För ungefär två år sedan släppte Örebrobaserade Blues Pills sitt självbetitlade debutalbum och nu är det snart dags för nästa skiva. Vi fick oss en pratstund med trummisen André Kvarnström om det senaste singelsläppet, utvecklingen av soundet och det fullspäckade turnéschemat.

Den 3 juni släppte ni singeln Lady in Gold, den första från ert kommande album med samma namn. Kan du berätta lite om inspelningarna?

– Vi påbörjade arbetet i oktober 2014 och har spelat in i en studio i Göteborg tillsammans med Don Alsterberg, som jobbade med den förra skivan också. Lady in Gold var en av de absolut första låtidéerna som dök upp, så det är passande att den är både första singel och titelspår. Att det har tagit nästan två år att få klart skivan beror på att vi har varit ute och turnerat en hel del. Vi har inte haft så många färdiga låtar när vi väl har haft tid att gå in i studion, utan de flesta har vi format under arbetets gång. Men nu är den klar och som det ser ut nu släpps den i början av augusti. Det känns riktigt kul.

När ni hade postat videon till Lady in Gold på er Facebooksida trillade det in en hel del kommentarer från folk som tyckte att den var alldeles för ”mainstream” och ”catchy”.

– Ja, det har varit lite delade åsikter om hur det låter. Vi har inte förändrats som band på något sätt egentligen, men det är klart att vi har utvecklats under de här två åren och det är ju inte kul att släppa samma skiva om och om igen. Just Lady in Gold har en ganska catchy melodi, men jag tycker att det är en skitbra låt. Det som känns personligt och nytt för oss kan givetvis upplevas som mainstream och tråkigt för andra. Men jag ser hellre att vi får någon slags reaktion över huvud taget istället för ingen alls. Vi är i alla fall väldigt nöjda och står bakom det vi har gjort till hundra procent.

På vilket sätt tycker du att soundet har utvecklats?

– Skivan innehåller en del nya element. Det är en ny touch med mer soul än tidigare, psykedelisk 60- och 70-talssoul inbäddad i blues och rock. Jag tror att alla i bandet har fått en hel del inspiration från ett gammalt Motownband som heter The Undisputed Truth. Och det är mer piano och orgel än tidigare. Vi har plockat in en kille som heter Rickard Nygren som spelar orgel på skivan och han kommer även att spela med oss live. En av låtarna på skivan är en cover på Elements and Things av Tony Joe White. Vi har spelat den en hel del live under de här två åren och nu lyckades den ta sig in på skivan också. Jag tycker att det är kul att vi inte låter som alla andra band i den här genren.

Det här är den första studioplattan med Blues Pills som du är med och spelar på. Hur känns det att vara med hela vägen, från idé till färdig låt?

– Jag har fått möjlighet att lägga in min egen personliga touch i trumspelet, vilket så klart är roligt. Men det har varit jättekul att spela de gamla låtarna live också. Vi har ju spelat dem mycket live under de här två åren och då har jag fått möjlighet att sätta min prägel på dem också. Det ska bli oerhört kul att komma ut och kunna mixa gammalt och nytt när vi spelar. Det ger oss möjlighet att göra både längre och mer varierade gig.

Ni har en ordentlig laddning spelningar inbokade i schemat de kommande månaderna. Är det lugnet före stormen just nu?

– Ja, nu repar vi för fulla muggar, sedan börjar det med festivalen Tons of Rock i Oslo den 23 juni. Därefter rullar det på med spelningar hela sommaren, bland annat på Roskilde, Bråvalla och Pukkelpop, och i slutet av september åker vi ut på en längre Europaturné med Kadavar från Tyskland. Så det blir inte så mycket semester, men jag gillar festivalsäsongen. Det blir lite annorlunda jämfört med att göra en turné med klubbspelningar. Man får ofta lite tid över så att man kan hänga på festivalområdet och kika på andra band.

Ni börjar bli riktigt rutinerade när det kommer till turnerande. Vad tycker du om livet på vägen?

– Det finns så klart för och nackdelar med allt, men att faktiskt få chansen att få göra det vi gör, så mycket som vi gör det, är helt fantastiskt. Det är otroligt kul att träffa alla människor, band och arrangörer, att få spela in och släppa skivor, att få möjlighet att inspirerade andra. Men visst, är man ute på en fem veckor lång turné är det ofrånkomligt att man tycker att vissa dagar är lite trögare än andra, men varje kväll blir man återigen påmind om hur bra det är. Stämningen i bandet är alltid bra och vi har väldigt kul både på och vid sidan om scenen och det tror jag är jätteviktigt. Vi respekterar varandra, ger varandra space, så jag hoppas att vi kan göra det här i många år till.