Damien Jurado
Brothers and Sisters of the Eternal Son
(Secretly Canadian/Border)

Damien Jurado har inte gått mig spårlöst förbi, jag har bara tänkt att det är en artist jag inte behöver engagera mig i. En sån där singer/songwriter som kanske är frikyrklig och säkert ganska tråkig också. Men det där får jag omvärdera nu.

Brothers and Sisters of the Eternal Son är en spännande skiva. Överraskande ofta låter det avspänt folkjazzigt och tangerar lite känslan av vad Jason Molina höll på med i Songs: Ohia, men till skillnad från Molinas ”ångest!” är alltid ”folk!” Jurados ledord. Ibland är det till och med ”dubbig funk!” Det är väldigt charmigt, och stämsångerna sitter som små smäckar.

Annars då? Jo – Jurado släppte sin första skiva 1997, har legat på Sub Pop, släppte 2002 enligt uppgift en skitbra skiva (I Break Chairs) som producerats av David Bazan (de som vet de vet), och gör nu mer softa grejer på Secretly Canadian. Känns som att det är allt som behöver sägas egentligen.

Lyssna gärna på: David Bazan – Curse Your Branches (Barsuk)