Det är normalt att rockstjärnor dör vid 27 års ålder. Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain, Amy Winehouse – listan på medlemmar i “27 Club” är deprimerande lång. Att band klarar sig lika länge är betydligt mer ovanligt.
Kanske är det just 27 Club som Eskilstuna-sönerna har i tankarna när ett av Sveriges största band genom tiderna sätter punkt för sitt livsprojekt, en nästan 27-årig karriär, med ett omslag föreställande sig själva som skelett. Med över 2,3 miljoner sålda fullängdsalbum på sitt samvete har Kent förtjänat epitetet Sveriges största rockband. Att avskedsturnén har sålt över 260 000 biljetter förändrar inte den bilden.
Ett ytterligare bevis på bandets dominans är att Kent som enda svenska grupp fick en egen version av karaokespelet Singstar helt dedikerad till sig, Singstar Kent, som släpptes till Playstation 2 och 3 i maj 2010.
Musikjournalisten Per Sinding Larsen är en av dem som har följt bandet närmast. Inte minst genom dokumentären Så nära får ingen gå, från 2001, som han gjorde tillsammans med Mathias Engstrand. Under ett års tid följde de bandet inför utsålda hallar i Sverige och på Roskildefestivalens orangea scen, men även på småklubbar runt om i Europa. Alldeles nyligen meddelade Per via sitt Instagramkonto att teamet återigen har följt bandet i över ett år och just nu producerar en uppföljare till dokumentären. I en intervju med magasinet Nöjesguiden hade han följande att säga om projektet.
Du är en av dem som har följt bandet allra närmast. Vad var skillnaden den här gången?
– Att det finns mer att berätta. Det är inte alla band som har sjungit sig från trasfesten i tredjehandsettan rätt in i den stora svenska sångboken. Kent spelas idag på dop, bröllop och begravningar. I publiken står de som varit med från början, men också en ny ung samling lyssnare. Hur många artister har lyckats med samma sak? Utan att för den sakens skull själva sluta växa?
På vilket sätt?
– Kent har alltid utmanat sharialagarna på rockens runsten på olika vis. De är klädsamt medvetna om att det skulle se märkligt ut om de, som etablerade stjärnor i mogen ålder, skulle låtsas göra uppror mot överheten så som rockmusiker alltid försökt göra. Istället gav de oss La Belle Epoque som folk från både höger och vänster i politiken kallade ”sin sång”. Men det stannade inte där. På turnén som följde därefter, Kentfest, delades det ut pappkronor och flaggor till alla i publiken. Kanske för att påminna oss om att makten och ansvaret över riket är vårt eget? Att vi måste hjälpa till själva om något ska hända.
Under det sista kvartalet 2016 kommer över en kvarts miljon svenskar alltså att bevittna Kents avskedsturné, en turné som hittills har fått idel lovord av landets samlade recensentkår. Bandet själva sammanfattar avskedet på följande vis, i ett av de få uttalanden de har gjort inför turnén:
– Det här är inte slutet för att vi har tråkigt tillsammans eller för att vi inte vill något längre. Det här är slutet för att de bästa av alla gårdagens och morgondagens fester har ett avsked i sig. Vi ser oerhört mycket fram mot att möta er alla en sista gång på turnén i höst. Det kommer bli skitkul! Dessutom tror alla ändå att vi ska lägga ner inför varje platta. Så det var lika bra att göra slag i saken. Vi är en familj. För familjen gör vi allt. Vi fyra kommer att vara Kent. Då som nu för alltid.
Den 18 november spelar Kent på Conventum. Här hittar du Kents tidslinje med några av de viktigaste händelserna i bandets historia.
