Som liten grabb sprang han runt på gatorna i Örebro och drömde om att bli rockstjärna. Även om han bor i Stockholm sedan många år ser Martin Stenmarck fortfarande Örebro som hemma.
I våras gav han sig ut på första vändan med sin föreställning ”Syskonkärlek – räkna med bråk” där han bland annat spelade för ett utsålt konserthus här i Örebro. Nu är det dags för andra vändan där Martin berättar om uppväxten i familjen Annorlunda.
När Martin Stenmarck ringer har han skaffat sig ett utmärkt läge för att svara på lite frågor. Han befinner sig i ryggläge på kökssoffan tillsammans med katten Kastanj.
– Vi hade nypremiär i lördags i Västerås. Det är kul att komma ut en andra gång med mer självförtroende och lugn. Det kändes som att vi hade tur som fyllde ett konserthus förra vändan och det känns helt fantastiskt att få fylla det igen.
Örebro är ju hemmaplan för dig, hur var responsen när du var här i november?
– Jag har fått ett jättebra bemötande. Jag var nervös förra gången för att det är mycket Örebro-anekdoter och händelser i showen och så var pappa där och kompisar som kanske inte vet så mycket. Det var väldigt speciellt med konserthuset också dit man gått för att se andra och nu fick jag komma tillbaka och göra ”min” grej – och så var det dessutom utsålt.
Martin berättar att han kastades tillbaka emotionellt och blev den där tonåringen igen som drömde om att bli rockstjärna. Att den pojken mötte den vuxne mannen och minnena och känslorna från förr mötte dagens omgivningar och situationer. En slags emotionell kulturkrock om man så vill.
– När man återvänder till stan känner man igen allt så väl samtidigt som väldigt mycket är omgjort. Det är ändå 25 år sedan jag flyttade men när jag återvänder lever en del av mig kvar lite i den där tiden när jag gick på gymnasiet. Och nu står jag här på scen och folk tittar på mig, det är helt sjukt!
Under årens lopp har Martin fått en hel del frågor om sin stora familj. Elva syskon, många flyttlass till nya adresser, då och då nya pappor och en aldrig sinande känsla av att åka släde efter en skenande häst. Fyrtio år innan tvprogrammet ”Familjen annorlunda” var det Martin Stenmarcks liv. Det är dock inte förrän nu han hunnit stanna upp och fundera ordentligt över allt han var med om under uppväxten.
– Förr när jag svarat på frågor om min stora familj har jag sagt något snabbt som låter roligt. ”Det var kö till toaletten” har jag svarat när man undrat hur det var att växa upp med så många syskon. Det är först nu som jag tagit mig tiden att fundera. Jag har åkt runt och frågat mina syskon om hur det egentligen var. Det har varit som att gå i terapi dagligen under de månader när vi skrivit den här föreställningen.
Den stora anledningen till föreställningen var att han ville göra en där han själv är drivande. När han träffade Kristoffer Appelquist föll bitarna på plats och Martin berättar att Kristoffer direkt såg potentialen i berättelsen om Martins uppväxt och familjeförhållanden. De båda skrev manuset ihop och Kristoffer Appelquist har regisserat honom.
– Kristoffer har definitivt varit femtio procent, vi har varit helt likvärdiga i detta. Han hade inte kunnat komma på den här historien och jag hade inte kunnat göra föreställningen på det här sättet. Kristoffer är inte bara den där hårda komikern, han har ju en gedigen scenbakgrund man kanske glömmer ibland. Så vi har verkligen gjort den här föreställningen tillsammans.
Hur har det varit att jobba fram föreställningen?
– Det har varit lustfyllt och verkligen emotionellt. När jag har pratat med mina syskon så har någon öppnat en dörr så en minnesflod forsar fram. Helt plötsligt slungas jag tillbaka till ett minne jag kanske har begravt eller bara glömt. Men samtidigt har jag hela tiden varit beredd på det så det har varit roligt och jag har skrattat väldigt mycket med mina syskon när vi kommit på saker.
Är lustfyllt och emotionellt en bra beskrivning även av det publiken får se och höra?
– Ja, det är en bra beskrivning. Och många har tyckt att föreställningen känns kort så det är ett bra tecken på att vi lyckats.
Hur var det vid det förra besöket i Örebro?
– Jag har ju hållit på alldeles för länge för att bry mig om recensioner. Jag går bara på mottagandet från publiken och det har varit helt jävla magiskt. Att stå där med ett fullsatt konserthus som applåderar – då fyller det upp själen på den här lille pojken.
Martin Stenmarck kommer till Örebro konserthus den 13 april.
