Det började tidigt för systrarna Chiu, Seat Foung och Seat Ni. De sydde sina första plagg när de var små, till deras nallar, av barnkläder som de hade vuxit ur. På högstadiet var syslöjden ett av favoritämnena och när det kom till gymnasiet var det självklara valet Virginska skolans hantverksprogram.
– Där fick man verkligen lära sig modeskapande från grunden. Mönsterkonstruktion, teckningar, hur man gör kläder. Det var jättebra, berättar Seat Foung när jag ringer upp henne.
Numera har hon och hennes syster märket Foungni Chiu tillsammans. De har varit med två gånger på Örebros modevecka, 2012 och 2013, då med kollektioner de fick uppdrag att skapa till modevisningarna.
– Men vi hade ingen tanke på att massproducera och sälja kläder, vi vill göra couture. Kläder som man oftast inte använder till vardags, festliga kläder, sånt som folk inte har sett tidigare. En klänning för oss är som ett tredimensionellt konstverk, kan man säga. Ett hantverk. Det är mycket handsömnad och vi använder hellre finare material än någonting lite billigare.
Innan duon börjar sy upp en klänning sätter de sig alltid ned för ett möte med kunden.
– Vi går igenom designen, tar mått, diskuterar tyger, och efter det så börjar vi. Under arbetets gång visar vi vad vi gör och låter alltid kunden vara med att bestämma innan vi gör någonting som inte går att ändra. Det viktigaste är att kunden trivs och blir nöjd med det vi gör.
I vissa fall tar man dock på sig uppdrag lite mer på spekulation.
– Vi sydde upp en klänning åt Paradise Hotel-deltagaren Saga Scott, och hon bar den på Kristallengalan i slutet av augusti. Men vi visste vi inte helt säkert om hon skulle använda den förrän ett par veckor innan då hon kom upp från Skåne för att titta på och prova den.
Kan ni göra det här på heltid?
– Det är svårt eftersom det är så säsongsbetonat. Vi gör mycket aftonklänningar och finare klänningar, så det är mycket jobb under våren och sommaren. På hösten och vintern brukar det dö ut en aning, det är inte så många som går på bal och sånt då. Just nu arbetar både jag och syrran extra på Ohlssons Tyger. Det passar perfekt för oss, då har vi nära till och bra tillgång till alla tyger.
Vad har ni för framtidsplaner?
– Just nu är det den här klänningen, sen får vi se vad som händer efter det. Problemet är att det är så jäkla svårt att slå igenom i Sverige eftersom svenskt mode i allmänhet håller riktigt hög standard. En annan svårighet är att vi arbetar från Örebro och att de coutureklänningar vi syr är mer eftertraktade i större städer. Vi har testat att göra lite mer säljbara kläder men vi vet inte, vi är mycket mer intresserade av att arbeta med händerna, av att skapa konstverk.
Vilka förebilder har ni i branschen?
– Först och främst är det Lars Wallin. Han är otroligt duktig, man kan betrakta varenda en av hans klänningar i timma. De är så bra gjorda, har så många detaljer. Och Michael Castello, en kille som varit med i Project Runway, är också riktigt duktig, riktigt bra på att framhäva kvinnans former. Jag gillar när man kan se vem som har gjort ett plagg bara genom att titta på det, och det kan man med hans grejer.
