Laakso pratar ut om comebacken, nya skivan och den gången basisten Micke började brinna på scen i Köpenhamn.
Laakso har en alldeles speciellt plats i svensk indiekanon. Från starten 2001 till nutid har bandet aldrig riktigt blivit så stora som många anser att de förtjänat. Deras gärning har däremot inte passerat obemärkt. Frontfiguren Markus Krunegård var färgstark redan under Laaksos mest aktiva dagar, men gick vidare till att bli svensk poprocks nya ikon, samtidigt som Lars Skoglund bland annat agerade trumslagare åt bland andra Lykke Li och Moneybrother.
Första gången Laakso spelade i Örebro var på nattklubben Satin, då belägen i den gamla lokalen vid Järntorget. Det fanns speglar runt hela scenen och Markus Krunegård var kluven inför faktumet att publiken fick en 360° synvinkel av samtliga bandmedlemmar.
– Det kändes både häftigt, som att vara på disco, och jobbigt i och med att alla såg alla vinklar av oss. Det var även första gången vi träffade Lars föräldrar. Vi försökte ge ett så duktigt intryck som möjligt, var artiga och så där. Lars pappa undrade om det var mycket jazztobak på vägarna och därmed var isen bruten, minns Markus Krunegård.
Trots att nya skivan Grateful Dead är den första sedan 2007 års Mother, Am I Good Looking? – samt den finska skivan Mämmilärock och EP:n Västerbron & Vampires – har bandet aldrig sett det som att de splittrats.
– I våra ögon är ju det här inte en återförening eftersom vi aldrig splittrats. Alla tycks dessutom ha glömt att vi gjorde spelningar både 2009 och 2012. Att göra en till skiva tillsammans har väl däremot suttit ganska långt inne. Men efter att ha gjort några tafatta försök stod plötsligt stjärnorna och planeterna rätt och allas kalendrar synkade, då kände vi väl lite att det var nu eller aldrig, säger Lars Skoglund.
Nya plattan fick bra kritik och har varit ute ett tag nu – hur känns det?
– Vi tycker själva att det är vår bästa skiva och är förstås glada över att andra också tycker om den. Generellt känns det som att artister som säger att dom inte bryr sig om dåliga recensioner ljuger, vi har i alla fall alltid blivit förbannade.
Vad är annorlunda idag från när ni senast var aktiva?
–Allt och inget. Livet utanför bandet har ju gått vidare men när vi väl har setts i replokalen är det som om ingenting har hänt. På gott och ont.
Kan ni ångra att ni först nu gjort en till skiva?
– Nej. Vi spelade otroligt mycket efter att vi släppte Mother, Am I Good Looking? och kom till slut till en punkt då luften gick ur oss. Att låta bandet rinna ut i sanden och skaffa egna liv kom ganska naturligt.
Finns det en revanschlust med Laakso?
– Jag tror vi alla vid det här laget konstaterat att vi aldrig kommer bli större än Coldplay och istället för att vara bittra över det har vi slappnat av och fokuserat på att göra bra musik och ha kul istället.
Markus Krunegård fick ett genombrott som soloartist med låten ”Jag är en vampyr”, som gick rakt in i det svenska indiehjärtat. Att skriva och sjunga på svenska var ett framgångsrecept, och låg rätt i tiden. Med dagens perspektiv kan det se ut som att Krunegård övergav resten av bandmedlemmarna, men enligt Lars Skoglund var det snarare tvärtom och pausen från Laakso kom lägligt.
– Det känns verkligen inte surt att Markus slog som han gjorde när vi pausade Laakso. En stor anledningen till att vi pausade bandet var att jag var för upptagen med att turnera världen runt med Lykke Li. Det Markus gjorde var ju dessutom, förutom att det var på svenska, rätt annorlunda från den musik vi gjorde i Laakso. Sedan spelar jag ju dessutom trummor på alla Markus soloskivor, utom den senaste, berättar Lars.
Vilken spelning med Laakso är er mest minnesvärda, och varför?
– Omöjlig fråga. Men det var minnesvärt när Micke tappade sin cigg i kavajfickan och började brinna i Köpenhamn. Någon från publiken hoppade upp och hällde öl på honom. Vi andra gjorde oss redo för att mota bort inkräktaren på scenen tills vi insåg att dansken räddade vår basist.
Kommer ni göra fler skivor – kanske på svenska – eller har hela återföreningen hela tiden haft ett bäst före-datum?
–Vi kommer inte göra nåt på svenska, det vet vi. Allt annat är uppe i molnen och får visa sig med tiden.
Vad kan örebroarna förvänta sig av er spelning på Satin?
–Intro, vers, refräng, outro. Några lampor som blinkar och en utspilld öl. Kommer bli kul!
Se Laakso spela live på Satin Uteservering & Nattklubb den 23 september.
