Han är en klassisk löpstark tvåvägsspelare som både skaffat sig rutin från proffsspel i Holland och en januarivända med landslaget. Men 28 år fyllda har Johan Mårtensson inga sådana drömmar längre. Det är ÖSK och Allsvenskan som gäller numera.
Han kom från division 1-spel till Gais sommaren 2008 och etablerade sig snabbt som en viktig kugge i det grönsvarta laget. Tränaren då hette Alexander Axén och det var förstås en bidragande orsak till att han valde att skriva på för Örebro SK inför den här säsongen.
– Alexander är en öppen människa som har närheten till spelare, vilket man inte kan säga om alla tränare. Det tilltalar mig att man kan vara personlig med honom. Sedan har han även en tydlig och bra idé om hur vi ska spela. Jag var nånstans 19-20 år när jag kom till Gais och var lite ojämn i början, men om jag gjorde två sämre matcher så fick jag ändå spela den tredje och det gav självförtroende, berättar han över en kopp kaffe.
Den här säsongen har han gått direkt in och tagit en startplats i ett Ösk som blandat och gett.
– Nöjd blir man väl aldrig. Visst hade vi velat ligga högre upp i tabellen så här långt men vi har väl inte varit tillräckligt bra för det, så vår position (inför uppehållet, reds.anm.) speglar väl säsongen. Själv har det väl varit lite upp och ned precis som för laget. Vi fick en bra start men hade sedan en lite för lång dipp innan vi kunde avsluta bra. När det går bra i matcherna går det oftast bra för en själv så det hänger ihop, konstaterar han.
Han beskriver sig själv som en hårt arbetande mittfältare som är bra med båda fötterna och är passningsskicklig. Rollen han fått i Ösk påminner en del om den som Robert Åhman-Persson hade förra året.
– När vi har bollen ska jag vara mer offensiv och kunna löpa in i boxen ganska ofta. När vi inte har boll ligger jag i linje med Nordin och är mer defensiv. Rollen skiljer sig en del från den jag hade i Helsingborg. Där spelade vi en rak 4-4-2-modell där jag hade Nordins roll och fick ta det defensiva ansvaret.
Tiden i Holland ser han tillbaka på med positiva känslor men det är inget han drömmer om idag.
– Det var kul och det var en annorlunda fotboll, inte så taktisk. I Holland handlar det mycket om att vinna och göra det snyggt. Många gånger är det viktigare att hålla i bollen och styra spelet än att komma till avslut. Men i Sverige har det blivit mer possession-fotboll de sista åren. Det var ett rakare spel förut men det har förändrats. Sundsvall är ett exempel på lag som vill hålla i bollen mer.
Inför det sista kontraktsåret i FC Utrecht fick han beskedet att det skulle bli svårare att få speltid. En ny spelare hade värvats in på hans position så efter mycket övervägande valde han att vända hem till Sverige igen och valet föll på Helsingborg. Tränare var en viss Henrik Larsson men Johan vill inte prata om honom utan konstaterar bara att det inte blev någon bra sejour.
– Det var en klubb det blåste om, inte bara fotbollsmässigt. Det fanns ingen harmoni och Helsingborg är ju en storklubb så de var inte vana att ligga där i botten. Som spelare tänkte jag inte så mycket på att det gick tungt, men kanske påverkas man undermedvetet, funderar han.
Numera trivs han med fotbollslivet igen, både i Ösk och i Örebro som stad.
– Örebro är en mysig stad, särskilt på sommaren. Jag hade rätt dålig koll innan. Jag är ju från Skövde som inte är så långt härifrån så jag borde ha varit här mer när jag var yngre. Men det blev mest att man åkte till Göteborg, åt andra hållet.
Drömmer du om landslaget fortfarande?
– Nej, jag har inga tankar på det eller att flytta utomlands. Jag har fått en nytändning nu i en annorlunda roll i Ösk. Det är kul att spela fotboll igen.
