Navid Modiri & Gudarna
Ska du verkligen skjuta ner månen med den där
(Bad Taste Records)

Första gången jag såg Navid Modiri och Gudarna var i ett kokande, bastuvarmt festivaltält på Augustibuller i Lindesberg 2006. Det var två år innan denna subkulturella festivalklenod gick i graven. Tyvärr. Spelningen var överjävligt bra vill jag minnas, snudd på extatisk. Navid och hans gudar körde igenom större delen av Dags för slagsmål!-plattan, inklusive Snart dör Bob Dylan och Gå förbi, medan solen förvandlade tältet till ett mänskligt foliepaket. Det var ett bra första möte, initierat av ett fortsättningsvis svårslaget album. Fjärde studioalbumet är också en uppåtsparkare, det bästa sedan Dags för slagsmål!, men den saknar lillebrorsans musikaliska kompromisslöshet. Där den första skivan bars fram av en brinnande och okonventionell, samt högst fungerande, fusion mellan hiphop, reggae, pop och spoken word, känns den senare mer försiktig. Det är mest pop och synthslingor. Lite trist faktiskt. Särskilt eftersom Navids samhällskritiska författarpenna är sedvanligt vässad, aktuell och poetisk. Inledningsspåret Vad det kallas till exempel, en rebellisk ifrågasättare, där Sverigedemokraternas solitära hjärncell inleder första versen med några citat från järnrörsnatten. Överlag är skivan bra, men den hade varit ännu bättre om musiken hade haft samma kaliber som lyriken.

Lyssna även gärna på: Navid Modiri och Gudarna – Dags för slagsmål! (SwingKids)