Tobias Carlsson läser Musikproduktionsprogrammet och hoppas på att få arbeta med just musikproduktion – även om han skulle behöva jobba halvtid i mataffären. Möt den ödmjuke värmlänningen som inte vill kalla sig musikproducent trots att han snart har en examen i musikproduktion.

När kan man kalla sig musikproducent?

– Vem som helst kan ju kalla sig musikproducent. Det är inget man läser sig till. Huvudsaken är vad man presterar i det verkliga livet utanför utbildningen. Själv tycker jag att man kan kalla sig musikproducent om man har slutfört några riktiga produktioner och kanske kan ha det som något slags deltidsyrke.

Vad blir man när man avslutat programmet?

– Man får en liten examen i musikproduktion på 120 högskolepoäng. Jag ser det här som en genväg till att bli bättre på kortare tid, men det är ju inget som säger att man är musikproducent för det. Det är som att man skulle vara konstnär bara för att man har gått en konstutbildning.

Vad har du för drömyrke efter studierna?

– Jag skulle vilja vara någon som är med i själva produktionen, jag älskar att spela in. Att spela in, mixa eller andra delar. Det behöver inte vara en enda specifik del, men jag hoppas på att kunna bli anställd som frilansare.

Är det vanligast att man frilansar i den här branschen?

– Det är nästan uteslutande frilans och det funkar sällan så att man jobbar i en enda studio. Det är rätt svårt idag eftersom det är så många som vill ge sig in i branschen. Allt handlar om hur man presterar i slutändan och hur man marknadsför sig själv.

 Att kunna marknadsföra sig själv är alltså viktigt?

– Jag tror det. I alla fall att man lyckas vara med vid rätt tillfälle, att man är med på grejer som har gått bra.

Hur länge har du hållit på med musik?

– Musiken har alltid funnits runt omkring mig och jag har spelat gitarr sedan jag var liten. Jag har spelat i en del band också, men kommer inte från någon klassisk skolad bakgrund. Det har mer varit punk och garage för min del och jag har alltid varit den som har skött ljudet när vi har spelat in demos. Jag har inte gått någon musikskola innan jag började här utan läste teknikprogrammet på gymnasiet.

Så man måste inte kunna läsa noter för att komma in på musikproduktionsprogrammet?

– Nej. Det känns skönt att man är befriad från det från start, men vi får ändå ta igen lite sånt på utbildningen, grundläggande verktyg för att kunna klara sig.

Hur kommer det sig att lotten föll på just Örebro?

– Jag hade sökt till några andra ställen också, men jag tyckte att Örebro verkade bäst. Jag gillade verkligen approachen med att man inte nödvändigtvis måste vara utbildad inom musik. Det kändes väldigt fritt och avslappnat.

Hur ser intagningsprocessen ut om man inte behöver vara skolad inom musik?

– Först fick vi skicka in arbetsprov och jag skickade in en helt egenskriven låt och en låt jag hade spelat in med ett av banden jag lirade med. När den gallringen var avklarad fick jag komma på intervju och göra ett mixprov där man skulle mixa en redan inspelad låt.

Det verkar vara rätt hårt söktryck, trodde du att du skulle komma in?

– Jag var lite spänd över om jag skulle komma in eller inte, men jag blev väldigt glad när jag väl gjorde det. De har ju bara 18 platser och det är runt 300 sökande i första omgången.

Då är det väl någon slags kvalitetsstämpel bara att bli antagen?

– Ja, det kanske det är.

Hur är det att träffa ett band man aldrig träffat förr för att jobba ihop på en inspelning?

– Det är helt olika, alla människor är ju olika. Ibland går det bra från start och ibland får man kämpa för att få det att fungera som man vill. Man måste vara en förstående person och försöka sätta sig in i hur folk tänker. Det är det hälften av producentjobbet går ut på. Man måste förstå sig på människor och vara en skön person. Det funkar inte att vara en jobbig diktatortyp.

Är du en ljudnörd som går igång på obskyra synthar och sånt?

– Ja, det kan man nog säga. Jag gillar ju speciella ljud och synthar blandat med akustiska instrument.

Vad gjorde du under jullovet?

– Jag spelade in, hehe. Det gäller att passa på. Vi har tillgång till studion dygnet runt, så länge det finns tid i kalendern och den inte är uppbokad. Att ha tillgång till en så här bra studio som vi har här ger väldigt mycket. Man lär sig massor av att sitta där och spela in på egen hand.

Nuförtiden kan man väl göra rätt bra inspelningar hemma med hjälp av en dator och ett ljudkort. Finns det fortfarande ett behov av musikproducenter och dyra studios?

– Det sköna är att ha ett bra mixerbord att spela in på och att ha tillgång till annan riktigt bra utrustning.

Så du tycker ändå att det gör skillnad?

– Givetvis måste man inte ha en dyr studio, men det blir så mycket enklare att få det bra om man har bra grejer och så fantastiska inspelningsrum att spela in i. Det blir riktigt bra resultat. Man kan jämföra det med att sitta hemma och laga allting med silvertejp. Här behöver man inte laga någonting, det blir bra från början.

Kan du nämna någon favoritproduktion eller en specifik skiva som du tycker är perfekt?

– En skiva som fick mig att bli väldigt intresserad av produktion och inspelning är Neon Bible av Arcade Fire. Den är häftig med mycket detaljer, den är kul att lyssna på.

När du köper en skiva, är det främst producenten du lyssnar efter då?

– Nej, ju bättre producenten är desto mindre ska man också tänka på producenten.

Hur stort ansvar har producenten för slutresultatet?

– Det är nog både bandet och producenten som har ansvar i det läget. Ett dåligt band blir sällan bättre bara för att de jobbar med en bra producent.

Går det att ha en framtid som musikproducent och fortfarande bo kvar i Örebro?

– Man vinner mycket på att vara rörlig. Jag är beredd att åka dit där jag är behövd och Örebro ligger ju rätt strategiskt bra på det sättet.