Hurula
Betongbarn
(Universal)

Hur följer upp man upp sin egen Sergeant Pepper’s? Man kraschar och tar sönder, förstås. Man kan inte skriva Lovely Rita två gånger. Sen hoppas man att man plockar upp rätt bitar, om några alls. När Hurula följer upp Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för gör han det smart. Istället för ett nytt album i skenet av succén släpper han en EP, ett album i miniformat med fokus på sångerna. Och även om det mesta känns igen – tematiken är omättlig och hungrig – är det nästan befriande punkigt den här gången. Singeln Betongbarn är naivitet av bästa märke. Robert sjunger om socialen med Ebba Grönsk emfas, och hade man inte koll på sin tideräkning skulle man ta det för en Imperiet-singel utan vidare problem. Men sådan är den, punken. Den transformeras med en slags tidlöshet så fort uttrycket finns där i botten, så fort orden betyder något när de sjungs. Hurula är fortfarande det råaste som 2014 har att erbjuda.