Nu ger sig Sveriges populäraste hårdrocksband ut på en landsomfattande turné och den 19 mars är det Örebro som får finbesök. Handelsstaden fick en pratstund med sångaren Joakim Brodén. Det blev ett samtal om historiska slag, galna sydamerikaner och hur det känns att sjunga inför 500 000 personer.
Det har hunnit gå 18 år sedan Sabaton grundades. De har inte bara erövrat Sverige med sin musik; de senaste åren har världsturnéerna avlöst varandra. Deras platinasäljande skiva Carolus Rex från 2012 är en av de mest framgångsrika hårdrocksskivorna i svensk historia med över ett år i toppen av den svenska albumlistan. Efterkommande skivan Heroes sålde guld och i höstas kom The Last Stand som nu följs av den omfattande turnén The Last Tour. Bandet spelar över hela Europa under årets första månader och åker i slutet av april över till USA och Kanada för totalt 26 spelningar.
– Det var länge sedan vi reste runt och spelade över hela Sverige. Vi spelar i flera städer som vi inte har besökt tidigare, så det här kommer bli grymt. Vi har heller aldrig tagit med oss en så här stor produktion förut, det blir lite av ”extra allt”, säger frontmannen Joakim Brodén.
Spelningar över hela världen, skivrekord, tusentals fans och sena fester. Man kan lugnt påstå att Sabaton fick den ultimata rockdrömmen, den som de flesta som spelat gitarr eller trummor fantiserat om. Det var i föräldrahemmet i Falun som det började i slutet av 80-talet.
– Morsan har berättat för mig att hon hörde hur jag skrek inne från vardagsrummet. Hon trodde något var fel och när hon kom inspringandes så ser hon mig stå och hoppa framför en Twisted Sister-video på tv:n. Hon köpte naturligtvis skivan till mig dagen efter.
Familjen hade även en gammal hammarorgel ståendes i ett hörn.
– Jag lärde mig spela på den och en dag frågade en klasskompis om jag ville vara med i ett rockband. Det lät betydligt roligare än att spela i kyrkor och på bröllop, vilket ju är alternativet för den som spelar orgel. Det visade sig att de saknade både egna låtar och sångare så trots att jag inte kunde sjunga så fick jag hoppa in tills de hittat någon annan. Det gick ju åt helvete med det och jag står kvar längst fram än idag, säger Joakim och skrattar.
I början skrev de mest låtar om stereotypa hårdrocksämnen som motorcyklar, drakar och demoner. Efter att ha gjort några demolåtar så blev de kontaktade av flera skivbolag. De valde ett italienskt skivbolag 2001, men inget hände på något år och samarbetet avbröts. När Joakim och basisten Pär Sundström 2005 arbetade med låten Primo Victoria, som handlar om landstigningen i Normandie, så kände de att det var kul att skriva texter med militärhistoriskt innehåll.
– Då kom idén upp om att göra ett album bara om stora slag och krigsskådeplatser. Detta genomförde vi och sedan gjorde vi en till med samma tema. När vi skulle spela in en video så tyckte producenten att vi skulle ta på oss kamouflagekläder och det har varit våra scenkläder sedan dess.
Eftersom Sabaton sjunger om historiska slag från olika länder så måste man ändra på setlisten ibland.
– Eftersom folk tar till sig musik kring sin egen historia så kan vi exempelvis inte köra samma låtar i Polen och Tyskland. I Sverige kommer vi av uppenbara skäl köra mer från Carolus Rex-skivan som ju handlar om den svenska stormaktstiden.
De flesta av gruppens låtar handlar om militärhistoria under 1900-talet, men på det senaste albumet så finns det låtar om slag som utspelade sig lång tid tillbaka. Där finns bland annat låtar kring ett stort slag i Grekland 400 år före Kristus samt om samurajernas sista strider i Japan.
– Jag lägger mycket tid på research kring texterna och eftersom jag har ett genuint intresse av historia så blir det även mycket tv-dokumentärer och faktaböcker i ämnet.
Sabaton har tack vare ett frekvent turnerande blivit en favorit hos fansen och har flera gånger tilldelats priser för bästa liveband. De har spelat på alla stora hårdrocksfestivaler och en av dessa är Przystanek Woodstock i Polen. När bandet uppträdde där 2012 så passade man även på att spela in den numera guldsäljande dvd:n Swedish Empire Live.
– Det var mellan 500 000-600 000 människor framför scenen och den känslan är helt bisarr. Jag tycker att en publik på 20 000 upp till 200 000 personer känns ungefär likadant, men det här var en helt annan grej. Det blir som ett levande hav framför dig, ett stort myller, fast på ett coolt och helt fantastiskt sätt. Vi passade även på att göra en stor scen med flera pansarvagnar, eldkastare och gigantiska videoskärmar.
När det gäller publiken och deras entusiasm så har Joakim några favoritländer
– På Balkan är det grymt drag, framförallt i Bulgarien och Serbien. Ser man globalt så slås de bara av syd- och centralamerikanerna. Är det bra stämning i Argentina eller i Brasilien så känns det som att stå bland tusentals galna fotbollsfans där alla sjunger med i låtarna och röjer nåt så fruktansvärt. Eftersom många är rätt dåliga på engelska så händer det ibland att de även sjunger med i gitarriffen, det blir en helt magisk känsla.
Öppningsakt på den kommande turnén är svenska power metal-bandet Twilight Force. Med finns även det legendariska hårdrocksbandet Accept. Genom åren har Sabaton träffat de flesta av de största banden, och rockpersonligheterna, på gemensamma spelningar eller festivaler. För några år sedan turnerade man med klassiska Scorpions i Ryssland och flög då med tyskarnas eget privatflyg mellan spelningarna.
– Sedan har vi lärt känna medlemmar i ikoniska grupper som Iron Maiden och Judas Priest. I nio fall av tio blir man positivt överraskad. Nu senast när vi var över i Florida och spelade kom exempelvis Maidens trummis, Nicko McBrain, ner till restaurangen för att hälsa och snacka lite skit. Sedan så håller man självfallet lite distans och det är ju inte bara att stiga rakt in i Ozzys loge bara för att man träffat honom några gånger.
De kan också bli komiskt bland alla superstjärnor. För tio år sedan hade Sabaton en betydlig mindre budget än idag och Joakims far ställde upp och körde den nya turnébussen, som var ombyggd till en nightliner, till en stor festival i Finland.
– Jag och vår trummis satt i bussens lounge när vi fick se farsan stå och prata med en person vi kände igen utanför bussen. Jag visste att min far inte hade en aning om vem det var och fem minuter senare kom han upp till oss och berättade att han stoppat en kort, kedjerökande gubbe med högt hårfäste som ville gå in i vår ombyggda buss. Vi hade sagt till att ingen fick komma in i bussen, men farsan borde nog låtit Ronnie James Dio fått kliva ombord och kolla lite…
