Det finns olika vägar att gå för att bli tränare för ett elitlag i fotboll. En vanlig väg är att börja som assisterande och sedan växa med uppgiften och rollen innan man tar steget fullt ut och tar jobbet som huvudtränare någonstans.
Axel Kjäll gjorde det omvända när han gick direkt från en spelarkarriär till jobbet som huvudtränare i BK Forward. Efter två år i en lärorik miljö gick han vidare till Örebro SK där han idag assisterar Alexander Axén, ett samarbete som fungerar bra trots att de inte alltid är överens från början.
– Vi har jobbat länge tillsammans och vi gör väldigt mycket ihop. Alexander är chef och den som får stå till svars. Men det är ofta vi är oeniga. Jag ifrågasätter många gånger och ber honom tänka igenom saker en gång till, och så vill Alexander ha det också. Han vill inte ha någon ja-sägare som bara håller med. Sedan är det han som tar besluten och hans ord gäller. När vi lämnar diskussionen är vi alltid eniga ut mot laget om vad som gäller.
Vill man arbeta som elittränare i fotboll på heltid är arbetsmarknaden i Sverige ganska begränsad. Många tränare i mindre klubbar kombinerar sin tränarsyssla med jobb på sidan om och Axel är väl medveten om konkurrenssituationen.
– Tittar man i Örebro, som är en ganska stor stad, så finns det kanske 2-4 heltidsjobb som tränare. Därför gäller det att jobba hårt för att bli bättre som tränare och ledare. Just nu är fotbollen en stor del av vardagen och jag lever med det hela tiden, men man vet inte hur framtiden ser ut.
Upprinnelsen till tränaruppdraget i Forward har han beskrivit som att han halkade in på ett bananskal, men han kan se tillbaka på två lärorika år.
– Det var lite speciellt med Forward. Eftersom jag spelat själv kände jag de flesta av spelarna och kunde klubben så det var smidigt att komma in i det. En av svårigheterna var att hitta rätt distans till tidigare lagkamrater men jag fick ett bra stöd av Johan Svensson som var assisterande och även av styrelsen och ledare i klubben. Jag fick lära mig att fatta beslut. Ibland blev det fel och då fick jag lära mig av det och ibland blev det rätt och då kunde jag dra lärdomar av det också, så jag utvecklades väldigt mycket under den tiden.
Sedan ringde Örebro SK och Axel fick kliva in som assisterande tränare vid sidan av Alexander Axén och Per-Ola Ljung som var huvudtränare då. Under åren har han märkt att hans intresse för fotboll förändrats i praktiken. Idag ser han fotbollsmatcher mer med tränarögon.
– När jag spelade själv tittade jag mycket på matcher på helgerna. Jag kan fortfarande se någon match från Champions League eller Premier League men det är svårt att nöjestitta. Det blir mest att jag tittar i studiesyfte och ser om det är något man kan ta med sig. Nu tittar jag mest på allsvenska matcher i jobbsyfte så man kan väl säga att intresset har smalnat av lite. Annars prioriterar jag hellre bort matchtittandet och gör något med familjen istället. Det måste finnas en balans mellan arbete och återhämtning.
Nyligen gick AIK ut med en förändring inom tränarstaben där den assisterande tränaren Nebojsa Novakovic fick en ny roll och en ny assisterande tränare togs in. Enligt huvudtränaren Rikard Norling hade de två utvecklats åt olika håll. Axel är väl medveten villkoren han arbetar under som assiterande. Laget, eller teamet, går alltid före jaget.
– Om det går dåligt eller om det går bra är det alltid huvudtränaren som får mest credd, och så ska det vara. Men jag tror att det är fler och fler tränare som tänker som vi där tvåtränarrollen blivit allt viktigare. En allsvensk tränare idag kan inte göra allt själv och då behöver man kunna delegera. Kan någon sen inte acceptera sin roll längre måste man göra en förändring, för det viktigaste att teamet fungerar.
Årets första halva har inneburit både toppar och dalar för ÖSK. Ett tidigt utträde ur Svenska cupen var en missräkning för klubben men inledningen av Allsvenskan var bra. Efter en svacka där poängen uteblev avslutade ÖSK bättre och enligt Axel är det alltid lättare att ta med sig en vinst när man går på ledighet.
– De tre sista matcherna tog vi sju poäng och det var skönt att få med sig. När man förlorar vill man spela nästa match så fort som möjligt. Vinner man och det kommer ett uppehåll kan man rida på den känslan ett tag samtidigt som det gäller att jobba hårt under uppehållet.
Även om fotbollens språk sägs vara universell så kan det dock innebära problem när man kommer som spelare till en ny klubb, ibland till ett helt nytt land. Årets utländska nyförvärv kan dock alla engelska vilket underlättat.
– Språket är såklart en stor faktor. För oss har det inneburit mer genomgångar på engelska och när det sker på svenska får en ledare översätta så att alla förstår. Jag har inte varit med som tränare att en spelare inte kunnat engelska men när jag spelade själv var det två sydamerikaner där man fick använda tolk hela tiden. Där måste klubben göra en bedömning när man värvar och väga in saker som språk och kultur och sedan vara beredd att lägga extra kraft på det. Det finns även många kulturella, praktiska saker de kan behöva hjälp med som bankkort, barnomsorg och annat. Det är få spelare som klarar av att prestera om det inte fungerar på sidan om planen.
Han säger sig vara nöjd med nyförvärvens prestationer så här långt sett till de olika förutsättningarna.
– Johan Mårtensson, Kennedy Igboananike och Filip Rogic har alla kommit in bra från första dagen men det var vi beredda på. De har alla erfarenhet av svensk fotboll sedan tidigare. Divine Naah har tagit lite längre tid men han har fått allt mer speltid så det ser bra ut. Damien Plessis är väl den som haft längst startsträcka men det har handlat mycket om hans fysiska status när han kom. Men han gjorde det bra mot både AFC och Malmö. Yannis Mbombo har varit i lite samma situation och nu på slutet har han haft problem med baksidan av ett lår. Men i övrigt har alla kommit in i det bra, gruppen har varit fantastisk på att ta emot de nya och det förenklar vägen in för dem.
Den långa höstsäsongen inleds den 2 juli när man tar emot IFK Norrköping hemma på Behrn Arena. Nu drömmer de svartvita fansen om en ny succéhöst men med tolv poäng upp till serieledarna Malmö FF känns det där eftertraktade SM-guldet återigen avlägset. I en intervju med fotbollsjournalisten Erik Niva slog han fast att klubbar som Örebro SK har tio år på sig att ta ett SM-guld, sedan har storklubbarna sprungit ifrån. Axel ser dock optimistiskt på framtiden.
– Vår drivkraft är att tro på att det är möjligt. Vi får inte låta begränsa oss av att det skulle vara svårare för mindre klubbar. För oss handlar det om det dagliga arbetet. Att vinna nästa match måste hela tiden ligga i fokus för att vi ska lyckas. Klubben har en långsiktig satsning och Simon och Magnus (Åström, klubbdirektör och Sköldmark, sportchef reds. anm.) har varit viktiga i det arbetet. Men det krävs hårt jobb över lång tid för alla inblandade.
Kalmar och Norrköping är ju jämförbara klubbar med ÖSK. Kan de så kan vi?
– Ja absolut. Norrköping har visserligen en vinnartradition sedan tidigare men året de vann visade att det fortfarande är möjligt. De har inte heller de bästa förutsättningarna men de fick en drivkraft av att vinna och året efter var de kvar i toppen och nu i år igen. Sedan kan vi inte kopiera någon annan utan måste hitta vår egen väg. Det handlar om att maximera och utveckla det vi har.
