer lite skivor och är ute och spelar kanske. Jag vet inte riktigt. Och sen tror de att vi inte behöver göra så mycket för att få uppmärksamhet.
Anna: Ja, precis så!
Hannah: De tror att vi bara spelar och så ”Wooh!”.
Har ni mycket spelningar då?
Anna: Mmm, nu har vi en del, men vi har faktiskt haft jättetur med det från första början och det är väl mycket det som har sporrat oss att fortsätta. Vi hade våran första spelning i maj förra året och efter det så ploppade det in grejer utan att vi behövde jobba speciellt hårt för det. Visst jobbade vi för det, eftersom vi spelade massor, men det var folk som frågade oss och inte tvärtom – och det är få förunnat att roliga arrangörer ringer och frågar om man vill spela på Debaser. Så vi har ju haft tur, eller vad det nu är.
Hannah: Det ena ger det andra också, på något sätt. Ser man till att ta de där spelningarna så kanske det är någon annan arrangör där som gillar det.
Men man måste ju ändå ha någonting att komma med för att det ska funka i längden. Hade ni bara förlitat er på tur och varit riktigt dåliga hade ni antagligen inte fått så många spelningar?
Anna: Nä, det är klart och vi hoppas ju att folk tycker vi är bra. Vi tycker att vi är bra, annars hade vi inte hållit på. Vi gör musik som vi vill höra, precis som alla andra musiker, tänker jag.
Hannah: Sen var det som att det klickade direkt när alla fyra spelade tillsammans för första gången. Det var självklart på något vis, som kärlek vid första ögonkastet. Vi har spelat ihop oss snabbt och kände att vi verkligen ville föreviga våra låtar och spela in en skiva och vara ute och spela.
Anna: Det har funkat väldigt smidigt och det är ett väldigt bra band att spela med.
Hannah: Världens bästa.
Den 25 augusti släppte ni debutalbumet Take Me Home. Det måste ha varit ganska skönt att ha draghjälp av The Beard Song-videon då?
Anna: Oja!
Hannah: Ja, vilken grej.
Anna: Vi var väldigt nöjda med våra demoinspelningar i början. Det var lite trashiga inspelningar som vi hade gjort själva. Vi tyckte det var skithäftigt att vi på ett år hade fått 1 000 lyssningar på Soundcloud och var så himla nöjda. Om någon skulle lyssna på den varje dag skulle det ta tre år för den personen att komma upp i så många lyssningar. Så nöjda var vi! När vi sen släppte videon och fick 6 000–7 000 träffar på en vecka fattade vi inte vad som hände! Det var helt sjukt vilken effekt den hade och många av våra kompisar uppmärksammade oss på ett helt annat sätt också bara för att vi hade något som såg så proffsigt ut. För Timbermen, som har gjort videon, har ju gjort en så jävla snygg video. Det har varit en enorm draghjälp.
Hannah: Sen hade vi ju jättetur att våra kompisar var så skäggiga och villiga att ställa upp i videon.
Anna: Ah, skäggen i videon är snygga alltså.
Hannah: Och en fördel med The Beard Song och videon är ju att den är rolig också. Dessutom har vi ju märkt vilken otroligt stor grej det är med skägg.
Anna: Folk är otroligt intresserade av skägg. Och jag gillar skägg, absolut, men vi trodde nog inte att det var en så stor grej som det faktiskt är.
Haha, ni är verkligen intresserade av skägg!
Anna: Det är ett väldigt spännande fenomen och när folk började uppmärksamma låten blev vi väldigt intresserade.
Hannah: Ja, varför gillar folk skägg?
Anna: Hade vi skrivit ”There’s nothing like a man with a good-looking page” hade vi nog inte fått samma gensvar. Det är någonting speciellt med det där skägget.
Innan vi släppte videon tänkte vi att vi skulle ha kul med skäggrejen, så vi intervjuade massa folk om skägg. Då skrev Dick Harrison, som bland annat har en historiespalt i SvD, en text till oss om skäggets historia, som vi sen lade upp på vår Facebook. Det var ashäftigt att läsa om skäggets historia och utveckling. Det har gått väldigt mycket upp och ner genom historien och det är kul att se hur det kommer tillbaka nu.
Hannah: Han kunde väldigt mycket om skägg och broderade ut det på ett häftigt sätt.
Tröttnar ni inte på allt snack och alla frågor om skägg?
Anna: Absolut inte.
Hannah: Nä, vi har skäggisar omkring oss och det går inte att tröttna på dem.
Anna: Det går nog inte att bli trött på skägg.
Är ni rädda för att det ska bli något slags one-hit wonder-syndrom med videon och låten?
Hannah: Nä, inte jag. Alla andra låtar på skivan är så himla bra.
Anna: Vi skriver ju ändå ganska kommersiell musik, omedvetet. Vi gillar att spela låtar som sätter sig och när vi har frågat folk vad de har för favoritlåt på skivan svarar alla olika. Alla låtar på skivan har varit någons favorit. Så visst, one-hit wonder, det är väl möjligt, men de som gillar glad americana har mer att hämta.
Är det sant att ni räddade livet på Leif Pagrotskys skägg?
Anna: Ja, det är sant! Enligt Pagrotsky själv faktiskt.
Hannah: Vi har räddat Pagrotskys sommarskägg. Hans största sommarskägg.
Anna: Det var ju typ det roligaste. Helt fantastiskt. Folk verkar gilla honom också, för det blev en väldigt stor nyhet på vår Facebooksida.
Hannah: Det är en av de grejerna som har fått störst uppmärksamhet, så vi är väldigt tacksamma mot honom och är väldigt glada att han behöll skägget.
Jag läste att ni har blivit sponsrade av ett företag som gör skidmasker med skägg.
Anna: Ja, det var ett amerikanskt företag som tillverkar skidmasker med mössa och skägg som tyckte att låten var bra och delade den. Sen frågade de om vi ville ha några skäggmasker och det ville vi.
Hannah: Så det kom ett paket från USA.
Anna: De är magiska alltså.
Hannah: Helt fantastiska.
Anna: Men väldigt varma att ha på sig när man spelar.
Ni har använt dem på spelningar alltså?
Anna: Ja, och vi kommer göra det igen. Kanske i Örebro, vem vet.
Hannah: Man får komma och undersöka. Vi är väldigt snygga i skägg, allihop.
När kommer ni till Örbro?
Anna: Vi spelar på Live at Heart på torsdag den 5 september, först på Våghustorget klockan 16 och sedan på Clarion klockan 23. Det ska bli skitkul. Vi ser jättemycket fram emot det. Live at Heart är en bra festival och det verkar vara mycket roligt som händer.
Har ni någon koll på Örebro?
Anna: Jag har lite kompisar som pluggar på Musikhögskolan i Örebro och de säger att det är en nice stad. Lagom stor och just Live at Heart gör väl kanske att det finns rätt mycket kultur också. Jag har hört bra saker och så har jag hört om något som heter Svampen också?
Det är vattentornet.
Anna: Ja, det ser vi fram emot att få se!
The Bandettes: www.thebandettes.com | www.facebook.com/TheBandettesmusic
