Engelbrektsgatan har varit känt för flera saker, inte minst lunch på Ingeborgs. Trots det är det först nu vi kommer dit i vår mission att testa alla luncher i Örebro. Vi gillar ju redan den högklassiga inredningen, det fina drinkutbudet och den dolda verandan på innergården där man kan njuta sommartid.

Lunchmenyn byts varje vecka men i gengäld finns sju rätter, även om det är lite väl hög andel sallader, men det går kanske hem hos de som gärna besöker Ingeborgs. Jag beställer en Wallenbergare och tar med mig en vattenflaska till bordet. Jag blir inte informerad om någon slags sallad och inte heller ser jag någon när jag tittar runt. Jag tänker att det är en sådan där lunch där det är så välfyllt med sådant på tallriken att det inte behövs sallad på sidan om.

Det tar några futtiga minuter att få in Wallenbergaren. Jag blir tillfrågad om bröd och tackar ja varpå servitrisen försvinner ett par minuter. Brödet hon sedan levererar är sött och saftigt och påminner nästan om en tung sockerkaka, fast ändå inte. Till det serveras en klick färskost med gräslök vilket blir en annorlunda smakkombination, men den fungerar.

Jag börjar smaka av tillbehören och konstaterar att ärtorna har det rätta tuggmotståndet och att potatispurén är lagom luftig.

Själva Wallenbergaren har en fin konsistens och är vällagad. Kanske att jag saknar lite mer ‘kick’ i smaken och som ett svar på det hittar jag lite tunna saltflingor på toppen. Som helhet är det en bra portion som ihop med brödet ser till att jag blir ordentligt mätt – och då fick jag ändå lämna en skiva bröd.

Avsaknaden av någon som helst sallad förefaller ändå lite tveksam med tanke på att det enda i grönsaksväg på tallriken, om man bortser från potatisen, är ärtorna.

Kaffet efter maten fick jag upptäcka själv. Det var ingen information om det vid beställning men efter att ha noterat att alla runt omkring mig som drack kaffe så fick jag upp ett spår. Jag hittade också kaffekällan även om den stod märkligt placerad bakom kopparna, bakom baren. Jag fick alltså sträcka mig över och jag var därmed inte helt säker på om det verkligen var något som ingick eller om jag snyltade av bartenderns kaffe att använda till kaffedrinkar.

Men något som talade mot det sistnämnda var att det stod en burk med kakor bredvid. Tyvärr var innehållet hårda kolakakor med en bitter bismak. Dessa borde ha kasserats för länge sedan och därmed en tråkig detalj som fick avsluta en annars fin måltid. Kaffet var dessutom under all kritik och smakade väldigt vattnigt. Kom igen nu, restauranger i Örebro – att erbjuda kaffe på maten ska inte vara endast något pliktskyldigt år 2020 – det ska hålla en standard värdig matens!

Bemötandet jag får av de tre personal jag har kontakt med under lunchen är bra, om än en smula reserverat. Maten håller god klass medan kaffestunden efter maten, tyvärr, är totalt kärlekslös. Så visst förtjänar Ingeborgs en stor del av sitt rykte, men det är de där detaljerna runtomkring man brister på som gör att en lunch på Ingeborgs inte når upp till gräddan av lunchalternativ i Örebro 2020.

Klicka här för att hitta fler lunchrecensioner