Vi har träffat Ellinor Olovsdotter, även känd som Elliphant.
Ellinor Olovsdotter föddes och växte upp i södra Stockholm. Det var en ganska enkel uppväxt med mamma och en stor släkt. En exklusiv stereoanläggning var en av få dyrbara ägodelar – och den som gjorde störst intryck på henne. ”Vi lyssnade på musik tjugofyra timmar om dygnet”, berättar Ellinor. ”Allt från Sinatra till Zappa”.
Trots att hon från tidig ålder tyckte om att leka med ord och att skriva poesi så gick det inte bra i skolan. Hon var full av energi, lättdistraherad, och hamnade ofta i trubbel. Det var inte förrän senare som hon fick diagnosen ADD och dyslexi. ”Skolan fuckade verkligen upp mig”, berättar hon. ”Att vara dålig i skolan ger dig en stämpel som dålig människa. Jag var en liten kicker och lite för aggressiv. Jag kunde inte sitta still och om du inte kan göra det så behandlar systemet dig som att du inte klarar någonting alls.”
Även om anledningen till Ellinors beteende till slut skulle diagnostiseras så var skadan skedd. Hennes intresse för humaniora – för måleri och för svensk historia – gavs aldrig näring. När hon var femton år slutade hon skolan, och när hon ett år senare reste till Indien med sin mormor väcktes hennes reslust – någonting hon själv säger har påverkat hennes livssyn monumentalt.
– Efter bara tre veckor i Indien visste jag att jag var tvungen att komma tillbaka, berättar hon. Det var en fantastisk upplevelse. Det var bra, dåligt, fattigt och in your face. På många sätt var och är Indien precis som jag – en blandning av allt.
När de kom tillbaka till Sverige började Ellinor att arbeta som servitris för att spara ihop till nya resor. Hon flög tillbaka till Indien och stannade där i sex månader, började röka marijuana, och upptäckte att det hjälpte henne att fokusera.
– Mina resor i Indien förändrade mig, berättar hon. Efter att i åratal ha varit en aggressiv kickerunge började jag långsamt att förvandlas till en hippie. Jag tog aldrig någon medicin för min ADD eller dyslexi. Att röka marijuana är olagligt, farligt, och dyrt men det hjälpte mig att fokusera och jag skäms inte för att erkänna att jag fortfarande gör det.
Den första låt hon lärde sig var Cornelis Vreeswijks Grimas om morgonen, vars text om alkoholism berörde henne. Hon började sjunga när hon var ensam och kring lägereldar under hennes resor. Besöken i Indien blandades upp med utflykter till Tyskland, Frankrike och Storbritannien. 2011, efter en lång natts klubbande i Paris, började hon prata med musikern Tim Deneve. Tim bodde också i Stockholm, älskade musik och var inställd på att arbeta med det. De klickade inte direkt, men Ellinor beundrade hans driv.
– Tim kände att vi verkligen borde göra musik tillsammans. Först tyckte jag att han var jobbig men han var väldigt entusiastisk. Vi möttes upp några dagar senare och började leka runt med instrumentoch röstpålägg. Det fanns ingen plan.
När de kom tillbaka till Stockholm tog de in Ted Krotkiewski som ytterligare producent. Trion delade de upp arbetet mellan sig och gav varandra individuella roller. Ellinor Olovsdotter skulle vara Elliphants hjärta, ansikte, och själ. Hon fokuserade på att skriva texter, melodier, och refränger medan Deneve och Krotkiewski stod för beats och hookar.
– Killarna skickade avskalade beats till mig och jag gjorde pålägg direkt in i datorn. Jag är bra på melodier och vet hur man skriver en refräng men de är grymma på att mixa ihop allting. Vi kompletterar varandra.
Under 2012 släppte Elliphant en strid ström av låtar som på ett framgångsrikt sätt suddade ut gränserna mellan dancehall, dubstep, och electro. Spelningar i skogar och nattklubbar följde, precis som hyllningar i Pitchfork och Dazed & Confused. Men trots hajpen har Ellinor fötterna stadigt på jorden.
– För ganska precis ett år sedan så gjorde vi vår första riktiga spelning i Stockholm, och jag var så jävla nervös. Jag kommer ihåg att jag ringde Tim ungefär sex gånger i minuten för att fråga vad jag skulle ha på mig för kläder och vad jag skulle ha för uttryck. I slutändan var det sjukt roligt, och mitt självförtroende har växt med varje nytt fan vi har fått.
Hon är inte rädd för att skapa kontrovers. På Ciant Hear It sjunger hon ”I’m like a finger up your ass, why don’t you give it to me?” och likartat snuskiga textsnuttar återfinns i Tekkno Scene. I låten Down On Life, Elliphants bästa låt, kombineras textraden ”waking up in a pile of shit” med drivande beats, svällande filtersvep och tjutande sirener.
– Det finns för många perfekta kvinnor i musikindustrin. Såna som Rihanna och Beyonce. Jag vill ändra på det. Jag älskar mörk musik och oanständiga ord. Ibland när jag skriver texter frågar jag mig själv: kan man verkligen skriva så? Men det är sån jag är, jag är en oanständig tjej.
