Efter närmare arton år tillsammans, otaliga turnéer och sex studioalbum står det klart: The Soundtrack of Our Lives är ute på sin sista resa. Den 23 november kommer de till Kulturhuset i Örebro.
Det är svårt att tala om TSOOL utan att beröra frågor om existens, förändring, medvetande och andra dimensioner. Vi hängde en stund med Torbjörn Lundberg, mer känd som Ebbot, innan en spelning på ett anrikt folkets hus i det lilla samhället Bångbro.
– Vi vill att det ska vara magi, inte enbart en fysisk upplevelse, säger han när han beskriver deras andaktsfulla liveframträdanden.
Det märks att Ebbot är filosofiskt lagd när Mayakalendern och teorin om att jorden ska gå under 21 december i år kommer på tal. Han vill dock inte se det, om det nu inträffar, som en slutgiltig undergång.
– Jag tror snarare att det kommer att gå över, förändringen har nog pågått sedan Windows och hela den nya värld som har uppstått. Systemet som styr världen är inte riktigt korrekt, en förändring är nödvändig. Allting går i cykler och vad som helst kan hända när som helst. Frågan är vad som är linjärt och icke-linjärt. Människors världsbild håller på att förändras. ”Survival of the fittest-mentaliteten” som styr västvärlden är käpprätt åt helvete, det är den jag hoppas kommer att gå under.
När The Soundtrack of Our Lives blickar tillbaka på åren tillsammans finns både ljusa och mörka stunder. Ebbot har dock en skön inställning till de motgångar och udda situationer som de genom åren råkat ut för.
– Det är motgångarna som är roligast i efterhand. Det finns en komik i saker som blir helt fel, allt från att det är två personer i publiken till att någon trillar av scenen. Eller att man blir utslängd från sin egen spelning. Det hände mig i Norge för fem dagar sen, de kände nog inte igen mig och tyckte att ”nu får du gå ut”. Vissa grejer är jävligt roliga, som när vi var i USA och folk hade sex under spelningen. Det var några som satte på varandra mitt på ljusa dan, det var ganska intressant att vi kunde framkalla såna känslor.
I andra änden av spektrat, långt ifrån vilda spelningar som utmynnat i kroppsskador eller älskog, har TSOOL varit inblandade i vad som av många ses som den mest ytliga och tillkonstlade tillställningen inom musikbranschen: Melodifestivalen.
– Vi gick med på att ställa upp om vi fick artistisk frihet. Vi gjorde låten till vår egen, jag tycker den blev jävligt bra.
Så det var inte ett sätt att bättra på pensionen?
– Nej, för fan. Först var vi skeptiska men sen tänkte vi att det kanske sitter en tioåring och tittar som tycker att allt suger tills han ser oss.
Och nu är vi i Bångbro …
– Ja, två månader innan jordens undergång, haha.
Är det verkligen en slump att ni gör er sista turné då?
– Jag tror fan inte att det är en slump. Att vår avskedsturné skulle sammanfalla med det här var inte planerat, det har bara hänt. Det kan ju bli mycket mäktigare än vad man tror, vi kanske inte behöver någon ljustekniker, det kanske blir världens show ändå.
Sist ni spelade här stagediveade du på min svärfar som är 64 år och ganska tunn, någon kommentar till det?
– Aj då, jag hoppas att han inte bröt någonting. Det är sällan jag gör det numera, de senaste gångerna jag har gjort det så har jag faktiskt skadat folk, jag fick till och med pröjsa en sjukhusvistelse nyligen. Det är 130 kilo som kommer flygandes, det är inte så roligt.
Du var med i Pluras Kök nyligen, är du matintresserad?
– De ville diskutera mat och jag kunde ingenting, jag är inte alls intresserad. Sen blev Plura jävligt full alltså, de klippte säkert bort fyra femtedelar av programmet. Han kunde liksom inte prata riktigt …
Du har sagt att du längtar efter att bli äldre för att kunna bli den ultimata mysgubben. Är du där än?
– Haha, ja men det är jag nog. Eller så flyttar jag ner till München, köper en osmaklig läderstass, blonderar håret och står och dansar jämfota på klubbar. En mysgubbe med tyskt ü! Men alltså, man känner ju när man ser på folk som Iggy Pop och Mick Jagger, jag beundrar att de har hållit sig så intakt men huden har blivit som på en reptil. Då tänker jag att det där vill man ju inte bli, då blir jag hellre mysgubbe, jultomten eller vad fan som helst.
Ni spelar i Örebro 23 november, vad kan publiken förvänta sig?
– Vi vill verkligen att det ska komma mycket folk och vi kommer verkligen att göra någonting exceptionellt. I och med att det kommer vara ganska laid back på spelningarna innan tror jag att spelningen kommer att bli ganska brutal. Det kommer nog att bli en av de mest brutala spelningarna vi har gjort.
Vad gör du första lediga dagen efter turnén?
– Det beror ju på om jorden finns kvar då eller inte. Om den finns kvar kommer jag att göra allt som jag inte hunnit än, jag är inne i en otrolig workaholic-period nu. Jag inser att det är jävligt kul, jag har varit lat större delen av mitt liv.
