Han har blivit utnämnd till Sveriges nästa Ronnie Peterson och är en av de snabbaste racerförarna i landet. Örebrosonen Richard Göransson har nått stora framgångar i bland annat gokart och rally men främst gjort sig ett namn som STCC förare. Med 37 segrar och fyra mästerskapstitlar inom STCC har han knipit platsen som den mest framgångsrike svensken genom tiderna. För tillfället laddar han inför sommarens tävlingar. Vi ringde upp honom för att snacka om örebroarnas oförmåga att köra i rondeller, trasiga ryggkotor och indragna körkort.
Vad gör du just nu?
– Det är lågsäsong nu så jag förbereder inför sommaren. Jag gör allt som jag inte hinner i sommar nu, mycket administration, events som ska planeras, kalendrar och fysträning. Jag kommer eventuellt att åka till Tyskland över helgen för att träna.
Vilket är det bästa tipset du kan ge till en vanlig bilförare?
– Oj … Att inte vara stressad. Att vara uppmärksam på vad som händer runtomkring en.
Skulle du vara den där jobbiga ”baksäteschauffören” om jag tog med dig på en biltur?
– Nej, jag orkar inte det, alla är vi olika på att köra. Men blir det för jobbigt sätter jag mig vid ratten själv.
Vad stör du dig mest på i Örebrotrafiken?
– En grej: att vi inte kan köra i rondeller. Jag bodde i England förut, där förstår de rondellkörning. Ska man svänga vänster bör man välja vänsterfil.
Brukar du drabbas av roadrage?
– Nej, jag är lugn. Överdrivet lugn.
Vad hade du gjort om du inte sysslat med racing?
– Det är alltid jättesvårt att svara på. Det är tillfälligheter som avgör vad man börjar med och fastnar för. Jag anar att jag hade hållit på med sport i någon form. Och jag tycker om hantverk.
Jag läste att du efter en krasch i Danmark fick frakturer på två ryggkotor. Blir du inte avskräckt efter en sådan incident?
– Just då är man väldigt avskräckt, när man ligger i en sjukhussäng. Men det är ju det här jag vill hålla på med, så en sådan händelse får mig snarare att bredda vyn och kolla vilka förberedande åtgärder man kan vidta för att skydda sig.
Hur känner din familj inför att du håller på med racing?
– De stödjer mig, det är inget konstigt. Racing har funnits med sedan jag och min fru träffades. Men det är klart att de är oroliga ibland.
Du har en dotter, har hon åkt med i bilen?
– Nej hon är för liten än. Men det kommer säkert, hon brukar säga att jag ska gasa när vi åker vanlig bil.
Skulle du uppmuntra eller avråda henne att följa pappas fotspår?
– Jag skulle supporta henne i vad hon än ville hålla på med, det får vi se den dagen. Men det är ju en enormt kostnadskrävande sport i unga år. Det är väl kanske inte det man önskar sig som förälder.
När kunde du börja försörja dig på racing?
– Sedan 2005 har jag gjort det här på heltid.
Har du haft några ”vanliga” jobb?
– Jajamen! Jag har bland annat jobbat på bensinmack och som tidningsbud.
Du slutade på plats 38 i Svenska Rallyt, är du nöjd med din placering?
– Jaha. Jag har faktiskt ingen koll på vilken plats vi kom på, vi körde sönder bilen och kunde därför inte köra alla sträckor. Vi var bland de tio bästa på första sträckan, det var vårt mål att placera oss i topp tio och om bilen inte hade strulat tror jag att vi hade kunnat hålla det hela rallyt. Men jag är jättenöjd med Svenska Rallyt som helhet och med mina sponsorer.
Hur förbereder du dig inför tävlingar? Har du några ritualer eller konstiga tvångstankar?
– Nej, inget speciellt. Jag brukar lyssna på vad jag känner för stunden. Ena gången gillar jag att ta det lugnt, andra gånger vill jag vara aktiv. Jag är inte nitisk men har kärt känna mig själv ganska bra.
Vilket underlag är roligast: snö, grus eller asfalt?
– Allt har sin tjusning men min profession är att jag är extremt duktig på asfalt, så det gillar jag lite extra.
Vad kör du för bil till vardags?
– BMW, jag har inte så mycket val …
Har du åkt dit för fortkörning någon gång?
– Ja, jag blev av med körkortet en gång. Jag har åkt dit för fortkörning två gånger, det är nog som vilken normalsvensk som helst som åker 6000 mil per år.
Hur fort körde du när körkortet rök?
– Jag åkte 82 km/h på 50-väg utanför Skogaholmsfabriken i Baronbackarna, klockan elva en torsdagkväll.