Det är torsdag förmiddag, 17 december. Inger Salomonsson är nöjd. Hon har precis blivit visad runt i byggdammet på före detta NA-borgen, blivande Clarion Collection Borgen. I stort sett allting är färdigt, städat, och fönstren är putsade.
Två veckor senare, 1 januari, ska Clarion ta över driften och den 15 februari ska hotellet öppna. På lördagen ringer telefonen. Ett varmvattenrör, ett stort sådant, har sprungit läck kvällen innan.
– Som tur var drog värmen igång brandlarmet, annars hade det stått och runnit hela helgen, berättar Inger Salomonsson.
Skadorna blev ändå omfattande. Ett antal rum blev förstörda.
– Vi fick skära upp och slänga helt nya heltäckningsmattor. Riva upp och ta bort helt ny parkett. Vi fyllde tio containrar med material.
I ”sann Choice-anda”, enligt Inger, tog man ändå beslutet att öppna som planerat – men med färre rum.
– Och det har gått jättebra. Vi har stängt av de drabbade korridorerna och än så länge har ingen märkt att de bor i en byggarbetsplats.
Vissa dagar tänker hon att det kanske var meningen – för att öppna ett nytt hotell är ingen barnlek. Rutiner och medarbetare ska jobbas in, relationer stärkas, scheman rullas ut. I slutet av mars öppnar de sista rummen.
Ingers hotellbana började uppe i Åre, där hon gick på turisthotellskola. Det här var i mitten på 1970-talet.
– De flesta som jobbar här var inte ens födda då!
Hon tror att det som lockade med yrket var en bild av att det var lite flashigt, lite flärdfullt. Sådär som man ofta uppfattar serviceyrken – man förstår inte hur mycket slit det ligger bakom. Att serva andra människor har aldrig varit någonting ofint för Inger.
– Jag servar dig och du servar mig. Jag bär fram en kaffe och du gör en tidning. Jag ser inte någon större skillnad i det.
Hon minns när hon i början av karriären servade läkare på en bankett. Det var gåsmiddag, silverbrickor, vita servetter.
– Så ska man presentera maten. Gåslever, inälvsmat. Vi stod i köket och sa “vilken del är njuren, vilken är levern?”. Då sa en av servitriserna: ”Hörni tjejer, de är ju läkare, det vore väl konstigt om de inte ser skillnad på njure och lever”.
Att olika yrken har olika status i folks ögon är inget nytt. Men det perspektivet köper inte Inger.
– Vem bestämmer att service på det ena eller andra sättet är bättre eller sämre än något annat? I hela mitt liv har jag serverat frukost, stått i reception, och bäddat sängar. Även om jag numera sitter med administration, fakturor och prognoser så är det ju service det med. Många har lite av attityden att människor som arbetar inom hotell- och restaurangbranschen är lite mer tjänare än andra. Men det är väl ingen skillnad mot att jobba i klädbutik och hämta byxor i olika storlekar, eller något annat jobb.
Många tror att hotellbranschen är lite enklare, flamsigare, än vad den verkligen är, säger Inger. Man ser inte det slit som krävs bakom kulisserna för att saker ska funka. Att arbeta i hotellbranschen är att träffa människor när de är, eller åtminstone mår, som bäst.
– På hotell träffar vi nästan bara människor som mår bra och är glada och nöjda. Jag kan ibland tänka “vad lätt vi har det jämfört med många andra”. Det är klart att folk kan bli sjuka eller få tråkiga besked, men det är skillnad mot att jobba i till exempel sjukvården. På sjukhus åker man ju hem när man är frisk, hos oss åker man hem om man blir sjuk. Vi har det lätt, kan jag tycka.
Inger är från Lindesberg från början och som så många andra som lämnar hemstaden trodde hon att hon aldrig skulle flytta tillbaka. Men efter sejourer i Tanumshede, Lysekil, Borgholm och språkstudier i Frankrike kom hon hem och började jobba extra på Linde Stadshotell. Det ena ledde till det andra, hon blev platschef, fick börja lägga schema, sköta administration. Sedan blev hon kvar. 1996-1997 var det dags att gå vidare. Inger sökte jobb som receptionschef på Hotel Eurostop.
– Jag tyckte att det lät lagom. Arbeta måndag-fredag och ha en stab att ta hand om. Det var spännande, en lagom stor box för mig.
Efter ett och ett halvt år fick hotellets dåvarande direktör ett toppjobb i Malmö och frågade om Inger ville ta över. Första gången sa hon nej. Andra gången “vi kan väl prata om det”.
– I samma veva började man tala om att hotellet skulle in i en stor internationell kedja och då blev det spännande.
Den stora internationella kedjan var då inte lika stora Choice Hotels, med norska Petter Stordalen vid rodret. På den tiden hade man 17 hotell. Nu har man 170.
– Många säger “herregud, har du jobbat i samma koncern i 20 år” – men det är otroligt mycket som har hänt under tiden. Det är många som har varit med länge inom koncernen. Karriärmässigt tänker man inte i Norge att det är dåligt att vara länge på ett företag. Där ser man vikten av kulturbärare, såna som har varit med länge, känner företagskulturen och känner medarbetarna. I början var det lite nybyggaranda, säger Inger.
– Och nu är det så himla proffsigt, precis som i alla andra företag. Att ha varit med på resan är roligt. Att ha en HR-avdelning eller miljötänk, det var inte det första som stod på agendan 1997.
Petter Stordalen är, givetvis, ”one of a kind”.
– Han har en energi som är helt otrolig, tar snabba beslut, är full av idéer, är på. Jag tror att han lever med minutplanering. Han är väldigt okonventionell, vill prova nya grejer och lösningar hela tiden. Han har ett genuint engagemang, rakt från hjärtat, ett väldigt stort hjärta.
Choicekedjans årliga vinterkonferens är väldigt omtalad. Varje år träffas mellan 4 000 och 5 000 medarbetare.
– Ett år i Göteborg hade vi Jonas Gardell på morgonen och Bob Geldof på kvällen. Ett annat år föreläste ekonomiforskaren och författaren Kjell Nordström, då en av världens högst betalda föreläsare. Sånt ger han till sina medarbetare.
På galan delar man ut olika priser. Bästa hotell, avdelningschef, medarbetare etcetera. Den bästa direktören får en plakett – den bästa medarbetaren får en check på tiotusentals kronor. I takt med Choices framgångar har Petter Stordalen, i egenskap av personlighet och ledarroll, blivit ett välkänt ansikte med sommarprat och självbiografi i kofferten.
– Han är en känslosam person, en som har kämpat sig upp. Inte glidit in på någon räkmacka.
Stordalens jordgubbsfilosofi, ”sälj de jordgubbar du har, för det är de enda jordgubbar du kan sälja” har han så klart även applicerat på Choicekedjan. Var och en av kedjans hotelldirektörer ansvarar för sitt hotell, oavsett om det är nytt och centralt eller äldre och utanför city. Det gäller att både tänka på att göra det bästa av den produkt man svarar för och samtidigt var beredd att anpassa sig till den kedja man verkar i.
Ganska tidigt i tillblivelsen av Clarion Collection Borgen fick Inger frågan om hon var intresserad av rollen som vd och hotelldirektör. Hon visste att hennes dåvarande arbetsplats, Quality Hotel, framöver inte skulle tillhöra Nordic Choice-kedjan och tänkte att hon kanske skulle passa på att göra någonting annat.
– När rekryteringsprocessen kom närmare sa jag “jag är intresserad, men ni måste köra det genom en vanlig process. Intervjua ett antal andra och om ni fortfarande kommer fram till att jag är bäst så är jag intresserad.”
När hon sedan fick frågan var det inte aktuellt att tacka nej. Även om det säkert lockade att hitta något annat att göra, något som gav henne mer tid att tillbringa på golfbanan.
– Men det är klart att jag har funderat… hur mycket kan man jobba?
Hur mycket jobbar du?
– Ja du… jag jobbar hur mycket som helst, jag har fria arbetstider. Det har varit jättemycket det sista halvåret, tuffare och mer jobb än jag kunnat ana. Fram till 1 januari var det bara jag här.
I skrivande stund har Inger rekryterat 26 personer. ”Sju-åtta från min förra arbetsplats”. Medelåldern bland de nyanställda är relativt ung och det skapar utmaningar i sig.
– Jag har hittat jättebra medarbetare men jag måste vara beredd på att de en dag säger “nu ska jag till Australien”. Risken finns att jag planerar för en framtid där mina medarbetare utvecklas inom företaget medan de tänker “men jag vill inte jobba kvar här så länge”. Hade jag fått ett sånt erbjudande på min tid så hade jag varit överlycklig, det är inte säkert att man får den reaktionen nu.
Några större inkörningsproblem har hon inte märkt av.
– Det har gått bra men det är en utmaning att sätta rutinerna. Vi är många som ska lära känna varandra. Jag är glad att det hittills har gått bra varenda dag. Vi trodde att det skulle bli lugnt att öppna med färre rum men det har det inte varit. Flera nätter har varit fullbelagda, och bara att få in tvätt- bäddning- och sophämtningsrutiner är ett stort arbete.
Den första prognosen för 2016 satte hon i november. Hon beskriver det som lite att ”sätta upp fingret i luften”.
– Kostnaderna kunde jag räkna på erfarenhetsmässigt, fjärrvärme, el, såna saker. Försäljningen är svår att beräkna. Men det fina med Collection är att många funktioner finns centralt, till exempel revenue management som har gjort noggranna analyser och följt marknaden i Örebro i många år. Räknat på vad ett centralt och nyrenoverat hotell kan ligga på prismässigt och vilka marknadsandelar man kan ta det första året. Än så länge stämmer antalet gäster och barbesökare någorlunda med våra tankar.
Inger säger att hon än så länge inte har överrumplats av någon större kostnad.
– Men jag har aldrig tidigare tänkt på att det kostar att få post. Jag har bokat en postbox till hotellet, vilket kostar 2 000 kronor om året. Ganska lite. Men det kostar 2 000 kronor i månaden om de ska köra ut posten också. Ganska mycket. Så jag går och hämtar posten själv.
