Kite
V
(ProgressPro)

Ibland hör jag musik som på riktigt får mig att ifrågasätta vem jag är. Ibland behövs den känslan och är viktig. Den som ställt bäst frågor till mig genom rock ‘n’-roll-historien överhuvudtaget är Bruce Springsteen, som till synes utan ansträngning har fått mig att i snart tio års tid fundera över varför, hur och när. De senaste årens bästa svenska elektroduo får mig att göra samma sak: gräva i mig själv och skyffla bort det jag inte längre vill ha. Kite:s femte skiva är också deras bästa för att den lyckas låta ännu större, svulstigare och mörkare än alla deras andra EP:s, och då är deras hela katalog redan en enda stor kyrkogård av döda drömmar och utplånade relationer som aldrig fungerade. Både Wishful Summer Night och Dance Again är klanderfria popepos som dunkar och pumpar och får mig att fundera över tiden vi – du, jag och oss – haft, har och återstår. Och ett bättre betyg än så kan jag inte ge musik.

Lyssna även gärna på: John Holm – Sordin (Metronome)