Städer konkurrerar om att attrahera invånare och kapital. En konkurrens som till stor del avgörs av livskvaliteten. Nu har Örebro utnämnts till årets stadskärna, årets friluftskommun flera gånger i rad, årets kvalitetskommun och årets miljöbästa kommun och alla dessa utmärkelser pekar klart och tydligt i en och samma riktning – Örebro erbjuder en väldigt hög livskvalitet. Dessutom bär staden runt på en uttalad vision om att vara Skandinaviens mest attraktiva medelstora stad, och kanske är det därför Örebro idag är en av de snabbast växande kommunerna i Sverige. Dagens 142 000 invånare ökar med cirka 2 000 per år.

Vi samtalade med stadsarkitekt Peder Hallkvist för att skaffa oss bättre förståelse för hur Örebros framtid ser ut och hur vi tacklar de utmaningar man ställs inför längs en väg med starkt tillväxt.

Örebros vision är att bli Skandinaviens mest attraktiva medelstora stad, tycker du vi redan lever upp till det? Eller vad behöver vi åstadkomma för att nå dit i närtid?

– Väldigt mycket har hänt under de senaste åren som har gjort Örebro till en ännu attraktivare stad. Man ser det på hur örebroarna använder staden, speciellt sommartid då staden fullständigt exploderar av människor på uteserveringarna och på Open Art och alla andra olika evenemang, men också vintertid med O, helga natt, nyårsfirande och annat som händer. Området kring Rynningeviken har också blivit en plats som drar väldigt många Örebroare året runt. Vi märker också att Örebros popularitet ökar genom att fler turister kommer hit. Så jag tycker vi är på god väg att bli en väldigt attraktiv stad. Om vi är på väg att bli den mest attraktiva staden i Skandinavien är givetvis omöjligt att säga. Det beror på vem som tycker och vad man mäter. Men, med tanke på alla utmärkelser vi fått har någonting ganska stort helt klart hänt med Örebro de senaste åren.

– För att helt uppfylla visionen att bli den mest attraktiva staden i Skandinavien, för vi är nog kanske inte där än, så måste vi se till att den blir ännu mer attraktiv för fler. Det är risk att vissa grupper glöms bort och att vi som planerar staden inte alltid lyckas ta oss utanför vår egen box när vi tänker utveckling. Vi måste ha många olika perspektiv som täcker in flera samhälls- och målgrupper. Alla som bor här har inte samma möjligheter. En del har inte möjlighet att sitta och njuta av staden på en uteservering, gå på teater eller konsert eller ta sina barn till Gustavsviks äventyrsbad. Vi som bor här har olika förutsättningar och intressen, olika åldrar och kommer från olika kulturer. Om vi utgår från den mångfalden och lyckas möta fler behov och skapa plats för fler olika intressen tror jag vi har väldigt goda chanser att bli en av de absolut bästa städerna i Skandinavien.

– En annan viktig sak är också att vi måste bli bättre på att berätta om vilken fantastisk stad det är, för många i andra delar av landet är nog Örebro fortfarande en ganska anonym stad. Men jag upplever redan nu att det är på väg att ske en förändring även med det.

Örebro växer med ungefär 2 000 invånare per år vilket medför en del utmaningar. Om man vill att innerstaden ska växa så finns möjligheterna att göra staden tätare eller högre. Men finns det ett mål om att bygga ut innerstaden eller ska bostäder för den framtida befolkningsökningen bara placeras i ytterområden som Södra Ladugårdsängen och liknande?

– Vi strävar efter att så många som möjligt ska bo inom tre kilometer från centrum. Då kan man nå stadskärnan till fots eller med cykel. Det är viktigt att fler bor och arbetar nära stadskärnan för att handel, kultur och annat ska utvecklas och för att stadskärnan ska bli en ännu bättre mötesplats för hela Örebro. Det finns fortfarande områden nära centrum som i framtiden kommer att bebyggas med många bostäder och kontor, exempelvis Österport, CV-området, Gustavsvik och delar av Holmen och Aspholmen.

Börjar stadsnära tomter att bygga på ta slut? Gamla bussdepåer, pappersbruk och så vidare. Det känns som det mesta har tagits vara på under en ganska kort period.

– Det finns fortfarande chans att bygga väldigt många bostäder och arbetsplatser i stadsnära lägen, men det är sant att antalet obebyggda tomter i centrum börjar ta slut. Den stora utvecklingen kommer ske i omdaningsområden, som Pappersbruket, Örnsro och som jag nämnde Österport, CV-området, Aspholmen och Holmen. De här områdena kommer att bebyggas med hög täthet eftersom marken är dyr att exploatera för att det krävs sanering av marken och att lägena är så centrala.

Innerstaden har också förtätats en del genom att det byggts på några friliggande ytor, men när man förtätar befintlig stadsbild innebär det väl problem med parkeringsplatser och ytor för staden att andas?

– Ja, parkering är väldigt ytkrävande och kan innebära att friytorna där man kan umgås och leka blir begränsade. Därför kommer mycket parkering i framtiden hamna under marken eller i parkeringshus så att man istället kan få gröna innergårdar och parker och levande torg.

Om vi ser lite längre in i framtiden, vad ser du för framtida ”nya” stadsdelar som Södra Ladugårdsängen? Åt vilken eller vilka riktningar kommer Örebro växa?

– Vi har som mål att nya stadsdelar ska växa fram i alla riktningar, men så nära stadskärnan som möjligt. Vi planerar för områden norrut, bland annat området vid Heden-Björklunda vid Mellringe, och Vallby norr om Boglundsängen. Söderut planeras stora områden bland annat söder om Glomman och Adolfsberg. Samtidigt kan ny bebyggelse binda ihop befintliga stadsdelar och samhällen som finns längre ut bättre med staden, exempelvis Hovsta och Ekeby-Almby. Vi håller just på med en ny översiktsplan som kommer att beskriva stadens utveckling i ett 25-årsperspektiv och som visar vilka nya stadsdelar vi tänker oss ska växa fram.

Nu ser vi stora förändringar av samhället, med stora flyktingströmmar bland annat, som påverkar utvecklingen av staden. Bygger man bara en stad för de som har råd med nyproducerat inom tre kilometer från Stortorget?

– Vi är en av de kommuner som bygger mest just nu. Men det är främst för de grupper som har den ekonomi som krävs för att ha råd med en nyproducerad lägenhet i en relativt hög prisklass. Än är marknaden inte mättad för den målgruppen. Samtidigt vet vi att det totalt sett är en jättestor byggnadsvolym som kommer att behövas och den omfattar många fler samhällsgrupper och många av dem har relativt låg betalningsförmåga. Nyproduktion sätter igång flyttkedjor och kan frigöra en viss mängd äldre bostäder i en lägre prisklass, men de kommer inte att räcka för alla som är beroende av låg boendekostnad. Det finns därför ett stort behov av både äldre och nya bostäder med en lägre boendekostnad än vad som finns på marknaden idag. Det är en av våra största utmaningar.

– Svaret på billigare bostäder har hittills handlat mest om att göra mer yteffektiva lägenheter, där varje rum är mindre och att använda enklare material. Jag tror att man måste se till många olika slags åtgärder, där yteffektivitet och material är några av dessa. Det kommer troligtvis att krävas mer drastiska insatser på regeringsnivå som har fokus på bidrag och ekonomiska incitament kopplat till byggande av nya boendealternativ för att det ska kunna ske större förändringar. Det kan också handla om förändringar av skatter och annat för det ska vara mer attraktivt exempelvis för äldre att sälja sin villa, vilket kan sätta igång flyttkedjor i större skala än idag.

– När det gäller byggande av bostäder för flyktingar är det en fråga som också måste hanteras med flera olika åtgärder, alltifrån tillfälliga moduler till mer permanenta lösningar. Det är just nu svårt att veta hur stort behovet kommer att vara, men det är helt klart en mycket aktuell fråga som kräver ett samarbete mellan flera aktörer.

Är det bara bostadsrätter som produceras, jag gissar att man vill sträva efter någon slags balans med hyresrätter?

– Det behövs en blandning av hyresrätter och bostadsrätter. Vi har en hyresrättstradition här, folk uppfattar det som attraktivt och byggherrarna verkar också tycka det så vi har en bra blandning. Man kanske också har förändrat synen lite på vad hyresrätter står för. Vi har inga problem med blandningen men däremot med boendekostnaden för nyproducerat – oavsett om det är hyresrätt, bostadsrätt eller villa. Tidigare såg man hyresrätten för den som hade en begränsad ekonomi men pratar man nyproducerat så är det nästan ingen skillnad. Hyrorna är väldigt höga. Utmaningen är att få ett varierat utbud på kostnadsnivå.

Kanske en konstig fråga här men finns det möjlighet att låta arkitekturen sväva ut lite och ge ett nytt område, jag tänker på gamla industriområden och liknande, Aspholmen kanske, att ge det en speciell karaktär? Kan staden, och skulle staden vilja, styra utvecklingen i en speciell riktning?

– Vi måste ha större fokus på vad arkitekturen gör för oss, inte bara på hur den ser ut. Arkitekturen måste göra mer i framtiden eftersom städerna blir mer förtätade och komplexa och våra behov blir mer olika. Det som byggs idag känns ofta stöpt i en mall, det är också väldigt trendkänsligt och riktat till ett fåtal målgrupper.

– Vi behöver både riktigt god vardagsarkitektur som rymmer bostäder och arbetsplatser till rimliga priser och mer utstickande arkitektur som inspirerar oss och får oss att lyfta blicken. Det finns stora möjligheter att testa nya grepp och utveckla nya former för boende och arbetsplatser i många områden i Örebro. Speciellt i omdaningsområden där det inte finns så mycket runtomkring som kan påverkas. Jag ser framför mig att arkitekturen i den typen av områden kan ha en annan skala och arkitektur än i andra stadsdelar och det skulle kunna ge området en helt egen karaktär och påverka hela Örebro som stad.

– Vi försöker påverka byggbolag och arkitekter att skapa större variation när det gäller bostäder och arbetsplatser. Och de kommer själva med förslag på nya sätt att tänka. Det finns helt klart möjligheter att utveckla arkitekturen på många sätt, bara man lyckas göra det på ett sätt som samspelar med resten av staden. Vi har gjort en handlingsplan för stadens byggande där vi beskriver hur vi tror att det ska gå till.

Många tänker nog höjd när man pratar om att bygga ut innerstaden och öka tätheten. Men då tänker man kanske inte lika mycket på samspel med övrig bebyggelse och livet mellan husen.

– Höga byggnader har inte så stor inverkan på täthet som man tror, det medföljer ju bieffekter. Huset behöver större plats runt omkring, man ska tänka på skuggor, vindar och så vidare. Och det är ofta ganska dyrt att bygga höga hus över ett visst våningsantal men vi ser gärna höga byggnader i vissa lägen där vi vill markera en viktig plats. Det skulle kunna vara vid universitetet, Resecentrum, vid Conventum eller ett nytt stadsdelscentrum. Det finns en tradition här i Örebro att markera ett centrum, som i Baronbackarna, Rosta och Vivalla.

Finns det några förslag på ritbordet?

– Kvarteret Stinsen på 26 våningar har vi gjort en detaljplan för. Det ligger centralt, i anslutning till Conventum. Här har vi gjort en utförlig utredning med hänsyn till den stora påverkan som byggnaden skulle ha på omgivningen och vi kom fram till att vi tror att det skulle funka bra utifrån just de förutsättningar som gäller på den platsen.

– Man behöver både vardagsarkitektur, en trivsam miljö folk känner sig trygga i, samt ikonbyggnader. Något som får en att lyfta blicken och som symboliserar framåtanda. Det är viktigt som invånare, att vara stolt över sin stad. Då är byggnader viktiga, både nybyggt och våra vackra äldre byggnader som kyrkor, rådhus etcetera.

I takt med att vi förbrukar resurser har vi blivit mer medvetna. ”Hållbarhet” är idag ett modeord. Men när ni pratar hållbarhet när det kommer till stadsbyggande, vad pratar ni exakt om då? Pratar man endast om hållbarhet i fråga om miljö, eller pratar man om att bygga en hållbar idé när det kommer till stadsplaneringen?

– Hållbarhet hade tidigare mest fokus på tekniska system, energivärden och vilka material man använder. Idag pratar man mycket om social hållbarhet, om livsstilsfrågor, konsumtion med mera. Hur vi lever våra liv och vad vi prioriterar påverkar väldigt mycket hur vi använder jordens resurser. Till exempelvis hur stor yta vi bor på, om vi använder bil eller cykel, om vi känner oss tvungna att slänga ut våra gamla kök för att sätta in nya. Social hållbarhet handlar mycket om att bygga städer så att många får tillgång till mycket och att det ska finns goda möjligheter att möta varandra. Många städer är idag väldigt uppdelade i olika funktioner och olika människor och det gäller även Örebro. Det är en stor utmaning att bryta sådana mönster. Attraktiva städer som lockar både människor och företag är städer där det är lätt att mötas och umgås och där det finns hög tolerans för olika människors sätt att leva.

En sak jag tänker på är hur mycket input örebroarna själva egentligen har på hur deras stad utvecklas? Hur gör invånarna ifall de vill göra sin röst hörd?

– Varje gång vi gör en detaljplan så annonseras det i media och allmänheten har möjlighet att säga vad de tycker om förändringen. Detaljplaner görs i flera steg så möjligheten att påverka finns. Men även om vi bjuder in till öppna dialogmöten är det ofta svårt att locka folk.

– Kanske skiljer sig också viljan att påverka. Självklart engagerar människor sig i det som rör dem närmast. Där man bor, där ungarna går i skolan och så vidare. Det svåra tycker jag är att involvera människor i mer komplexa frågor som gäller stadens utveckling i stort. Vi ska revidera översiktsplanen från och med nu och då kommer vi ha många öppna dialogmöten angående en mängd frågor som handlar om utvecklingen av Örebro. Förra gången vi reviderade översiktsplanen var det inte helt lätt att få folk att engagera sig i de större frågorna men det är såklart lätt att förstå. Det kan vara svårt att förhålla sig till stora komplexa frågor och stora investeringar. Det kan vara exempelvis frågan om ett sammanhängande cykelnät. Många tycker nog det är jätteviktigt, men kanske är det inte så enkelt att tycka till om större strukturer, det finns ofta en tröskel för att sätta sig in i problematiken. Dessutom är folk är upptagna och gör andra prioriteringar med sin tid.

Hur marknadsför ni dessa dialogmöten?

– Vi har ofta tagit i ganska mycket. Vi har annonserat i lokaltidningen, satt upp skyltar, försökt att få media att intressera sig för frågorna. Vi har hyrt olika lokaler i varuhus för att informera och nästan dragit in folk i lokalen.

Brukar ni ha ett specifikt ämne som fokus eller flera saker på samma gång?

– Det är olika. Det kan vara fokus på trafikområdet, ibland fokus på boende. Ibland är det en geografisk begränsning, ett område. Vi hade ett möte om järnvägen och alla områden som angränsar till järnvägen. Vi satte upp banderoller, vi satte upp mäklarskyltar i parker där vi skrev ”vad tycker ni vi ska göra här”. Vi gjorde en webbsida. Vi la hundratals timmar på att svara på alla frågor som kom in. Vi gjorde en film där jag går runt och berättar om olika tankar vi har. Den var mest riktad till yngre personer och uppmuntrade till att man skulle göra egna filmer med tankar och idéer.

– Så vi gör väldigt mycket men det är inte alltid så enkelt att nå fram, speciellt i de komplexa frågorna. Samtidigt blir vi också ofta inbjudna till intresseföreningar, skolor, universitetet och företagarföreningar. Så det är ju också en ständig dialog med medborgarna på det sättet.

Möts ni ofta av motstånd när det gäller projekt?

– Det brukar i så fall oftast handla om gator. Vi mötte protester mot att öppna gator som varit stängda för biltrafik. När man öppnar en gata så kommer ju folk som bor intill att påverkas såklart. Det här var i flera olika stadsdelar och här hade vi också satt upp skyltar. Vi fick ett enormt engagemang, folk skrev till och med på skyltarna.

– Reaktioner kring trafik och gator är ett intressant fenomen, eftersom människors åsikter kring vad som är rätt och fel skiljer sig så mycket. Det fanns folk som förespråkade öppnandet av en gata, men de bodde på andra platser och såg nya möjligheter att ta sig fram. Medan de som bodde närmast gatan var emot. Man får göra en avvägning. Och man ska komma ihåg att de som gör sin röst hörd är ofta dem som är negativt inställda, de som tycker att något är bra hör väldigt sällan av sig.