Vad är man när man inte längre gör det man var bäst på? Det är en fråga det tidigare fotbollsproffset, tv-kommentatorn, skribenten och örebroaren Pelle Blohm ställer sig i sin nyligen utkomna självbiografi ”Blohm står när de andra faller”.

Boken är Pelle Blohms andra efter hans bok om tiden som fotbollsproffs i Kina, Pionjär i Mittens rike, som kom 2005.

– Egentligen känns det ändå lite som en debutbok eftersom jag tycker den är bättre skriven och mer speciell i och med att det är en självbiografi, konstaterar Pelle Blohm.

Han har svårt att säga när han egentligen började skriva den eftersom vissa texter funnits i hans blogg eller publicerats som krönikor.

– Ur en aspekt så har jag väl hållit på med den i 15 år, men arbetet att knyta samman de olika texterna till en helhet, det började jag med runt jul förra året, så på ett annat sätt så har arbetet gått väldigt snabbt, berättar han.

Boken är uppdelad i två delar, där den första är en rak berättelse från när han föddes, via karriären som fotbollsproffs fram till idag, och den andra delen är, som han säger, den vuxne mannens reflektioner över det som hänt, känslorna kring att lämna fotbollen och livet efteråt med toppar och dalar.

– I februari började jag med crowdfunding för boken, och det tog bara tre dagar innan jag hade nått målet, så det känns ju som lite cred för mitt arbete och ett bevis på att folk vill läsa det jag skriver, säger Pelle Blohm.

Boken är öppen och självutlämnande med bland annat funderingar kring detta med att ständigt bli sedd först som fotbollsspelaren och sedan ”han som pratar fotboll i tv, något som han tyckt har varit jobbigt ibland.

– Visst kan jag prata fotboll med människor en stund om de vill det, men jag har ju så många andra intressen och saker jag vill prata om. Jag har också insett under arbetet med boken att det är en väldig skillnad i hur människor upplever mig, och hur jag egentligen är. Jag har ofta setts som en stark och självsäker människa när jag, utanför fotbollen och ishockeyn där jag ju var bra, egentligen har varit väldigt osäker och blyg, och det kan jag fortfarande vara, berättar Pelle Blohm.

Pelle Blohm berättar att han aldrig ångrat att han slutade med fotbollen när han gjorde.

– Men det finns korta ögonblick, i synnerhet när det är en viktig match, på hösten när det duggregnar lite och strålkastarna tänds runt planen då jag kan känna ett kort sting av hur häftigt det var att gå ut på planen, det är ju lite som för en skådespelare att gå ut på scenen, men så minns jag allt hårt arbete och träning som låg bakom varje match, och det känner jag ingen saknad efter, avslutar Pelle Blohm.