Traditionen med Hindersmässan började troligtvis någon gång på 1300-talet och namnet härrör från att helgonet Sankt Henrik firades. Nu är det dags igen och knallarna finns på Järntorget, Stortorget, Våghustorget och längs Storgatan/Drottninggatan.
Det är onsdag. Platsen är framför Nikolaikyrkan på Stortorget. En mässa med medeltida inslag har just avslutats i kyrkan och det är dags för kommunfullmäktiges ordförande Lars O Molin och komminister Pär Westling att inviga mässan och utlysa mässfrid. Allt är avklarat på en kvart ungefär, samtidigt faller det några enstaka snöflingor.
Hindersmässan brukar infalla just under den period på året när det är som absolut mest svinkallt i Örebro. Under förra året kröp temperaturen ned mot minus 20 grader. Årets mässa känns nästan varm med sina fem minusgrader under invigningen.
I år finns Hindersmässan – som pågår från onsdag till och med lördag klockan 15.00 – på Järntorget, Stortorget, Våghustorget och längs Storgatan/Drottninggatan. Förr om åren har även Hamnplan varit med i mässan, men så icke i år. Från början var detta en mässa där man handlade med djurskinn och järn. Så icke anno 2014. Jo, det går visserligen att få tag på rävskinn för 700 kronor styck, men det tillhör en utdöende gren av försäljningen. I dag är det strumpor, glasyrmunkar, skinnväskor, hemkokt sylt, godis och dansbandsmusik som återfinns i de flesta marknadsstånden.
Går det då att göra några fynd? Tja, 16 par strumpor för 100 kronor och tre kilo korv för samma summa får väl ändå ses som något av ett fynd. Faktum är att Hindersmässan dessutom medför en hel del merförsäljning. Robin Murray äger och driver Fabriken inne på Oscar C.
– Idag har det varit helt galet! 150 luncher sålde slut på ingen tid alls och allt jag har kvar nu är lite sallad om man är hungrig, berättar han med ett stort leende.
Traditionen med Hindersmässan går mycket, mycket långt tillbaka i tiden och började troligtvis någon gång på 1300-talet. Namnet härrör från helgonet Sankt Henrik. ”Hinders” är en dialektform av den fornsvenska biformen till Henrik, det vill säga Hindrik, och enligt legenden föddes denna Henrik i England, där han utbildade sig till präst. Omkring år 1150 kom han så till Sverige och blev senare biskop i Uppsala. Tillsammans med Erik den helige begav han sig på korståg till Finland för att omvända dem till den kristna tron. Det gick dock inte så bra och den 29:e januari 1152 mördades biskop Henrik. Till minne av detta gjordes han dels till Finlands skyddshelgon och man firade även en mässa i hans minne. Det är denna mässa som fortfarande firas i både Åbo och Örebro, där det redan samlades mycket marknadsfolk varje år.
Under en period förbjöd dock Kristofer av Bayern, på begäran av Örebros borgare, folk att besöka mässan. Borgarna ansåg nämligen att den inte var nyttig vare sig för Örebro som stad eller för landsbygden. De som ändå besökte mässan bötfälldes med 40 mark. Kristofer av Bayern var kung över både Sverige, Norge och Danmark från 1440 fram till sin död 1448. Järn och järnhantering har alltid varit en viktig del av Sveriges ekonomi och att förbjuda en marknadsplats där det handlades med järn var i längden helt ohållbart. Handeln återupptogs därför efter Kristofer av Bayerns död.
Den första ögonvittnesskildringen av en Hindersmässa är från 1716 då den franske forskningsresanden Aubry de la Motraye besökte Örebro. Vid sitt besök skrev han följande om Hindersmässan: ”Örebro är en gång om året mötesplats för åtskilliga köpmän, i synnerhet borgare från Stockholm och Göteborg, vilka hava privilegium att med brukspatronerna i trakten och landskapet direkt köpslå om det järn de finna för mest passande. De inköpa det för att sedan återförsälja det till främlingar som icke hava samma privilegium”.
Något som också är starkt förknippat med Hindersmässan är handeln med djurskinn och särskilt då rävskinn. Örebros store författare Hjalmar Bergman har beskrivt handeln med rävskinnen på följande sätt. “… de kommo från slättens tystnad och de mörka skogsbergen med bjällerklang och glada tankar, bönder och bergsmän, de stora brukens än större patroner, herrgårdarnas herrar och storgodsens grevar och baroner! Väderbitna jägare fullhängda med rävskinn eller med matnyttigt vilt, laggegubbar med snöskrindan full av tinor och ämbar, slädar begravna under berg av frusna djurhudar och flådda djurkroppar, bondgummor med drivor av vita ägg upp kring de mångfaldiga kjolarna, /…/ gubbar med en kutting under vardera armen och snuset bak den putande läppen …”.
Dagens Hindersmässa har alltså en hel del gemensamt med forna tiders mässa.
[nggallery id=4]
