Bruce Springsteen
High Hopes
(Columbia)

Jag kommer alltid att tro på den Bruce Springsteen som sjunger om drömmar. När han därför inkluderar sin redan famösa cover på Sucides Dream Baby Dream som sistaspår på sin chokladkalender av outgivet material, är det också där jag hamnar, ingen annanstans. Tramporgeln flåsar fram som det dystraste man hört, där i bakgrunden. Och ovanför den svävar superkroppen Bruce Springsteens högtravande krigsröst. Och vore det inte för att High Hopes hade elva andra spår att ta hänsyn till skulle jag vara helt tillfreds med den här märkliga skivan. För det sämsta med High Hopes är att den överhuvudtaget existerar, och det näst sämsta är att Tom Morello från Rage Against the Machine har kallats in som chef för produktionen. Det är ett bedrövligt beslut från en artist som mer och mer hinkat i sig idén om att han behöver göra sin rockmusik mer collegevänlig. För det är precis vad Tom Morello gör med Springsteen; förvandlar goda, fullkomligt habila bitar rock till något som skulle kunna tolkas som bedrövligt oljud som rinner ut från en högstadieaula där tuggummirebeller har rört vid skolans elgitarrer för första gången. Det spelar ingen roll att Bruce Springsteens närhet till den amerikanska highway-romantiken går igenom i varje sång när det låter som att klass 5C har roliga timmen.

Vissa ögonblick må vara bättre än andra – när han tolkar The Saints Just Like Fire Would tror man ju åtminstone på något – men de är alldeles för få och alldeles för korta. High Hopes är en samling spår som lämnar en med obefintliga känslor. Dels för att ingenting i urvalet har med någonting att göra, dels för att Tom Morello verkar ha producerat med stora handskar på sig. Och kvar lämnas vi med en Springsteen-skiva som har lika lite att göra med Springteens drömmar som Springsteens musikaliska botten. Det kan omöjligt ha varit en high school-skiva han drömde om att en gång göra när han hörde Bob Dylan för första gången i den där taxin på väg till New York 1965.

Lyssna hellre på:
Suicide – Suicide (Red Star)
Blondie – Parallel Lines (Chrysalis)
Johnny Thunders – So Alone (Steal Records/Sire Records)