Texas Longhorn tillhör de etablerade hamburgermakarna i stan. Stabilt, trovärdigt och med en hög lägstanivå. Känslan och erfarenheten säger att det är bra val för att slippa bli besviken. Men nu var det ett tag sedan jag lunchade där så det fick bli ett besök för att bekräfta den där känslan jag har.

Lunchburgarna får man för det stabila priset av 95 kronor, undantaget halloumiburgaren som kostar 99 kronor. Jag faller för veckans burgare som den här gången innehåller dressing med smak av rostad majs, bacon, ost, lökringar och bbq-sås. En spännande mix och jag blir nyfiken på den där majsdressingen.

Jag påminns omgående att Texas Longhorn-burgarna är av den där typen som inte går att bara ta upp i handen och bita av en rejäl tugga. Den här burgaren är i alla fall lite för stor. Hamburgerpucken är i det närmaste perfekt stekt med en lätt rosa färg inuti, den har en fin stekyta och bra kryddning. Det tar en stund att vänja mig vid smaken från majsdressingen men när det väl händer är det fantastiskt. Jag blir omgående sugen på att beställa in en burgare till. Dressingen bäddar in övriga smaker i ett sött och lent täcke som är närmast oemotståndligt.

Däremot ställer jag mig frågande till vad lökringen har där att göra. Den är seg att bita igenom och förstör en del av matupplevelsen denna gång. Lökringarna gör sig bäst som tillbehör. Men när vi ändå är inne på tillbehör vill jag lyfta fram den coleslaw jag får serverad. Det kan vara att den går ihop väldigt bra med just den här burgaren, men jag brukar inte vara så förtjust i denna amerikanska sideorder annars. Hur som helst är den härligt god och krämig.

Jag avslutar måltiden med att hugga in på stripsen. De är mer av den tjocka bastanta typen än smala och krispiga men de är ändå fullt godkända.

Slutsatsen är att Texas Longhorn även fortsatt lever upp till den där känslan att det är ett stabilt och säkert kort för en hamburgerlunch. Nu hoppas jag på fler framträdanden för den där underbara majsdressingen.