Lana Del Rey
Born to Die
(Polydor/Universal)

Låt oss bara skita i allt trams kring Lana Del Rey. Popartister som aldrig slutar vara popartister är lika viktiga som folkrockare som packar ner en gitarr i bilen och bränner ut i skogen för att hitta sig själva och skriver den tusende sången om träd och porlande bäckar. Det är viktigt för dig, mig och hela musikvärldens väsen med artister som tillåter sig själva att vara någon annan och skriva sånger från månen med andra uttryck än de vi kan identifiera oss med. Lana Del Rey är den mest intressanta artisten just nu för att hon är den hon inte är.

Ungefär en minut in i Video Games uppnår hon exempelvis nirvana. När Lana Del Rey besjunger kärlek med ett spöklikt och förföriskt ”It’s you, it’s you, it’s all for you” är det bättre än 90 procent av alla snåriga indierader sjungna av män i skägg. När Lana i frasen efteråt berättar att ”heaven is a place on earth with you” med den där hemsökta stämman är det klart. Video Games är en av 2000-talets bästa sånger därför att den kliver rakt in i samtiden och aldrig nästlar in sig i omvägar för att säga hur det känns när det känns som mest. Det är sången som kapslar in känslan av att vilja spara situationer man aldrig kan beskriva för någon annan för de skulle ändå inte förstå. Och titelspåret låter lika mycket som The Crying Game i Boy Georges tolkning som den får mig att vilja frekventera skogarna i Twin Peaks och dansa dansen som dansas i videon till The Knifes Pass This On. Hela sinnet färgas.

Men det är synd att man ibland måste vara ärlig mot sig själv. För lika bra som singlarna är, lika intetsägande är resten. Inte ens National Anthem lyckas hålla stilen hela vägen. Inte ens bakom den fina titeln Diet Mountain Dew finns det något att gräva i. Och det är synd för en artist som alldeles uppenbart klivit in i en av 2000-talets mest intressanta popdräkter, och samtidigt blåst igång orkanvindar kring begreppet artisteri. Det är synd, för någon som känns som nästa Bowie, Madonna och Lady Gaga på samma gång.

Lyssna gärna på: Dr. Dog – Easy Beat (Rough Trade/Import), The Flaming Lips – Oh My Gawd!!!… (Plain/Border import), Masshysteri – Masshysteri (Ny Våg/SPD)