Min stora sorg
MVH Anso M$$
(Playground)

Min Stora Sorg är namnet på det Ann-Sofie ”Anso” Lundin valt att göra karriär på. En karriär som visserligen började på tidigt 90-tal, men som först i september 2012 gav henne strålkastare på riktigt. Genom debut-ep:n EP och singeln Blomstertid fick hon landets musikbloggare på sig, och många valde att koniskt placera henne mellan Anna von Hausswolff och världens undergång.

Riktigt så dramatisk var den inte, men alltsedan just den ep:n har hon aktivt varit en av alla de kvinnliga artister som stått upp mot rasismen, stått med feministisk flagga i handen och gjort sitt Instagramkonto till ett manifest. Som många andra som valde att uppträda i Kärrtorp.

Det är svårt att prata om Min Stora Sorg utan att ha samhällsdebatten i ryggen, och det är svårt att inte ha samhällsdebatten i ryggsäcken när man lyssnar på Anso. På debutalbumet sjunger hon, gång på gång, som genom ett mantra, om att hon måste bort, måste härifrån, om smärta och förlåtelse, om hur ont det här livet gör. Och den naiva sången i all ära; det är när hon inte sjunger alls som jag gillar sorgen som mest. På Intro leds vi tidigt framåt genom ett tungt jävla hamrande på pianot, lika aggressivt och utsvultet som Anso själv. Tills vi, ungefär minuten in, tvingas fastna med ilskan i halsen och låta det vackraste klaviaturpartiet man hört slå ner en i backen. Talangen är gränslös när det låter så, som att två helt olika världar möts halvvägs.

Singeln Jag Står Kvar från i fjol må fortfarande vara albumets bästa spår, men det är varken i texterna eller sången jag blir som mest berörd, det är hur hela hennes gärning verkar kunna höras genom instrumenten. Jag menar, den där basgången i Jag Står Kvar säger mer om Ann-Sofies kamp – en aldrig sinande kamp om och för feminismen, demonstrationstågen mot Sveriges skenande rasism, den problematiska födseln i oktober förra året – än att gång på gång pratsjunga om att slå sig fri. MVH Anso M$$ är därmed årets mest politiska album.

Lyssna även på:
Anna von Hausswolff – Singing from the Grave (Kning Disk)
The Knife – Silent Shout (Rabid Records)
Kate Bush – The Kick Inside (EMI)