Det började med fullsatt, folkligt och festligt. Både Djurgårdens fans och Kubanerna visade inledningsvis prov på fantastisk inramning med sina tifon. På västra stå vecklades en känslosam hyllning ut till den försvunne målvaktslegendaren Anders Karlsson och jag tror att de flesta av de drygt 11 000 besökarna riktade en och annan tanke till hans familj.

Det blev en trevande matchinledning där ÖSK kontrollerade spelet men hade svårt att få till några riktigt heta målchanser. I den nittonde matchminuten tvingades förra årets succéman utgå med en befarad bristning. Fem minuter senare rasslade det till i nätmaskorna. Djurgårdens Sam Johnson nådde högst på en hörna och 1-0 var ett faktum. Läktaren med Dif-klacken började gunga och slutade egentligen aldrig. ÖSK såg lika håglösa ut som Kubanerna på Västra stå.

Andra halvlek såg samma händelseutveckling som i första. ÖSK spelade runt men var alltför fantasilösa i anfallsspelet. Istället blixtrade Djurgården till i kvicka kontringar och i matchminut 56 fick målvakten Jacob Rinne fiska ut bollen ur nätmaskorna. Denna gång efter inlägg och nick av Omar Colley.

ÖSK skapade några chanser men hade inte marginalerna med sig. Ett hårt inspel från vänster gick förbi två ÖSK-spelare i straffområdet och hete Kalle Holmberg prickade överdelen av ribban med ett fräsande skott. Det här var dock inte ÖSK:s match och när Nordin Gerzic byttes ut med 12 minuter kvar försvann det sista kreativa i ÖSK:s spel. Det var håglöst och fantasilöst och en premiär som svartvitt nog helst vill glömma fort.
– Vi hotar dem inte bakom så mycket som vi ska och sen slarvar vi på fasta. De gör två mål på fasta situationer och det är inte bra, sa Nordin Gerzic efter matchen.

[nggallery id=53]