Kodjo Akolor har gjort en om inte kometkarriär så åtminstone en snart sådan. Han gjorde sina första minuter standup 2005 – och ganska snabbt kunde både ekonomistudierna och extrajobben läggas på hyllan. Tio år senare har han nu programlett både Humorhimlen live och Musikhjälpen fyra år i rad, och P3 Guld för andra året i följd. För att inte tala om att han förra året belönades med Stora Radiopriset.
När han kommer till Örebro och East West 20 februari är det med sin andra soloshow Brott mot jantelagen. Titeln är lite av en giveaway. Målet är ”att en gång för alla kicka ut jantelagen ur vårt svenska DNA” och medlet är en berättelse om Kodjos liv från barndomen fram till idag. En resa som i sig är ett brott mot jantelagen. Vi slog en signal för att pejla läget inför Örebrobesöket.
Du har haft massor av ”vanliga” jobb, men numera är du en firad radiopratare och ståuppare. Hur började den karriären?
– Min allra allra första uppträdande var i slutet av en enveckas ståupp-kurs på en folkhögskola i Skåne, i Svalöv. I slutet av den skulle man köra ett gig på tre minuter. Men mitt första officiella gig på en klubb var på en krog som hette Ove med skägget i Stockholm.
Och samtidigt som du arbetade på ståupp-karriären så arbetade du som plåtslagare, brevbärare, och spärrvakt.
– Ja, jag hade de här jobben på dagtid och pratade ärligt om det på min standup på kvällstid.
Hur kom du in i radiosvängen?
– Det började 2008 med att jag gjorde ett program som hette Talang, på TV4. I samband med det blev jag intervjuad på Morgonpasset, och efteråt sa producenten ”vill du komma tillbaka och hänga en vecka i sommar?”. Jag tackade ja, och efter den veckan frågade de om jag ville göra morgonradio. Jag sa ”nej, då måste jag ju gå upp skittidigt!” men de sa att det inte behövdes så mycket förberedelser, att det bara var att komma in och snacka, så jag testade en termin. Sen blev jag kvar och nu har det gått sex år.
Hur kom tanken på att göra Brott mot jantelagen till?
– Det var när jag hade vunnit Stora Radiopriset och kände ”vilken resa jag har gjort”. Jag tänkte på att jag om jag hade följt jantelagen inte hade varit här idag, om jag hade stått ut med de yrken jag har testat på så hade jag inte hamnat där. Showen handlar om den här resan, från noll till idag.
Du talar om att man inte ska vara nöjd med det man har. Men när du vann Stora Radiopriset förra året måste du väl ändå ha varit ganska nöjd?
– Man ska vara nöjd, men inte för nöjd. Man ska vara glad, men inte för glad. Jag njuter av mina segrar men känner samtidigt att jag vill ta nästa steg. Jag är en människa som kan tillbringa all min tid hemma så länge jag har internet och dator, men när det kommer till karriär och livet utanför hemmet så vill jag hela tiden göra mer, utsätta mig själv för nya saker, testa mig själv, se var min gräns går.
Överlag känns du som en väldigt positiv person.
– Jag tror väldigt mycket på att allt går om man vill. Får jag ett uppdrag så tänker jag ”ja visst” och sen ”shit!” och sen ”fuck it, det är ingen stor grej, du är Zlatan, du är Zlatan”. Och det är väl lite det som Brott mot jantelagen framför allt handlar om. Att det är okej att vara rädd, men att det är okej att satsa också. Jantelagen håller oss tillbaka väldigt mycket. Folk tänker ”inte ska väl jag, jag borde inte, vågar inte”.
Du har jobbat för många bra saker och bland annat engagerat dig i kampen mot prostatacancer, åkte med DN:s skolbuss inför valet i höstas, ledde SVT Flow-serien Kodjos Kval inför EU-valet. Och så programledandet av Musikhjälpen så klart, som nu senast drog in strax över 30 miljoner till kampen mot hiv.
– I sin ultimata form är ju Musikhjälpen känslan av ”vi kan det här tillsammans, vi gör det tillsammans”. När jag engagerar mig så är det mycket enligt den linjen. Jag vill ha det här mötet där man tillsammans säger ”det går”.
Jag vet att Eddie Murphy är en av dina stora förebilder som komiker. Du är inte sugen på att kopiera hans outfits från de klassiska 80-talsshowerna Raw och Delirious?
– Gud ja, jag har velat göra det länge! Men jag har inte råd, det är för dyrt med så mycket läder.
Örebro är en stad som definitivt har varit tyngd av jantelagen, även om det har blivit mycket bättre. Vad har du för relation till Örebro?
– Jag har varit i Örebro skitmycket. Under en period var det den stad jag besökte allra mest, jag har haft jävligt kul på och av scen och funderade ett tag till och med på att leta lägenhet där. Jag gillar att det är en studentstad, studenter är en rolig publik, bortsett från att de är lite fattiga såklart … det blir en högre ribba för vad som är okej att skämta om.
66 000 följare på Twitter. 63 000 på Instagram. Hur bra är du på sociala medier?
– Jävligt värdelös. Jag vet inte, jag lägger mest upp grejer som jag tycker är kul. På Instagram blir det oftast roliga videoklipp.
Du är en entusiastisk tv-spelare. Vilka är dina favoritspel?
– Nu för tiden har jag en liten son, så det är inte lika enkelt att få tid till sånt tyvärr. Men alltså, Matrix Path of Neo till Xbox är nog det bästa jag spelat. Jag är väldigt svag för Batham Arkham-serien också – jag ser fram emot släppet av Arkham Knight.
På din Wikipediasida står det att ”medeltidshistoria” är ett av dina stora intressen. Stämmer det?
– Nej, men jag tänker ”låt det vara kvar, så verkar jag smart”.
Det kanske är en missuppfattning baserad på att du är en stor konsument av fantasy och sci-fi.
– Precis, jag läser väldigt mycket fantasy och kollar på väldigt mycket sci-fi. I fantasygenren rekommenderar jag alla att läsa Brandon Sandersons Mistborn Trilogy och Scott Lynchs The Gentleman Bastard-serie.
