För någon månad sedan träffade jag Björn Åqvist, då avgående ordförande i ÖSK Elitfotboll AB. Den första delen av intervjun kan du läsa här, men det blev ett så innehållsrikt och trevligt samtal att det fick bli en artikel till.

Det sägs ibland att det på Behrn Arenas läktare sitter flera tusen fotbollsexperter och Björn berättar att både han och styrelsen fått sin beskärda del av råd om hur klubben ska skötas.

– Jag hade nog inte förstånd om vad det innebar när jag tog den här rollen. Folk har stannat mig på gatan för att lyckönska eller framföra kritik. Det var så jag lärde mig att förstå hur mycket ÖSK betyder för örebroarna. Vi i styrelsen har fått så mycket råd och kritik, även beröm förstås. Men allt det där grundar sig i ett starkt engagemang och det måste man komma ihåg även när det blåser. Sedan tycker jag att det är viktigt för en stad som Örebro att det finns ett antal gemensamma intressen som man kan tala om över gränserna. Vi är bra på att prata om vädret men det är skönt att ha något annat som exempelvis fotboll eller hockey att prata om ibland, säger Björn och skrattar.

Den 15 februari publicerade ÖSK ett öppet brev där Björn tackade för den tid som varit. Längst ned avslutade han med en försiktig önskan om ett SM-guld någon gång. När jag frågar honom om vad han tror innerst inne blir svaret inte helt enkelt.

– När det gäller ekonomi och förutsättningar är Örebro i en unik position just nu. Vi är unika i det att vi har både ett hockeylag och ett fotbollslag i de högsta serierna, det är bara storstäderna som har så även om mindre städer som Gävle och Jönköping haft det i kortare perioder. Det är svårt att föda två elitlag i en mindre stad. Men samtidigt lever hockeyn och fotbollen i en slags symbios i Örebro. Jag ser ingen större konflikt mer än att vi delar på stadens resurser. Publikmässigt kan vi aldrig mäta oss med större städer eftersom vi saknar derbyn. Dessutom kommer vi nog aldrig få den mediala uppmärksamheten som klubbar i större städer får.

Istället får vi enligt Björn bli lite smartare.

– Vi måste jobba smartare och effektivare än de andra klubbarna. Och jag ser det inte alls som omöjligt att ta guld, det är bara att titta på Norrköping för ett par år sedan. Eller Östersund som har byggt något fantastiskt. Men det är så många små faktorer som avgör under en hel säsong. Stolpe-in i säsongsinledningen kan bli viktigt för hur det går sen – framgång föder framgång.

Vad har varit tuffast under din tid som ordförande?

– Det blir det enkla svaret – när vi åkte ur Allsvenskan igen. Ser jag sedan till min roll och styrelsearbetet har det varit klart tuffast de gånger vi tvingats byta tränare. Det är oerhört svåra beslut att ta. Och ibland har det varit tufft att se hur media behandlat enskilda spelare.

Och de roligaste minnena?

– De gånger vi gått upp. Jag fick vara med om det redan under mitt första år. Det finns en del som aldrig får vara med om det under ett helt idrottsliv. Sedan minns jag också de där matcherna när allt bara fungerat. Matcher som bara rullat på.

Vad kommer du att ta med dig mer?

– Att jag fått lära känna så många människor genom fotbollen. Jag har jobbat tajt med två vd:ar och med styrelseledamöter. Jag har gått runt på Behrn Arena och hejat på publikvärdar. Det är då man lär sig hur mycket kunskap det finns och hur mycket arbete som läggs ned på den här klubben.

Vad har du för favorit bland alla spelare som passerat genom klubben?

– Jag har varit bestämd som ordförande att inte uttala mig om spelare. Det blir lätt fel om jag ska gå in och recensera spelare så då väljer jag någon från tiden innan jag blev ordförande, även om det är svårt. Anders Karlsson var en otroligt duktig och lojal spelare och inte minst en fantastisk person. Men den som stuckit ut mest är nog Arnor Gudjohnsen. Och en av de tidiga favoriterna är förstås Thomas Nordahl. Det var väldigt mycket hajp kring honom när han skulle återvända till ÖSK.

Nu när du klivit av som ordförande får du lite tid över igen. Hur ska du använda den?

– Jag ska väl försöka tillbringa lite mer tid med min fru, men också mitt företag. Jag arbetar med mina syskon och en fastighetsskötare och det är en stor förmån för mig. Vi har koppling till Örebro saluhall och Creative house som är två mycket spännande verksamheter. Sedan har jag ett engagemang i det som händer ute vid Gustavsvik och det är kanske andra saker på gång, säger han och ler hemlighetsfullt.

Ett svar som väl kännetecknar någon vars hjärta brinner för sin stad. Oavsett om det handlar om en fotbollsklubb, en saluhall eller något annat.
– Det blir ingen utveckling utan några som vågar säga ”nu kör vi”. Det finns inte så många städer i landet som växer men för att fortsätta göra desto måste vi mäta oss med städer som Linköping, Norrköping och Västerås med sin närhet till Stockholm. Men då måste vi alla också jobba ihop – näringsliv, kommun och andra. Jag har sett en stor positiv förändring kring detta i Örebro under de senaste tio åren och det är mycket roligare att bo i en stad som växer. Så där har vi alla ett ansvar.