Mathias Lilja är socionomstudenten som drömmer om en musikkarriär. Och nu när hans första soloplatta snart är klar så verkar drömmen vara inom räckhåll.

Örebroaren Mathias Lilja läser till socionom vid Örebro universitet. Och trots att han trivs med sin utbildning så är det ett annat kall som just nu tar upp det mesta av hans tid: musiken. Sedan många år har han varit leadsångare i garagerockbandet Maharajas, men på senare tid har han övergått mer åt att framföra sina egna låtar, med sin gitarr som enda sällskap. Vi har bland annat kunnat se honom uppträda på Live at Heart och tillsammans med andra singer-songwriters vid flera olika tillfällen det senaste året. Och nu är det alltså dags för Mathias att släppa sin första soloplatta – arbetet är i full gång! Vi stämde träff med Mathias för att höra mer om den nya skivan, hans stora musikintresse och om var han hittar sin låtskrivarinspiration.

Var kommer ditt musikintresse från?

– Musiken har alltid varit en självklar del av mig. Jag började lyssna på musik tidigt och var redan som sjuåring helt frälst i Kiss. Det var väl egentligen kärleken till det bandet som ledde mig in i musikens värld. Jag började söka efter deras influenser bakåt i tiden och hittade andra fantastiska band och artister den vägen. Sen började jag spela gitarr rätt tidigt också, när jag var tio-elva år. Så, man kan väl säga att musikintresset alltid har funnits där.

Du skriver alla dina låtar själv, var hittar du inspirationen?

– Det är svårt att beskriva var det kommer från. Jag hittar nog ämnesstoffet till låtarna i det som jag själv upplever och är med om. Men det kan också vara saker som andra har varit med om. Jag skulle nog säga att många av mina låtar har något slags relationstema.

Hur går det till när du skriver låtarna?

– Mer än något annat handlar det om hårt arbete. Trots att det är en kreativ process så krävs det mycket disciplin – eller så är det i alla fall för mig. Det är sällan som jag får en blixtidé utan oftast är det tid och hårt jobb som krävs för att komma fram till något bra.

Du spelar in din första soloplatta nu. Vad kan vi förvänta oss?

– Det är svårt att sätta en etikett på skivan. Det är lite country, men samtidigt en bra blandning av vemodiga och poppiga låtar. Så gillar man vemodig sång och akustisk gitarr så kommer man nog att gilla den här plattan.

Vad har du för förhoppningar på den här skivan?

– Det är svårt att säga. Den här plattan är ju unik eftersom det är min första egna. Jag har varken satt upp begränsningar eller någon målsättning utan vi får helt enkelt se vad som händer och vart den här skivan tar mig. Men bästa scenariot är ju naturligtvis om många köper skivan och tycker att den är bra! All framgång är välkommen!

Är det något speciellt budskap som du vill förmedla genom din musik?

– Nej, det är det inte. Jag ser inte riktigt på musik på det sättet. Jag lyssnar på bra låtar och bra arrangemang som uttrycker någon slags äkthet. Det behöver inte vara texten eller budskapet som gör låten bra utan för mig handlar det om att förmedla känslor och olika känslostämningar. Jag ser musik som ett paket och som en helhet. Och för mig är låten eller arrangemanget lika viktigt som själva texten.

Vad är din största musikaliska upplevelse?

– Oj, vad svårt. Det måste nog ändå vara när jag såg Tom Petty i somras, något som jag väntat på i tio år. Men sen så finns det ju musikaliska uppvaknanden också. Ett sådant var när jag introducerades för ett garageband som jag aldrig tidigare hade hört. Det var som att få en käftsmäll! Jag hade hört mycket förut men aldrig tänkt att man kunde göra musik på ett annat sätt. Det öppnade verkligen upp mina ögon. Sådana stunder har man då och då – och den känslan är ju en belöning i sig.

Hur ser närmaste tiden ut?

– Just nu är det fullt fokus på skivan. För mig är det viktigare att den blir bra än att vi stressar fram något. Vi har sagt att plattan ska släppas i vår, men inte bestämt något datum än, så vi får se hur det blir helt enkelt. Just nu jobbar jag tillsammans med två andra fantastiska musiker med skivan. Dessutom samarbetar jag lite med den amerikanska singer-songwitern Bob Woodruff. Det känns väldigt spännande, och låter jättebra – sen får vi se vart det leder.