… sedan Charlotte Perkins Gilmans kamp för hundra år sedan?
När vi lever i en tid då ett främlingsfientligt partis reklamkampanj på huvudstadens tunnelbaneperronger bombarderas med upprörda känslor och väldigt röda tomater, samtidigt som vår egen utrikesminister avböjer att kommentera kvinnliga rättigheter i en livesänd tv-debatt, då han har ”viktigare saker att hantera”. Det egentligen enda fundamentala målet vi strävar efter – alla människors lika rättighet och värde – känns som en utopisk dröm.
Charlotte Perkins Gilman, kanske mest känd för sin text The Yellow Wallpaper, satte sig ner för att skriva sin utopiska och feministiskt drivna roman Herland för exakt hundra år sedan. Kvinnlig rösträtt hade precis börjat se dagens ljus; så småningom började högerextremistiska vindar att blåsa i vad som skulle bli Nazityskland och Hitlers herravälde under alldeles för många, fasansfulla år i vår historia.
Med sin utopiska roman utforskade Perkins Gilman vad som ansågs direkt manligt och direkt kvinnligt, genom ögonen av tre män som finner sig själva i ett samhälle där kvinnan regerar. En helt otänkbar situation då boken publicerades; en tid då Darwinism problematiserats på grund av svårigheterna i att applicera de sociala teorierna på socialismen. Den amerikanske sociologen Lester Frank Ward hade stort inflytande på Gilman, som instämde i Wards teorier om att människan, till skillnad från andra djur, har ett medvetande, skapar sig en kultur och bestämmer sitt eget öde. Genom detta kunde evolutionsteorin anvädnas som ett verktyg för social förändring.
Charlotte Perkins Gilman var under sin livstid oerhört respekterad och erkänd för sina texter, föreläsningar, hennes månatliga magasin The Forerunner (där Herland först publicerades) och hennes eviga kamp för kvinnliga rättigheter och social rättvisa.
Nu, hundra år senare, är personen Charlotte Perkins Gilman tämligen okänd. Hennes kamp och ideologier vibrerar däremot vidare in i 10-talet, där det allt för ofta känns som att alldeles för många fortfarande står och stampar – med samma ofräscha inställning till alla människors lika värde som för hundra år sedan.
