Efter turnén för senaste skivan This Is Where Life Is började Anders Wendin lite smått att skriva på nytt material. Flickvännen var med om en olycka som tillfälligt placerade henne i en rullstol, och Anders fick ställa in sina åtaganden för att bli hennes personliga assistent på heltid.
– Jag lagade mat och hjälpte henne i hemmet, men eftersom hon mest kunde ligga och titta på tv-serier började jag skriva. Att skriva hemma är något jag alltid trivts med, och jag tänkte att eftersom jag ändå tar hand om min flickvän kunde jag lika gärna bygga en liten studio i huset.
Anders började spela in musiken han skrev, med bara en mikrofon och sin dator.
– Det är ju egentligen ingen studio; nu för tiden är inspelningsutrustningen så pass bra att man kan spela in vad som helst med väldigt enkla medel. Jag hade liksom ingen ljudtekniker som tog bort basljuden i hörnen direkt.
Den spartanska inramningen stod i bjärt kontrast till den omfattande process som This is where life is var. Anders berättar att skivan Dom ska få se vem dom roat sig med, som släpps den 26 mars, har är både lik och olik de tidigare grejerna han gjort under sitt alias Moneybrother.
– På den här skivan finns det några låtar som det bara är gitarr och sång på. Jag har alltid velat göra låtar som är nära. Min röst är ganska mörk, det finns en del rockgubbar som också har sån röst och därför har jag försökt distansera mig ifrån det. Jag har försökt att hitta mitt eget språk och sound, på svenska.
Skivans första singel, Lämna lampan på, är den enda låten som egentligen har den klassiska Moneybrotherauran. Det punksouliga som Anders alltid strävat efter i sina låtar finns här.
– Jag har alltid försökt hitta en upptempolåt att släppa som första singel, och hörde direkt att Lämna lampan på var en klassisk Moneybrothersingel. Men resten av skivan är ganska lugn jämfört med singeln.
Har det varit mer utlämnande att skriva på svenska?
– Varje ord räknas på ett annat sätt. Det är ovant eftersom jag har skrivit på engelska i så många år. På Pengabrorsan hade jag ändå en utgångspunkt, men nu hade jag bara ett blankt papper framför mig. Det var svårt samtidigt som det var en väldigt rolig utmaning. Som att lägga ett pussel – jag tar bort en mening och sätter dit en annan. Jag kände att jag behövde hitta mig själv på svenska.
Gjorde du det?
– Ja, det tycker jag. Jag försökte tänka på hur jag själv berättar historier och sen skriva på det sättet. Inte helt lätt, men det kom ändå naturligt.
Har det varit annorlunda att göra en skiva som Anders Wendin och inte som Moneybrother?
– För mig har det alltid varit viktigt att skriva utifrån mitt eget perspektiv; jag skriver liksom inte för kidsen eller någon annan, och den här gången har jag gått all in. Första låten på skivan är en sju minuter lång rabblande låt, nästan som en rap, som handlar om hela min musikaliska karriär.
Blev skivan så som du tänkt dig?
– Det är lite skillnaden mot de andra skivorna – det var från början ganska oklart vad vi höll på med. Jag skrev låtarna och ringde Henrik Svensson som producerat Pengabrorsan, Henrik kom hem till mig och vi satte oss ner och jag gav honom tre-fyra låtar som han fick lyssna in sig på. Vi kom fram till ett ganska bra mål eftersom vi är väldigt lika. Den här skivan låter kanske mer som jag från början tänkt mig än någon annan jag gjort.
Örebroaren och gamle Laakso-medlemmen Lars Skoglund har lirat en hel del med dig. Hur kom ni i kontakt med varann?
– Lars spelade trummor på en låt på To Die Alone och det var så han kom att spela med bandet. Han spelar med Lykke Li nu. Lars är verkligen en fantastisk musiker, ordet ’geni’ ska man vara försiktig med men han är där och petar på gränsen. Lykke Li turnerar så jäkla länge så det är svårt att få till hans medverkan nu för tiden.
Vad har du för förhållande till Örebro?
– Jag gillar verkligen Örebro. Morsan bor i Nora och syrran flyttade till stan för ett tag sedan. Så jag är där mycket och spelar gärna i stan.
Jag har hört om ett gig på Pizzaplaneten?
– Jag kommer inte ihåg de exakta omständigheterna … jag tror att någon på Burning Heart fyllde år och bjöd in mig till Örebro. Sedan kom det sig att jag skulle lira solo, akustiskt, på Pizzaplaneten. Samtidigt träffade jag en tjej i Stockholm och vi bestämde att vår första dejt skulle vara på spelningen. En halvbra idé, eftersom det visade sig någonstans utanför Eskilstuna på väg till giget att vår personkemi var sådär. Det blev rätt stel stämning och allt var ganska awkward.
Men då är du inte främmande för att lira på matställen – East West är ju en sushirestaurang.
– Jag jobbade som servitör väldigt länge innan allt med musiken hände, och kan en del om sushi. Min flickvän fick den här skadan när vi spelade i närheten av Örebro, och då gick jag och hämtade sushi från det stället. Jag kommer ihåg att jag blev riktigt imponerad, så jag ser fram emot käket innan spelningen!
Utöver en sushimätt Anders Wendin – vad kan örebroarna förvänta sig den 4 april?
– Det blir en klassiker. Jag tar bland annat med mig Gustav och Viktor – mina gamla bandpolare på blås. Vi blir ett ganska stort band; sex killar, en tjej och så jag. Fullt ställ helt enkelt, men känsligt och innerligt. Vi kommer att riva hela jäkla stället.
Anders Wendin
Född: 16 mars 1975
Familj: Fästmö och en nyfödd son
Karriär: Började sin musikaliska bana i punkbandet Monster som lades ner år 2000. Uppträdde som Moneybrother på Hultsfredsfestivalens demoscen 2001, och släppte EP:n Thunder in My Heart – producerad av Jaru Haapalainen – under samma namn 2002. När sedan singeln Reconsider Me släpptes tillsammans med den efterföljande debutskivan Blood Panic blev Anders Wendin ”Moneybrother” med hela svenska folket. Genombrottet var ett faktum. Sedan dess har Moneybrother sålt guld, turnerat i Europa och USA, och mottagit flera prestigefyllda utmärkelser.
Aktuell: Med sin första skiva som Anders Wendin, Dom ska få se vem dom roat sig med, som även är första gången Anders skrivit en hel skiva på svenska.
