I dessa tider avlöser julborden varandra i strid ström och även om många saker återfinns på flera julbord så finns det numera en hel del skillnader mellan dem. Traditioner börjar luckras upp. Men även om traditioner ofta kan uppfattas som oföränderliga så ändras de med tiden. Nya generationer hämtar influenser utifrån och släpper gamla inslag i gengäld.
Det moderna julbordet som helhet är dock ingen import utan en genuint nordisk tradition. Omgångsätning förekom i hela Europa förr och kom sig av att köken inte låg så nära matsalarna. I regel åt man ljumma, färdiga rätter. När borgerskapet växte fram i Sverige började julbordet ta sin fasta form. Då gjorde man en omgång mat och det var mestadels kalla rätter. Det klassiska julbordet vi känner igen från Carl Larssons målningar kom först i slutet av 1800-talet. Man stod runtom och drack ”lag-om”, som det hette då. Dryckerna var öl och brännvin och det är vid den här tiden som snapsglasen gör sin entré.
Dekorationer blir också viktigt vid den här tiden. Det ska se festligt ut i hemmen och man älskar att dekorera med girlanger och pynt. Har du sett Fanny och Alexander så har du sett ett ganska tidstypiskt exempel på dukning och dekorering.
Korv har länge varit ett klassiskt inslag i olika former och där har Örebro fina traditioner. När Lithells utlyste en namntävling för sin nya korv strömmade svaren in. Samma år gifte sig kungens far, Gustaf Adolf, med den tyska prinsessan Sibylla och för en stund sköt parets popularitet i höjden. Det populäraste namnbidraget blev därför Sibylla och därmed var en korvklassiker född, även om det var lite uppseendeväckande på den tiden att prinsessan fick ge namn åt en korv.
Men förr var det vanligare att man gjorde sin korv själv och varje familj gjorde sina egna julkorvar med de kryddor man hade tillgängliga. Idag har den traditionen börjat komma tillbaka och bland yngre växer trenden att göra sin egen korv till julbordet.
En annan Örebroklassiker är ”Överste brännvin” som skulle intas till sillen. Den kom ursprungligen från översten Hugo Jacob Hamilton som hade provat ut sin egen favoritkryddning och lät ett spritbolag i Örebro producera den åt honom. Efter Hamiltons död 1896 började man sälja den till konsumenter vilket gjorde att den så småningom hamnade på julborden här.
Tiderna förändras dock och med nya generationer kommer nya idéer in, exempelvis är laxen faktiskt ett ganska modernt inslag. Kanske har den kommit in för att ersätta de klassiska strömmingsrullarna som verkar ha försvunnit från flera julbord.
Antalet omgångar skiljer sig också mellan olika julbord men vi framhåller gärna Carl-Jan Grankvists sex omgångar som ett riktmärke. Som matkonstprofessor är han en auktoritet på ämnet, och handen på hjärtat, hur många omgångar orkar man med egentligen?
Omgångarna på traditionellt julbord
1. Dopp i grytan.
2. Inlagd sill.
3. Kalla smårätter. Ex sylta, rullader, grisfötter, bruna bönor.
4. Varma smårätter. Ex köttbullar, korvar, Janssons frestelse.
5. Lutfisk och potatis.
6. Dessert. Tårta och kaffe.
Källa: Carl-Jan Granqvist
