Herrgården, högt upp på rullstensåsen, ser vi på långt håll. Med viss vördnad går vi in i Karlslunds Herrgård, byggd i början av 1800-talet. Den genuina känslan är väl bevarad i de olika, vackert uppdukade, salarna. Vi har kommit för att ta del av julbordet.
Till bords får vi snabbt ett glas glögg och redan framdukat är såväl drycker i form av öl, vatten och must som isade snapsflaskor. Denna mörka och litet regniga decemberkväll är matsalarna helt fyllda av olika sällskap. En rekommendation finns över hur konsten är att äta julbordet på rätt sätt, i sju steg. Med de köer som skapas och gästernas vilja att blanda av julbordets delikatesser är vi sannolikt de enda som denna kväll strikt följer de sju stegen.
Sillbordet är den första tallriken. Generöst tilltaget med ett tiotal sorters sill. Fina smaker hade Blåbärs, Västerbotten och Whiskysillen. Korrekta tillbehör var gräddfil, rödlök och gräslök men de utlovade starka ostarna saknades. Till detta en immig OP Andersson, nu är det jul.
Böcklingen, makrillen och ålen var den angenäma starten på den andra tallriken. Böcklingen i form av en god mousse på kavring. Vi gillar makrillen och ålens karakteristiska smak. Räkor, patéer och lax i olika former kompletterade.
Genom den kallskurna tredje tallriken lämnade vi fisken för kött. Tilltalande var de tre vilda inslagen, hjort, lamm och ren. Dadel och baconpatén överaskade med en spännande smak. Utbudet var stort av kött, syltor och olika sallader. Skinkan hade gärna kunnat vara mjällare i sin konsistens.
Äntligen kom vi till det väldoftande varma bordet för vår fjärde tallrik. Revbenspjällen var möra och perfekt tillagade. Det välsmakande köttet föll föredömligt lätt av benen. Visst fanns det julkorv, prinskorv, Janssons frestelse, räkomelett och köttbullar samt bruna bönor, brysselkål och grönkål. De små köttbullarna var en besvikelse, torra med för litet smak.
Karlslund håller på traditionerna och serverar dopp i grytan och lutfisk i den femte tallriken. Vörtbrödet fick en härlig smak av det salta skinkspadet, rekommenderas tillsammans med en bit skinka och den skånska senapen. Lutfisken och dess sås hade en smak väl anpassad för de som provade fisken för första gången. Många gäster avstod dock från dessa båda rätter.
Julgröten är den sjätte tallriken. Vi nöjde oss med ett smakprov av den mättande risgrynsgröten med litet kanel över.
Avslutningen är ett stort dessert-, godis- och ostbord. Fruktsallad, ris a la Malta, nostalgisk chokladpudding, ostkaka, frukt, och godis. Ostbordet hade en utmärkt krämig gorgonzola med det rätta stinget, så gott. Det uppiggande kaféet med pepparkakor smakade mycket bra.
Karlslunds Herrgård bjuder på ett mycket omfångsrikt och generöst julbord med ett 100-tal rätter. Den genuina miljön med de vackra matsalarna skapar den äkta julstämningen, till glädje för de många gästande sällskapen.
Karlslunds Herrgård
Den snart 200-åriga Herrgården ligger på cykelavstånd från Örebro centrum. Karlslund med dess kulturhistoriska byggnader och parker är ett populärt utflyktsmål. Ägarna Dieden hade ett mycket starkt tekniskt intresse och på domänerna fanns en egen flygplats. Hälleforssonen Jonas Wennström såg till att Karlslunds hus och ladugårdar hade ljus genom glödlampor och ett eget kraftverk redan 1886, långt innan Örebros centrala delar. Idag har Örebro Fältrittklubb en omfattande verksamhet på området.
Recensionen bygger på Paul Dahlgrens besök vid Karlslunds Herrgård i december 2014.
