Indieartister kan definieras som att musikernas egen betydelse är viktigare än storleken på skivbolag. Örebrobaserade Karpov har inte ens något skivbolag. Trots det har de producerat och släppt en ep och ett album och ytterligare en skiva är på väg.
Karpov vurmar för ”do it yourself”-tanken och lämnar skivbranschens politik och businesstänk till andra. Eller som trummisen Martin Henningsson lugnt påpekar under intervjun:
– Det är vad det är och det blir vad det blir.
Som journalist eller skribent är det mitt jobb att förmedla saker till läsarna. När man skriver om ett band eller en ny skiva är det kutym att försöka ge läsarna en bild av hur bandet låter, musikstil som livekonsert. Det brukar också vara något som artisterna själva ogillar.
När det gäller fallet Karpov går jag bet på beskrivning. Själva har de, kanske i desperation, skrivit ner ”lo-fi” som musikstil i biografin på Facebook. Jag frågar dem när vi sitter ned för intervjun vad lo-fi är men de kan inte heller förklara. Vad jag däremot kan förmedla är att musiken de gör ger mig en känsla av introvert kontemplation. Här finns drag av 1950-tal, kalla kriget, öststatsbetong och retrofuturism. Men samtidigt med en lekfullhet och ett filosofiskt anslag. Vilken musikgenre är det?
Fortfarande inget bra grepp om hur Karpov låter? Nä, vi låter bandet berätta istället om hur de jobbar och hur de själva ser på sin musik.
– Vill man må lite dåligt sådär så ska man lyssna på oss, säger Joel Eliasson och skrattar lite.
– Det där är så trist. Man måste fylla i något slags cv bara för att skicka in en låt. Det är inte vår sak att säga vad vi låter som. Vill folk kalla det kristen rap så får de göra det. Och se på låtarna vi släppt nu, de är helt olika. De är till och med på olika språk. Och det är medvetet att vi spretar sådär, säger sångaren Mattias Karpov medan Joel fyller i:
– Det är skönt att slippa hamna i någon formel.
Så när jag skriver den här texten så beskriver jag er musik… hur då?
Mattias: Tror folk är kapabla till själva att avgöra vad vi låter som. Om du ska synas i media måste du först skicka pressrelease, förklara och prata och det tar emot. Det förstör lite av grejen. Det är den där företagsbiten… och den är ingen av oss bra på eller intresserade av.
Martin: Då hade något kanske gått förlorat. Men vi ser inte ner på folk som är duktiga, det här är vad vi känner för vår del.
Så rockstjärnedrömmen är något andra får syssla med?
– Förr, när man var yngre, tänkte man att man skulle leva på musiken men det är inte målet med det här bandet. Vi vill inte driva ett företag, så vi har aldrig tagit någon hjälp utifrån. Det här är ändå en jävla skitbransch vi verkar i, säger sångaren Mattias Karpov.
Han, trummisen Martin och Joel Eliason sitter och ser entusiastiskt avslappnade ut, om något sådant är möjligt. Businessen, att driva band som man driver företag, är som Mattias säger inget de gör och han menar också att de är riktigt dåliga på det. Så PR-intervjuer runt ett singelsläpp är inte direkt vardagsmat men de verkar tycka att det är kul att prata ändå. Martin utvecklar Mattias resonemang om ”do it yourself”-mentaliteten de anammar.
– Vi kan alltid göra allt själva. Det kanske tar tid men då får vi i alla fall göra allt på vårt sätt, säger han och Mattias fyller i:
– Det känns roligare att spela och göra intressant musik när vi släppt allt det andra, säger han och syftar på businessdelarna.
Karpov ger intryck av att befinna sig i en egen liten bubbla i musikbranschen och de är fullt nöjda med att få göra ”sin grej”, även om det inte skulle locka horder av lyssnare.
– Det blir vad det blir. Nu har vi lyckats spela in 7-8 låtar själva. Och gjort en video själva. På vårt sätt, säger Martin med eftertryck.
Och ibland blir det mindre bra, eller till och med lite fel. Mattias börjar berätta om när de tänkte att det ju kunde vara bra att nya singeln fanns i Sveriges radios arkiv. Utifall att radion ville spela den, typ.
– Vi har inte gått några… musikplaneringskurser, så då blir det som det blir ibland. Jag gjorde en tabbe. Jag tänkte att radion kanske vill spela vår låt någon gång. Jag kollade upp hur man gjorde för att skicka in musik och det är inte lätt. Så någon gång i somras när jag var lite halvfull laddade jag upp den nya singeln. Sedan fick vi höra att de började spela den direkt och vi hade ju inte ens släppt den själva än. Då blev det bråttom att släppa den.
”Varför slita ihjäl sig för att alla ska höra vår musik? De flesta personer gillar inte vår musik och jag gillar inte de flesta personer!” – Mattias Karpov
Det blev två singelsläpp två dagar i rad den 19 och 20 september, varav den ena fick en video. Karpov vore inte Karpov om inte videon också var gjord av bandet själva. Inspelningen skedde ute i en sommarstuga och Martin fick agera både regissör, skådespelare och klippare.
– Jag tänkte att det inte skulle vara så jobbigt. Men eftersom jag satt i ett badkar och jag är den enda som kan kameran så blev det väldigt komplicerat, berättar han.
– Jag och Mattias stod mest bredvid, rökte och drack öl och visste inte vad vi skulle göra, fyller Alexander i.
Videon må se enkel ut i sitt upplägg men tog en hel dag att spela in.
– Vi fick gå ner till sjön för att hämta X liter vatten för att fylla badkaret. Sedan skulle vi elda under badkaret för att värma upp vattnet, säger Mattias och skrattar.
För Martin blev både inspelningen och framförallt klippningen en tuff upplevelse.
– Det blev mycket slit. Vi hade någon slags tanke men sen vet jag inte om det blev så. Men den förmedlar något och funkar ihop med låten. Det var en dum idé att jag skulle spela, filma och sedan klippa, så det kändes som att jag gick igenom processen som syns i videon. Jag värkte fram den med mycket negativa känslor. Folk kan ju titta på videon och försöka förstå vad jag känt.
Det blev inte bara tungt mentalt heller, under inspelningen råkade bandkollega Alexander hälla brännhett vatten över hans rygg. Martin drar upp skjortan och visar.
– Jag och Alex stod mest och rökte och drack öl. Det var ingen lätt uppgift för Martin men vi är jätteglada att han gjorde det, betonar Mattias.
Ni har spelat in låtar som ska släppas som en ny skiva… snart?
Mattias: Vi tänker att vi släpper den snart. Vi har ingen plan för det, vi har inget skivbolag.
Joel: Men vi är väldigt nöjda med den.
Alexander: Med den här skivan har vi varit lite mer uppdelade än tidigare. Spelat in var för sig. Jag försökte minnas nu, och den här kändes väldigt rolig att spela in.
Martin: Joel har fått slita ont. Men då är det värt extra för att man gjort det under de premisserna.
Joel: Jag har fått göra olika lösningar. Det var bara fyra kanaler på ljudkortet. Jag fick koppla in en bandspelare från 1970-talet för att få sex kanaler.
Och hur tror ni att ni släpper den?
Mattias: Jag gillar vinyl men det kostar pengar så vi tänker att vi släpper den digitalt. Vi börjar bli sugna på att komma ut och spela den live också så när den finns ute hoppas jag vi börjar få lite spelningar igen. Vi har inte spelat mycket live utan valt lägga fokus på inspelning. Finns det fortfarande arrangörer så hoppas jag de hör av sig.
