Tycker du att Örebro växt snabbt de senaste åren? Det är bara början. När politikerna nu dragit upp framtidslinjerna handlar det om ett Örebro med 60 000 fler invånare och sex utvecklingsområden där de flesta av våra nya bostäder finns.

”Där gamla kåkar stodo tätt och skymde ljuset för varandra, dit sågs en dag med stång och spett en skara ungfolk muntert vandra och snart i sky stod damm och boss, då plank och läkt de bröto loss”, skrev Strindberg i Esplanadsystemet 1883 och konstaterade i sin berömda slutfras ”här rivs för att få luft och ljus, är kanske inte det tillräckligt?”.

Det var kanske inte i första hand Örebro på 2000-talet han såg framför sig och att luta oss mot Harald Forss, Torsten Ehrenmark eller Peter Flack ger kanske heller ingen vägledning. Åtminstone inte i det här fallet. Och fallet i fråga är Örebro kommuns nya strategi för arkitektur och byggande som försöker ge en tydligare bild av framtiden för Örebro.

– Jag har som stadsarkitekt för Örebro jobbat aktivt med det här dokumentet det senaste året, tillsammans med flera kolleger och en grupp politiker. Strategin beskriver vilka delar av kommunen som kommer att förändras mest och vilka delar som inte bör förändras, konstaterar Peder Hallkvist.

Den nya strategin lyfter helt enkelt fram viktiga frågor som berör alla nuvarande och framtida örebroare. Strategin omfattar dessutom både staden och landsbygden.

– Det är Örebro ganska ensam om när det gäller den här typen av dokument, påpekar Peder Hallkvist.

Örebro kommuns nya strategi för arkitektur och byggande antogs av politikerna i Programnämnd samhällsbyggnad 31 maj i år. Kommunen har en översiktsplan med arkitektur och byggande i fokus och den nya strategin är ett sätt att konkretisera översiktsplanen – med ambitionen att beskriva en önskad utveckling av staden och av landsbygden inom kommunen.

Örebro har en speciell situation som varande en av Sveriges snabbast växande kommuner och den som har byggt mest per capita de senaste åren. Den utvecklingen kommer att fortsätta och då behövs en tydlighet i planen för utvecklingen, menar man.

Örebroarna har fått vänja sig vid att gamla områden som Norr förvandlats, att det som känts som ”landet” nära universitetet fått se nya hus och kvarter skjuta upp som svampar ur jorden och att nya kommersiella enheter och ytor tagit plats och gett Örebro inte bara ett nytt utan framförallt fler ansikten.

Det här kommer att fortsätta, konstaterar politikerna, och utvecklingen kommer att fortsätta ske och synas i omvandlade industriområden och helt nya stadsdelar men också i mindre tätorter, nya byar och mer ”fri” bebyggelse.

– Det har varit en intensiv och väldig spännande process tillsammans med politiker från samtliga partier och Stadsbyggnads alla olika kompetenser, säger Peder Hallkvist som i rollen som stadsarkitekt också varit projektledare för strategiarbetet och fortsätter: Vi vill med strategin betona samspelet mellan kommunens delar och samtidigt lyfta fram arkitekturens betydelse med fokus på vad den gör och inte främst hur den ser ut.

Ullis Sandberg (s) har, som ordförande i Programnämnd samhällsbyggnad, varit ledande politiker i arbetet med den nya strategin och konstaterar att det inte heller i en snabbt växande stad som Örebro bara handlar om att bygga.

– Vi bygger mycket i Örebro men vi vill också bygga bra. Den här strategin visar vilka värden vi lägger in i gestaltning och arkitektur. En parlamentarisk arbetsgrupp har tillsammans med tjänstemännen arbetat fram programmet. En bred samsyn över partigränser borgar för långsiktighet och transparens vilket också underlättar för de investerare som satsar i Örebros utveckling, sammanfattar Sandberg.

”Mångfald” är ett centralt begrepp när den förvandlade staden och nya centrum och utvecklingsområden binds samman med områden som kallas grön ytterstadsdel, trädgårdsstadsdel och stadsdel i skog och allt ska bidra till ”upplevelsen av en större stad”. Och den upplevelsen lär vi väl i vilket fall märka när dagens 150 000 örebroare har blivit 210 000.

Örebro påverkas i alla väderstreck när 40 000-60 000 fler invånare ska bo här, konstaterar man i rapporten. Förändringarna kommer att vara störst i sex delar av Örebro – de sex utvecklingsområden som man speciellt pekar ut, samtidigt som man konstaterar att övriga Örebro också kommer att förändras. Till exempel konstaterar man att den nuvarande innerstaden kommer att förändras när en ny mer storskalig bebyggelse växer fram längs de ”större centrala trafikrummen”.

Det sker också en utveckling från genomfartsledare till stadsgator och hela innerstaden får en mer stadsmässig miljö och karaktär, tänker man.

Men här är ändå de sex områden i Örebro som kommer att förändras mest, enligt vad man prognostiserar:

1. Södra staden
Området mellan Universitetet, Sörbybacken, Brickebacken, Glomman, Södra Ladugårdsskogen och Marieberg kan utvecklas med fler stadsdelar och kompletteringar som sammanbinder staden i denna del, cirka 13 000–17 000 invånare.

2. Östra innerstaden
Området mellan CV, det  tidigare pappersbruksområdet och Österplan  kan utvecklas som ny innerstad, cirka 10 000– 12 000 invånare.

3. Norra staden
Området mellan Holmen, Boglundsängen, Vivalla, Lundby och Vallby kan utvecklas genom omvandling av och med komplettering i vissa befintliga delar samt med nya stadsdelar som sammanbinder denna del av staden samt med innerstaden, cirka 4 500–10 000 invånare.

4. Västra staden
Området mellan Björkhaga, Västra Runnaby, Mellringe och Nyponlunden samt stråket längs Ekersvägen in mot Markbacken kan utvecklas med nya stadsdelar, kompletteringar och omgestaltade trafikrum, cirka 4 000–5 000 invånare.

5. Sydvästra innerstaden
Området mellan Örnsro, Aspholmen och Gustavsvik kompletteras med  fler arbetsplatser och bostäder som en del i utvecklingen av framtidens innerstad, cirka  2 000–4 000 invånare.

6. Hovsta
Komplettering med nya bostäder i samband med utbyggnad av ny pendeltågsstation, cirka 1 000–3 000 invånare.

Våra nya och gamla centrum
Våra centrumbildningar kommer att få en annan roll, tror man i ”Arkitektur och byggande i Örebro kommun” som är det officiella namnet på dokumentet. Man konstaterar historiskt att de centrum som finns från 1940- och 1950-talen – Rosta centrum och Tybble torg till exempel – har en lokalisering i entrén till respektive bostadsområde och är av det mindre slaget.

1960- och 1970-talens centrum – Vivalla, Oxhagen och Brickebacken nämns – har en central placering i områdena men inga korsningspunkter för genomgående trafik.

– Framtiden för dem kan vara att fortleva som ett slags lokalt centrum med andra funktioner, skriver man i rapporten och exemplifierar; Vivalla är ett exempel på ett centrum där specialiserade butiker tillsammans med sociala funktioner i form av föreningslokaler och ungdomsverksamhet för området har en funktion.

Man jämför med senare centrumbildningar och tar då Behrn arena och området där som exempel.

– Här har ett evenemangsområde kompletterats med bostäder och verksamhetslokaler som riktar sig till såväl de närboende som till ett större omland, konstaterar man.

Rapporten konstaterar också hur de lokala centrumen på landsbygden utarmats.

– De lokala centrumbildningarna på landsbygden har genomgått en omvandling genom åren, från att ha haft ett rikt utbud av nödvändiga servicefunktioner, till att idag ha ett betydligt mer sparsmakat utbud och innehåll. Livsmedelsaffärerna liksom den grundläggande kommersiella och offentliga servicen har gradvis försvunnit från de mindre orterna, konstaterar man.