När Örebrofödda Maria Sveland skrev boken ”Bitterfittan” 2007 anade hon inte den enorma uppmärksamhet boken skulle komma att få, både på hemmaplan men även internationellt.
”Bitterfittan” var gnistan som behövdes för att tända den långt försenade debatten om jämställdhet i Sverige – någonting som fortfarande är högaktuellt. Maria Sveland är född och uppvuxen i Örebro, men bor numer i Stockholm. Hennes böcker har satts upp på Örebro Stadsteater och tidigare i höstas tilldelades hon Örebro läns Kulturpris.
– Det känns otroligt roligt och hedrande. Jag har alltid sagt att man knappast blir profet i sin egen hemstad, men nu får jag väl revidera det, skrattar Maria Sveland.
Framgångarna med ”Bitterfittan” för ett decennium sedan innebar att hon kunde ta tjänstledighet från sitt arbete på Sveriges Radio och koncentrera sig på skrivandet. I dag är hon framgångsrik författare och i våras kom ”Bitterfittan 2”. Frågan är vad som hänt under de tio år sedan den första delen?
– Jag har då och då tänkt på Sara, vad som egentligen hände med henne och Johan och deras jämställda ideal som var så svåra att omsätta i praktiken. Jag har skrivit en massa andra böcker under de här åren och hade egentligen ingen tanke på att göra en uppföljare förrän för två-tre år sedan när jag på allvar började leka med tanken. Sedan växte det fram en ganska självklar berättelse som på många sätt blev en naturlig fortsättning till ettan, berättar Maria.
Det är inte alltid en välsignelse att ens debutroman blir ett så pass framgång som ”Bitterfittan” var. Maria Sveland ser däremot positivt på att den togs emot så väl som den gjorde.
– Den har absolut varit en fördel. Många läsare har fått en lojal relation till mig och mina böcker, och velat läsa mer. Sedan dess har det rullat på. Jag är otroligt glad och tacksam för framgångarna med Bitterfittan, säger Maria.
”Det är kvinnor som ofrivilligt blir en sorts familjens projektledare som har koll på alltifrån vad som saknas i kylen till vilket av barnen som har idrottsdag i skolan.”
Vilka är de tydligaste skillnaderna i dagens samhälle jämfört med när du skrev Bitterfittan?
– Inte särskilt många tyvärr. Jag tror fortfarande de flesta heterosexuella parrelationer kämpar med att få till en rättvis uppdelning av hem och hushåll. Och jag tror fortfarande att de flesta upplever att det är svårt. Om vi tittar på statistiken så visar siffrorna svart på vitt att det fortfarande är kvinnor som gör cirka 45 minuter mer än män i obetalt arbete i hemmen varje dag. Det är kvinnor som tar ut cirka 75 procent av föräldraledigheten. Det är kvinnor som i högre grad än män vabbar och jobbar del- eller halvtid för att kunna hämta och lämna barnen på förskola och skola. Det är kvinnor som ofrivilligt blir en sorts familjens projektledare som har koll på alltifrån vad som saknas i kylen till vilket av barnen som har idrottsdag i skolan. En sorglig konsekvens av den här ojämna fördelningen är att kvinnor blir mer utbrända och sjukskrivna för psykisk ohälsa. Man orkar helt enkelt inte jobba dubbelt och vara ensam med allt det här tidskrävande arbetet. Så tyvärr har vi fortfarande en hel del kvar att fixa innan vi kan prata om ett jämställt samhälle.
Vad är du mest rädd för i dag?
– De olika varianter av högerpopulistiska, nationalistiska, nyfascistiska och rasistiska rörelser som just nu växer över hela Europa och inte minst i Sverige. Det är ofattbart att vi är så historielösa att vi låter det ske än en gång.
