Att remixa en låt är en underskattad konstart. Och det säger jag inte bara för att jag själv har försökt mig på just den konstarten med varierande (läs: mestadels sådär) resultat. En riktigt bra remix kan breaka en låt, en artist, skapa ett genomslag ur ingenting. Rätt remix i rätt sammanhang kan skapa nya favoritartister.

Så var det för mig med Jonathan Johansson. Hans namn surrade runt i periferin, men jag såg det mest som att folk jag kände gillade Jonathan Johansson – inte jag – och så var det med det. Den policyn funkade ända tills jag hörde John Dahlbäcks remix av Stockholm. Helt fantastisk. Min relation till Jonathan Johansson har ett klart före och efter Stockholmremixen och nu arbetar jag sakta men målmedvetet på att bli bästa vän med hans diskografi.

För mig kom ett av de tidigaste exemplen på hur en remix kan göra allt för en låt när jag för första gången fick höra Metrics Monster Hospital i MSTRKRFTs version. Jag fick ett nytt favoritband direkt, trots att det egentligen var den kanadensiska electroduon med hockeymasker som hade lyft sina landsmän i Metric till nya höjder. I samma veva kom givetvis Justices makeover på Simians We Are Your Friends – fortfarande en kioskvältare hundra år senare och den låt som på allvar puttade in mig på den elektroniska musikbanan.

Men jag behöver inte dra exempel från min vardag för att visa remixens kraft. Kolla på One Republics Apologize, vad hade den varit utan Timbalands version? Vad hade Jennifer Lopez I’m Real varit utan remixen med Ja Rules growliga inpass, och hur tråkig är inte ganska äckliga R. Kellys Ignitition i förstaversionen? Då har jag inte ens hunnit nämna Cornershops Brimful of Asha innan Fatboy Slim fick tag på den. Remixen är en konstart och därför är det härligt att se att den praktiseras stenhårt av lokala hjältar som Garmiani och Salvatore Ganacci.