En gång i tiden stod Sverige för en tredjedel av all järnproduktion i världen. Löa hytta, beläget mellan Lindesberg och Kopparberg, var en platserna där produktionen fanns.

Riksväg 50 slingrar sig mjukt mellan kullarna i riktning mot Lindesberg. Rapsgula åkrar passerar förbi bilfönstret och betesfält med häst- och kohagar kantar också vägen när bondgårdarna passeras på rad. En gammal mjölkpall fylld med plåtkärl skymtar hastigt förbi i backspegeln. Vi har passerat Lindesberg med några mil och börjar närma oss Löa hytta. Idag är byn uppdelad i Östra och Västra Löa med riksvägen som avdelare. Annas café ligger bara ett stenkast från avfarten mot Östra Löa och Löa hytta. Här finns både badbrygga och en rejält tilltagen uteservering. Trähusen längs vägen mot hyttan är som hämtade ur en Astrid Lindgren-saga med sina vita knutar.

Järnproduktionen vid Löa hytta upphörde redan 1907 och idag är hyttan restaurerad så som den en gång såg ut på 1890-talet. Allt tyder på att det redan under Medeltiden fanns järnproduktion här och som mest framställdes det cirka tio ton järn per dag. Här har alltså järn framställts i minst 500 år och under Stormaktstidens Sverige (1611 till 1721) var järnet från Bergslagen en stor exportvara och en viktig ekonomisk faktor för landet. Kvarnen och sågen vid hyttan i Löa är också bevarade och dessa bidrar ytterligare till att förstärka bilden av arbete och vardag i bergsmansbyn. I hyttan fattade hyttelaget gemensamt beslut om drift, inköp och reparationer och det unika för Löa är att hyttelaget aldrig har upplösts. Enskida Löabor är alltså fortfarande delägare i hyttan och en hyttstämma hålls årligen. Löa hytta är öppen dagligen med guidningar från juni månad och fram till mitten av augusti. Guidningen sker under ledning av hyttfogden, som berättar hur bergsbruk och järnhantering gick till förr i tiden.