I Sverige finns det i stort sett fem stora bryggerier, de som brukar betecknas som jättar. Men bakom dem, under dem, vid sidan av finns det en myriad så kallade mikrobryggerier som utforskar, utvecklar och ibland invecklar olika ölsorter och utmanar vår syn på vad öl kan vara.
Ingen skugga ska falla på ”jättarna” som producerar kvalitet som folk vill ha, men vill man ta del av innovationslusta och ”cutting edge” är det till de oberoende bryggerierna man ska vända sin kikare.
Men nu börjar det talas om att experimentlustan gått överstyr. Att öl med smaker som grapefrukt, kaffe och champagne har nått en gräns och att vi är på väg tillbaka till tryggheten hos den klassiska lagern igen. För att travestera ett känt uttryck: Hur mycket öl tål Sverige?
En småruggig vardagseftermiddag har jag och kollega fotograf-Tomas letat oss ut till det gamla I3-området där Närke Kulturbryggeri huserar. Bryggeriets ena grundare Berith Karlsson möter upp och vi får oss en liten rundvandring till livs när vi letar efter fotografivänliga rum. Där finns en pub med tillhörande scen i en del av den gamla markan, ett rum med två stora jästankar och en hel del annan utrustning utspridd i lokalerna.
Närke kulturbryggeri tillhör veteranerna bland mikrobryggerierna i Sverige. När de drog igång låg fortfarande den svenska ölboomen flera år bort. Med andra ord har de sett hela den svenska öl-utvecklingen på 2000-talet. Med andra ord har de en unik syn på utvecklingen där vi i princip har gått från Pripps blå och Falcon till att kunna välja mellan hundratals olika sorter på 25 år.
Närke Kulturbryggeri drog igång verksamheten i företagsform 2003 och 2004 kom den första ölen. Grundare var Berith och hennes man HG Wiktorsson.
– 15 år har gått väldigt fort. När jag tittar bakåt tänker jag ”oj, har det redan gått femton år?”. Vi tvekade länge men samlade på oss utrustning innan vi startade bolaget, berättar hon.
Den där första tiden var de långt ifrån säkra på hur det skulle gå. Första fatet levererades till Bishop’s Arms i Örebro under stor nervositet. Skulle någon våga prova? På den tiden var det inte så naturligt att prova något nytt, och att prova något lokalt var inte helt självklart.
Till en början satt de kvar hemma med påtaglig nervositet men till slut vann nyfikenheten och de åkte ned till Bishop’s. När de klev in genom dörren ropade någon från baren:
– Vad bra att ni kommer, då kan vi åka och hämta ett fat till.
Med andra ord var succén ett faktum. Berith berättar att hon tidigare arbetade som förskollärare. Idag driver hon ett bryggeri med fem anställda och har fått överkomma många hinder på vägen.
– I början fanns ett 30-tal bryggerier och alla bryggare kände varandra, men när kravet på tillverkningstillstånd slopades blev det en väldig fart, berättar Berith.
Utan att behöva ansöka om tillverkningstillstånd försvann en del byråkrati och gjorde det lättare att starta ett bryggeri. De senaste åren har antalet bryggerier formligen exploderat och enligt vissa källor har Sverige passerat Belgien på det området.
Berith berättar vidare att Systembolaget inte genomförde kvalitetskontroller på all lokal öl. Det ledde till att undermåliga produkter hamnade på hyllorna. Annat är det nu då de lokala ölsorterna testas lika grundligt som det nationella sortimentet.
– Det är bra för hela branschen, men det blir lite klurigt eftersom en flaska ska in på test ett par månader innan lansering, säger hon.
Närke Kulturbryggeri har hållit fast vid samma grundidé sedan starten – inget blask. Berith säger sig inte heller vara intresserad av att styra produktionen enbart efter försäljning, då hade de kanske aldrig gjort vissa ölsorter.
– Det finns näringslivs-gurus som blir som galna om man inte fokuserar på de mest eftertraktade produkterna. Men vi vill ju hitta på ny öl ibland, det gjorde vi exempelvis igår då vi bryggde ett öl tillsammans med några kollegor. Vi brukar jämföra med skapande konstnärer som exempelvis musiker som jammar tillsammans. Det är precis samma skaparglädje för oss, slår hon fast.
Ett par kilometer därifrån finns en av flera välsorterade pubar i Örebro. Det är snart fem år sedan Johannes Oktay tog över Dannes restaurang och pub vid Järntorget. Hans bror David jobbar sida vid sida med sin bror och har byggt upp ett ansenligt ölbibliotek. De om några borde ha koll på hur ölvindarna blåser hos konsumenterna, tänker jag.
När vi besökte restaurangen i början av 2017 hade de cirka 70 öl i kylarna. Idag är de uppe i 130, och ska man tro David är gränsen antagligen inte nådd än.
– Satsningen på kvalitetsöl har pågått i cirka tre år. Vi försöker kombinera det med mat så vi har tagit in fler sorter som passar till det, berättar David.
Vad efterfrågar folk idag?
– Ipa ligger kvar på en fortsatt hög nivå. Lageröl går extremt mycket på sommaren och stouten efterfrågas mer när det blir lite kallare.
Det blir hektiskt en stund när ett större sällskap ramlar in och ska ha både mat och dryck. David i baren och Martin i köket får ligga i. När sällskapet gör sig klara för att gå är det positiva tongångar och flera av dem pratar om ölen som de provat efter rekommendation.
När de gått berättar David att folk är vanemänniskor och att han därför blir glad över hur många som faktiskt är öppna för att prova något nytt. Han berättar om en gäst som lämnat restaurangen strax innan och som fick en positiv upplevelse i dubbel bemärkelse, just för att hen vågade testa något nytt.
– Jag tipsade honom om en öl som han testade. När han ville ha en till frågade jag om han ville prova en annan. När han skulle gå sa han att den första var bra men att den andra var ’ännu’ bättre och då blir man glad, säger David.
Intresset är stort och har varit så under lång tid nu. När det gäller trenderna för nästa år tror David mycket på suröl, men han tycker sig se en tillbakagång vad gäller bryggeriernas experimentlusta.
– Nu har bryggarna testat en massa galna saker med olika smaker, men de blir sällan några favoriter. Och det här säger bryggarna själva. Jag tror att exempelvis lagern kommer att komma tillbaka. Ett bryggeri ringde mig häromdagen och frågade om jag ville beställa en nyhet de hade på gång. Det var en lager, varför brygger man helt plötsligt en lager, funderar han.
Men även om gränsen är nådd vad gäller smakvariationer så ser David att det ändå kommer att finnas utrymme för viss experimentlusta framöver.
– Framöver kanske vi kan ha runt 200 sorter och då ska man ha några roliga sorter också så att det händer något. Det behöver hända något då och då som komplement till kvalitetsbryggarna, slår han fast och vänder tillbaka till baren för att rekommendera ännu en öl till en nyfiken gäst.
Och när det gäller nya, roliga sorter får han medhåll av Berith på kulturbryggeriet.
– Jag vet inte om det är en stark lager-trend på gång, men det är kul att folk uppskattar den. Det hantverksbrygda lager-ölet har kanske varit lite undanskuffat ett tag. Jag hoppas och tror att Ipa fortfarande är en favorit, men varför inte skapa något nytt? Förr hade Ipa hög alkoholhalt vilket tillsammans med en stor mängd humle bidrog till att göra ölet hållbart. Nyskapandet i branschen gör att man nu kan hitta många exempel på alkoholsvagare Ipor, som Sessionipa.
Vis av samtalen med dessa ölkunniga människor drar jag slutsatsen att vi inte sett slutet på den här öl-vågen än och kanske håller även experimentlustan i sig ett tag till. Kvällen innan den här texten ska vara klar springer jag på Bengt ifrån Almby brewery som glatt berättar om sitt breda sortiment. Om man får tro honom tänker han fortsätta att experimentera helt enkelt för att det är så kul.
Så räkna med fler roliga smaker, fyndiga namn och udda kombinationer i ölhyllan nästa år.
