I två år har de dansat ihop, och var för sig sedan de var små. Matilda Göransson och Simon Säborg tävlar tillsammans i pardisco och har lyckats bra på många stora mästerskap. Brons i VM förra året, fyra på EM, och de har dessutom tagit hem SM-guld två gånger. 26–29 juni tävlar de i EM i discodans i hemstaden Örebro för första gången någonsin.
Är det skönare att tävla på hemmaplan?
Matilda: Ja verkligen, hemma har man mer stöd från kompisar och familj – och så kan de komma och titta. Är man utomlands så har ingen möjlighet att komma dit. Och sen sover man alltid bättre hemma än vad man gör på hotell.
Simon: Nu kan vi träna längre. Annars kanske man åker ner en vecka innan, men nu hinner vi träna ända fram till tävlingsdagen.
Vilket är ert svåraste trick?
M: Jag gör ett splithopp, och sen när jag är i luften och precis ska landa så tar Simon sats och gör ett splithopp över mig.
S: Så jag hoppar precis när hon landar och landar framför henne.
Hur lång tid tar det innan man sätter ett sånt trick?
S: En sån grej, ja det är lite olika. Först och främst så måste man träna spänst. Och sen måste man lära sig att tajma med varandra.
M: Och lära sig att lita på varandra. Det har hänt att det inte gått så bra också.
S: Jag har tränat spänst och splithopp sen jag var tolv, men det tog några månader för oss att sätta det hoppet. Nu sätter vi den – fast det är klart att man kan misslyckas också, någon enstaka gång. Tränar man ordentligt så sitter det till slut.
Hur likt är discodans det som John Travolta gör i Saturday Night Fever?
S: Oj, inte alls!
M: Haha! Det är inga såna moves överhuvudtaget.
S: Det kanske var lite så från början, men det var länge sen.
Hur blir man bra på att dansa?
S: Man måste hitta en dans som man tycker är kul. Inte vet jag, men om man gillar dunkmusik så kanske disco funkar bäst. Är det hiphop man lyssnar på så kanske den dansformen passar bäst.
M: Lugn musik så kanske klassisk dans funkar bäst. Sen om man vill bli riktigt bra så måste man lägga ner mycket tid på träning.
Har ni några förebilder inom dansen?
M: Jag har en förebild inom discodans som jag haft sen jag var liten. Han heter James Simonsson och kommer från Västerås. Han har alltid varit min idol.
S: Jag har alltid haft en kille som kommer från Söderhamn, Niklas, som min förebild.
M: Båda har tränat oss och hjälpt oss med vår dans. Men nu tävlar vi mot dem, det är lite sjukt när man tävlar mot den som man alltid haft som förebild.
Finns det trender inom discodansen?
S: Ja det finns väldigt mycket trender, just nu så börjar allting röra sig lite mer mot den norska stilen. Man ska göra en massa tricks på så kort tid som möjligt. Det är mycket trender kring kläderna, förr skulle man ha en hel lackdress men nu börjar det bli mer tjejiga kläder.
M: Framförallt i Norge så är det väldigt feminina kläder, i Polen och Tjeckien så är det lite hårdare kläder som gäller. Mer påklätt och mer manlig ton, inte att tjejerna ser manliga ut utan mer fyrkantiga. Medan norskorna har mer figursydda.
S: För oss killar så är det lite annorlunda för vi är inte lika många, så alla kör på sin egen stil. Jag har alltid kört på lite mer välsytt skjortliknande stuk.
Är dans en hård sport?
S: Om man tittar på discodans så skulle man kunna tro att någon skadar sig varje minut, man slänger med armarna åt alla håll och tolv personer står på en plats som egentligen bara rymmer tio.
M: På ett EM för några år sen så var det en tjej som hoppade och landade på mig och sen stod hon kvar.
S: Jag sparkade en person i huvudet under en tävling.
M: Jag tror att folk som inte känner till dansen kanske tänker att ”det där är väl ingenting”. Men när de får se så blir de chockade av alla höga sparkar, det kan faktiskt hända allvarliga olyckor.
Dominerar ni dansgolvet om ni är ute?
M: Jag har aldrig varit ute (Matilda fyller 18 senare i år, red. anm.), fast det är väl ingen dans man dansar så direkt.
S: Man blir ju så klart bättre på att improvisera till musik och vågar kanske bjuda mer på sig själv. Många brukar vilja att man ska visa upp några danssteg.
