Jay Z
Magna Carta Holy Grail
(Roc-A-Fella, Universal)

Snart släpps Bob Dylans efterlängtade nya bootleg – den tionde i ordningen. Den avhandlar en av hans mest omdiskuterade faser i livet: den då han låste upp kedjorna till sin roll som generationens språkrör och blev en obegriplig man i mångas ögon.

1970 blev starten för Dylans andra revolution. Han såg ett värde i att slå sig bort från sin publik, gjorde ett spretigt och hatat coveralbum, och började bära runt på trummor under armen i och kring Greenwich Village. Det hade sina förklaringar; för första gången önskade han bli musikern Bob Dylan istället för textförfattaren och samhällskritikern. För första gången vädjade han om att bli frisläppt ut ur den bur som befäste honom som folkrockare.

Jay Z (the artist formerly known as Jay-Z) är 00-talets Bob Dylan i den mån att ingen annan rappare har skrivit lika bra texter och i samma utsträckning har haft samma impact på andra hiphoppare. Och precis som Bob Dylan gör nu Jay Z sin egen musikaliska inre resa.

Magna Carta Holy Grail är inte lika mycket ett statement som det är ett manifest för melodierna. Inget annat Jay Z-album har varit lika fyllt av melodier, och samtidigt är det ett album som varken utmanar eller känns kraftigt. Jay Z har alltid haft en enorm, svulstig och utmattande arg röst. Här har den förbytts till en suck. Han är nu Pappan och sjunger om att byta blöjor och bli trött. Det är ett sympatiskt drag, vågat i sig, men gör att hans patenterade ilska inte längre är hans musiks främsta källa. Vilket gör Magna Carta … till hans både mest spännande och mest uddlösa album.

Det är intressant hur hiphopen har vuxit sig så gammal att även rappare blivit gubbar, att hela genrens 40-årsdag är passerad och förbi. Det är en svindlande tanke. Snart har vi en genre som är lika arkeologiskt intressant som rocken, popen och soulen. Kanske är det precis Magna Carta Holy Grail vi kommer referera till som albumet som fick oss att inse hiphopens dödlighet.

Lyssna även gärna på: Kanye West – My Beautiful Dark Twisted Fantasy (Roc-A-Fella/Def Jam), Kendrick Lamar – Section.80 (Top Dawg Entertainment), Azealia Banks – Fantasea (Polydor)