Viktoria Buskqvist är kontorschef på White arkitekter i Örebro. Ett starkt samhälls- och teknikintresse, parat med konstnärlighet och stark vilja, har tagit henne dit. Vi tog oss till hennes kontor för en pratstund.

Winston Churchill sa en gång: ”We shape our buildings, and afterwards they shape us”. Arkitekters skapelser lever långa liv och påverkar, precis som Churchill sa, både samhälle och människor i stort och smått under lång tid. Viktoria Buskqvist är arkitekt, en av samhällets dolda makthavare, en av de som bestämmer förutsättningarna för hur vi ska bo, leva, och umgås. En bit in i vårt samtal frågar jag henne hur hon ser på det ansvaret.

– Det är ett stort ansvar, det är det, som kanske inte alltid går att förena med samhällets behov av snabba och kortsiktiga lösningar och årets budget.

Men hon är tydlig med vad hon ser kommer att behöva göras.

– Den gröna omställning som näringslivet kommer att behöva göra de kommande åren betyder att samhällsekonomin omprövas. Hur gör vi om vår dagliga verksamhet så att den blir genuint hållbar, och hur snabbt ska vi kunna räkna hem investeringar i hållbarhet? Rent krasst blir frågan: vad är ett människoliv värt?

Örebro växer mer och snabbare än många jämnstora orter. Viktorias ambition är att White ska bidra till att utveckla ett attraktivt län med hållbar arkitektur som berör. Hon är engagerad. En egenskap jag inbillar mig är viktig i hennes roll på White.

Viktoria ser sig framförallt som lagledare, säger hon. Både i rollen som kontorschef och i de projekt hon är delaktig i. Hon utgör, tillsammans med Anders Ejdeholt, ena halvan av kontorets kreativa ledarduo. Den kreativa processen på White är spännande. Alla anställda på kontoret får kännedom och information om de projekt som kommer in och deltar i startmöten. Sen tar det team som ska utföra arbetet projektet vidare i processen. Viktoria kallar det för ”feedback-kultur” och berättar att stor vikt läggs vid att de anställda ska kunna ge konstruktiv feedback i projekten.

– Som kreativ ledare har jag möjligheten att utveckla våra projekt, men det handlar alltid om ett grupparbete där vi påverkar varandra. Jag påverkar vad som ligger på mina medarbetares ritbord lika mycket som de påverkar vad som ligger på mitt ritbord.

Just nu är det roligt att jobba. I medarbetarundersökningarna får Örebrokontoret väldigt bra betyg. Samtidigt har White blivit ett mer utåtriktat företag.

– Vi sitter inte längre och väntar på att telefonen ska ringa, utan försöker i större grad skapa våra egna uppdrag. Några gånger om året cyklar vi till exempel ut i Örebro för en så kallad site-spotting där vi identifierar projektmöjligheter och projektidéer. Bortglömda tomter där det går att bygga, redan befintliga byggnader som går att bygga ut eller på, och så vidare. Sen presenterar vi det för kunder som vi tror kan vara intresserade.

White arkitekter ägs helt av sina medarbetare, alla som är fast anställda har rätt att köpa aktier i företaget. Drygt 20 procent av de anställda är partners som äger en större del. Går det bra för ett kontor gynnar det alla kontor, något som så klart är positivt för det interna samarbetsklimatet.

– Det är därför vi kan ta oss an komplexa uppdrag, som att bygga stormsäkra stadsdelar i Far Rockaway New York eller att flytta Kiruna, säger Viktoria.

Örebro är en viktig stad för White – det var här allt började 1951 då grundarna Sidney White och P A Ekholms tävlingsförslag till utveckling av Baronbackarna vann. I höst blir man 30 anställda på kontoret.

– Vi har inte haft plan- och landskapsarkitekter på plats i Örebro tidigare men nu har vi anställt och skapat en landskapsgrupp på tre personer. Vi får även in fler miljöspecialister – omvärlden och uppdragen blir mer komplexa och för att skapa bra projekt behöver vi har mer kunskap i tidiga skeden.

Vad tar White Örebro sig an för projekt? Jag ber Viktoria berätta.

– Tidigare var det ofta stora komplexa projekt på andra orter. Vi ritade i princip inga bostäder och gjorde få jobb i Örebro. Nu har vi mer eller mindre börjat om från början, med fler marknadsområden. Idag skulle jag säga att bostäder står för 50 procent av vad kontoret gör, men vi ritar även skolor, arbetsplatser, lokaler och kulturbyggnader.

Bland annat Naturum Oset, ombyggnationen av konserthuset, om- och nybyggnaden av Karolinska gymnasiet, Atlas Copcos nya kontor, förnyelsen av Vivalla med projektet Mitt Gröna Kvarter, och kvarteret Stenen på Grev Rosengatan. Dessutom var det Viktoria och White som ritade Würths nya centrallager och svenska huvudkontor, något de 2015 fick ett av världens finaste arkitekturpriser – Mipim Awards – för.

I podden Örebropratarna berättade hon i somras om bland annat det, men också öppenhjärtigt om en uppväxt som inte var lika okomplicerad som de flesta andras. Viktoria föddes som dottern till en mamma från Kosovo och en svensk pappa som ”dansade en sommar”, och blev bortadopterad.

– Om mitt Örebroprat kan påverka unga tjejer som inte ser någon framtid, en av dem, positivt, så har jag gjort någonting i alla fall.

Hon växte upp i ett skånskt fosterhem som hon flyttade ifrån när hon var 17 år. I samma veva träffade hon Kalle, som spelade fotboll i Degerfors.

– Han kunde aldrig tänka sig att flytta till Örebro men nu är vi örebroare.

Kontinenten och havet lockar ibland, ”men i Örebro har man råd att bo och leva bra”. Viktoria landade till sist i en arkitektutbildning på Chalmers, och kunde där förena sitt samhällsintresse med teknik och konstnärlighet. För konstnärlig är hon, och utanför arbetet kanske det framförallt märks i hennes matintresse. 2010 vann hon tävlingen Årets hemmakonditor, med en chokladtryffeltårta serverad med röda bär och färskostkräm med vanilj- och mandelknäck. Förutom den prestigefyllda titeln fick Viktoria även en studieresa till Fazers chokladfabrik i Helsingfors.

Nuförtiden går bakintresset lite på sparlåga.

– Det går i perioder, nu är det inte mycket. När jag gör någonting så vill jag göra något unikt. Jag gör ett ryck ett par gånger om året och går in för det, väger, lagar, stylar, och tar bilder till magasin. Det är lyxigt att få ägna sig åt en så pass enkel och snabb kreativ syssla.

Efter att ha utbildat sig på Chalmers och i Wien fick hon 1999 jobb på ett privat kontor i Örebro, där hon då aldrig hade satt sin fot.

– Många av våra större städer har haft en stark utveckling de senaste åren och tempot i Örebro har varit väl så högt som i jämförbara städer. Det är fantastiskt att få vara med och utveckla Örebro, att stärka det som är unikt här och komplettera det med spännande och nyskapande projekt. Hon har en tydlig bild av hur Örebro kan utvecklas.

– Det finns väldigt mycket att göra i Örebro. Jag tror verkligen att vi ska vara många i en tät stadskärna, gå och cykla, dela på resurserna. Vi flyttar till storstaden för att vi vill umgås med andra människor och då behöver vi skapa underlag för ännu fler mötesplatser. Som örebroare vill jag ha bra ställen att hänga på, som kontorschef vill jag att mina medarbetare ska trivas. Vi behöver hjälpas åt att öka kvaliteten på det som byggs i Örebro så att staden hänger med i den konkurrens som den ställs inför.

I oktober åker Viktoria och White med på Handelskammarens event Utsikt, bland annat för att samtala om de här frågorna.

– Vi är temapartner och för oss är Utsikt en möjlighet att, tillsammans med deltagarna, arbeta fram mål för ett attraktivt län. När vi reser hem igen ska det vara med saker som vi tillsammans vill uppnå i bagaget.

Det är ingen tvekan om att Viktoria ser mycket potential i Örebro.

– Det finns otroligt mycket som vi kan utveckla och förädla. Till exempel att koppla samman de kulturbyggnader som finns, att fylla Medborgarhuset och Krämaren med aktiviteter, att blanda kommers och kultur. Vi vill visa på möjligheterna att utveckla slottet och Krämartorget, byggnader och platser som står delvis tomma. Ibland förutsätter man att det måste byggas nytt, men vi vill även skapa goda miljöer av redan befintliga platser.

Hon säger att det fortfarande finns många ”godbitar” kvar i Örebros innerstadskvarter, redo att utvecklas.

– Vi behöver skapa mötesplatser som inte finns idag, och se till att fler får tillgång till dem. Vi har inte minst en stor integrationsproblematik att ta tag i nu och många år framöver.

Idag finns det en större kunskap om arkitektur hos allmänheten jämfört med tidigare, menar Viktoria. Det finns ett intresse för färg, form, och hållbara lösningar.

– Dels finns det en efterfrågan på kvalitet som genomsyrar samhället idag. Hållbara och rättvisa material, och god design. Man vill inte att ens tvååring ska slicka på golvet där man har en undermålig plastmatta. Men det finns också många människor som inte har råd att bo bra eller att ställa krav på sin livsmiljö. Därför måste vi skapa mervärden när vi förtätar innerstäderna, skapa platser som är till för alla. Det behöver finnas en bredd där både spännande lyxiga penthouses i innerstan och goda gröna gårdar i Vivalla ryms.

Som studieväljande ungdom hade jag en bild av arkitektyrket som att det var mycket matte. Men så är det inte, har jag numera förstått. Det är mer ett skapande yrke.

– Det är många som har den bilden. Men vi har specialistkompetenser som stöttar arkitekturen, vi jobbar med byggnadsingenjörer, konstruktörer, planarkitekter och så vidare. Det handlar så klart mycket om byggteknik och sociologi ändå, men en stor del av det vi gör är skapande verksamhet.

Hur påverkar den snabba teknikutvecklingen arkitektyrket?

– Nu för tiden ritar vi i 3D och skapar våra byggnader tredimensionellt från första början. Sen använder vi olika informationssystem som vi laddar våra modeller med. Det har hänt otroligt mycket de senare åren, precis som i övriga samhället. Idag kan man i princip 3D-printa mindre byggnader och det är bara början. I framtiden kommer vi att kunna 3D-printa delar av hus. Jag hoppas att det gör att vi kan skapa energi- och materialsnålare lösningar, men ändå skapa en mångfald och variation i gestaltningen. Vi vill ju skapa unik och organisk arkitektur. I kvarteret Stenen handlar det till exempel om att utnyttja prefabindustrin på ett smart sätt gällande energiprestanda och utformning. I Oset har hållbarhetslösningarna styrt utformningen helt och hållet.

Ibland går man förbi en byggnad och tänker ”hur gick det här till”. Samtidigt tycker folk i gemen ofta att till exempel sekelskiftes- och funkisarkitektur är väldigt fint. Varför inte bara bygga i den stil människor gillar?

– En byggnad ska alltid addera någonting till staden och människorna, ge ett mervärde, men då gäller det att god arkitektur efterfrågas och värdesätts. Om det finns en efterfrågan på god arkitektur så kan vi skapa projekt som får folk att växa, istället för att bara skapa funktion. Det är viktigt att medvetandegöra behovet av goda miljöer. Hur ska länet kunna bli attraktivt och växa om vi inte har attraktiva boendemiljöer, skolmiljöer, och offentliga miljöer?

Har du någon egen stil, som arkitekt?

– Jag tror att det finns arkitekter och kontor som har en utpräglad stil, men för oss på White handlar det alltid om att tolka platsen och förutsättningarna. Arkitektur handlar mycket om att tolka sin samtid och dess förutsättningar. Det är viktigt att inte begränsa sig, att vara nyfiken och lekfull. Hållbarhetskraven kommer att styra allt mer. Hur skapar vi en fasad som är extremt energisnål, hur skapar vi en byggnad enbart genom att återanvända byggelement och material?

Hur mycket arbetar du?

– Jag arbetar i princip måndag till torsdag kväll i högt tempo, jag jobbar ju både i projekt och som kontorschef. Men jag brukar kompensera det med fantastiska helger. Jag jobbar ofta hemma på fredagar och får på så sätt en längre helg som ger balans i livet. På fredag eftermiddag sätter vi oss på Fröken Brogrens veranda och sammanfattar veckan och pratar igenom helgen. Om jag inte hade varit bra på att återhämta mig på helger och semestrar så hade jag nog inte orkat, det är ett högt tempo i byggbranschen. Jag springer en del, det är ett optimalt sätt att träna på. Man behöver inte passa tider, och jag kan reflektera och planera under tiden.

Har du alltid velat vara ledare?

– Inte alls! Det är första gången jag får den här frågan. Jag har inte sett mig som en naturlig ledare, men jag har haft en stark drivkraft att sätta upp mål och uppnå dem och har haft duktiga chefer som har fångat upp det. I vårt yrke är man ledare i sina uppdrag, så det blir en naturlig roll för många av oss. Idag skulle jag inte vilja vara utan varken arkitektrollen eller kontorschefsskapet.

Har du några förebilder som arkitekt?

– Jag är väldigt fascinerad av Zaha Hadid som nyligen gick bort. Hon var en otroligt stark kreatör som utforskade organisk arkitektur och skapade byggnader och varumärken som kunde lyfta en hel region.

Några lokala White-projekt:

Naturum Oset
Karolinska Gymnasiet, om och tillbyggnad
Konserthuset
Kvarteret Stenen
Atlas Copco, nytt kontor
Würths svenska huvudkontor
Mitt gröna kvarter, Vivalla